Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Kam trösta några med att jag gick upp alla mina kilon fram till v 25 sedan ingenting. Så behöver ju inte betyda att det fortsätter...
Jo det är väl så, men de blir lätt att man tänker att man bara ska acceptera allting nu eftersom man borde bara glad. Och SJÄLVKLART är vi det. Men ni förstår mig förhoppningsvis. Ska se om jag kan prata med bm om det på nästa möte om jag känner likadant. Tack <3
låter helt fantastiskt - och klart man förstår att efter en sån bedrift är det inte så kul när man går upp igen - men nu är det ju bara tillfälligt när du är gravid!! Kroppen ändras ju på alla och det är ju så otroligt olika hur många kg vissa går upp etc. Man måste ju inte vara värsta hälsogurun - men inte heller trycka i sig endast snabbmat och coca cola heller om man nu har möjlighet att äta/dricka annat. 
10kg låter inte som något konstigt tycker jag! Tycker att kvinnokroppen är helt fantastisk - och det är jag säker på att din man också gör
jag tycker själv det är ganska fascinerande att stå och titta mig själv i spegeln nu när man fått en baby bump - brösten är ju även större och jag har mer börjat leta efter bristningar då jag hört att det är vanligt i dessa veckorna? Är det någon här inne som använder någon speciell olja på magen eller så? jag försöker smörja in mig med hudlotion när jag duschat men är också en riktig torris!
Idag på eftermiddagen fick jag en blödning och paniken slog till något så fruktansvärt. Ringde 1177 som det står att man ska göra på Gynakuten hemsidan och fick till svar att det var inget att oroa sig över såhär i vecka 10 bara. Är det ett missfall går det inte att göra något åt det, och det vet jag ju men det var ju inte vad jag ville höra. Jag frågade om jag kunde gå upp till Gynakuten och få göra ett VUL för att se om det ens fanns ett foster kvar men icke då.
Struntade i hennes ord och gick dit ändå och dom var såå gulliga och självklart så skulle jag få träffa en läkare då hon förstod min oro efter sju IVF försök.
Efter 2 timmars väntetid så grävde läkaren runt i vad som kändes som 10 minuter och ändrade riktning på skärmen och tittade på den som om han vore närsynt flera gånger. Fällde en tår där för det tog sådan tid och för då förstod jag att det inte var som det skulle. Till slut tittar han på mig och säger "Det är inte två längre men det är en". Sååå himla fantastiskt det var, det var första gången vi fick se den lille och lyckan var total :) Den mätte så fint som 9+3 och min app säger att jag ska vara 9+4 så det är perfekt. Den vinkade och sprattlade för fullt i sin lilla hinnsäck. Den andra hinnsäcken var nu tom och förmodligen var det den som hade orsakat blödningen.
Så glad över att jag gick till Gynakuten och satte mig, hade inte mått bra av att "vänta och se". Nu jäklar är jag med i karusellen på riktigt :)
Grattis till det lilla livet! Vi förde också tillbaka 2 vid FET och en klarade sig men jag hade också en del blödningar i början som kan ha varit rester av det andra embryot.
Tänkte uppdatera er lite. Ingen bebis ännu. Imorgon är en vecka över. Inga direkta tecken på att det är på gång heller. Haft lite småvärkar/sammandragningar vissa mornar, men gått över direkt...
Börjar bli otålig. Inte så farligt att vänta som jag trodde. Mest jobbigt är sömnbristen (som ju inte lär bli bättre sen). Kan inte ligga bekvämt. Har kommit fram till att soffan funkar bättre än sängen för tillfället. Dock tråkigt att inte få sova bredvid mannen. Och han får svårt att somna när jag inte är där, men däremot sover han nog bättre när han väl somnat och jag inte väcker honom för nattens femtioelfte toalettbesök.
Mest jobbigt är att vi så gärna vill träffa bebisen nu. Mannen pillar konstant på vagnen och undrar hur snabbt man kan gå ut på promenad. I väntan försöker han hänga med mitt syskonbarn så mycket som möjligt. Själv orkar jag inte riktigt det dessvärre.
Mitt syskonbarn har dock förklarat för oss att bebisen inte vill komma ut. Oklart varför och hoppas det ändras snart :p
- då en av mina vänner i sverige fick sin lilla flicka igår de visste inte vilket kön det skulle bli heller. 
hehe ditt syskonbarn verkar ha koll på läget - fråga när bebisen kommer istället haha!
[quote=79358257][quote-nick]Ellencassandra skrev 2019-01-13 10:59:37 följande:[/quote-nick]Spännande :) vad roligt att ni lyckades naturligt! Så du slapp ännu mer sprutor osv! Har du nåt tidigt ul inbokat?[/
Nä inte vågat tro detta än så inte varken ringt bm eller berättat för mannen!!! Övertygad om MF!! KAN inte vara såhär bra!!! ???? trist men måste väl tr på det snart!
)
låter helt fantastiskt - och klart man förstår att efter en sån bedrift är det inte så kul när man går upp igen - men nu är det ju bara tillfälligt när du är gravid!! Kroppen ändras ju på alla och det är ju så otroligt olika hur många kg vissa går upp etc. Man måste ju inte vara värsta hälsogurun - men inte heller trycka i sig endast snabbmat och coca cola heller om man nu har möjlighet att äta/dricka annat. 10kg låter inte som något konstigt tycker jag! Tycker att kvinnokroppen är helt fantastisk - och det är jag säker på att din man också gör jag tycker själv det är ganska fascinerande att stå och titta mig själv i spegeln nu när man fått en baby bump - brösten är ju även större och jag har mer börjat leta efter bristningar då jag hört att det är vanligt i dessa veckorna? Är det någon här inne som använder någon speciell olja på magen eller så? jag försöker smörja in mig med hudlotion när jag duschat men är också en riktig torris!
Igår kände mannen för första gången jätte tydliga sparkar på magen. Sååå mysigt!! <3 Såg och kände hur hon for omkring och bökade för fullt.
Han tyckte det va lite små "läskigt" men ändå såå mysigt, förstår honom eftersom det är de första han nånsin fysiskt känt av bebisen, så det måste vart helt otroligt. Blev en lite känslig stund på kvällen med en och annan tår i ögat. Vi är så lyckliga och kan inte förstå att detta är sant.