Uppdelning av morgnar jobbande/föräldraledig

Du jobbar ju också och dessutom dygnet runt! Att det ska vara så svårt för vissa män att inse att man inte direkt är ledig bara för att man är föräldraledig. Man tar ju hand om det dyrbaraste man har och då gäller det ju att vara pigg och kunna tänka ordentligt, inte vara dödstrött!

Nä jag tycker du ska sluta amma för att barnet ska sova bättre. Han verkar ju använda dej som tutte. Ett så stort barn behöver inte mat på natten.

Alltså hos oss är det väldigt ojämnt fördelat, dvs pappan går upp alla mornar med vår 1.5 åring (iaf just nu medan jag är i början av nästa graviditet och är hemskt trött). Innan hade vi ungefär att han tog 5 mornar och jag 2... läggningen var det många månader bara jag kunde ta, nu kan han också söva så vi tar ungefär hälften var. Han är lite mer morgonpigg än jag helt enkelt hahaha.

Alltså, kommer spelreglerna att ändras eller är han beredd att ta ALLA nattningar OCH väckningar när du jobbar och har slutat amma!?

Och om du har stått för städ, tvätt och mat under din föräldraledighet så får han givetvis ta det när du jobbar.

Blir så trött av att höra om såna här vuxna tonåringar som skaffar barn.

Jag antar att du syftar på närhet utöver själva matbiten när det gäller amningen? Det kan man ju få ändå utan att amma. Jag tror att du gör dig själv en stor otjänst genom att inte sluta amma på nätterna. Kan låta drastiskt men barnet kommer att ta flaska bara det är nog hungrigt. Det gäller att ni som föräldrar står på er. Ger du med dig varje gång och låter barnet få bröstet istället så lär det sig ju det ganska snabbt och sätter det i system...

Har inte läst andra svar men tänker så här. Man är ett team och då ska båda må bra. Det låter som du får alldeles för lite sömn och då ska din partner självklart också hugga i och ta hand om bebisen. Blir knasigt att dela upp efter nån princip, man ska dela så att båda får chans till återhämtning och bra mående. Din partner verkar ärligt talat ha ett och annat att lära om hur det är att leva i en familj. Och du får kanske bli tydligare med dina behov och önskningar.

Hoppas ni kan utvecklas i detta tillsammans.

Om du är morgonmänniska och han kvällsmänniska så kanske du inte är morgnarna han ska ta utan kvällarna så att du får sammanhängande sömn i inledningen av natten istället.

Min man är också kvällsmänniska och jag morgonmänniska och tog alla morgnar, om vi skulle flrsökt med att han gjorde det skulle det bara sluta med att vi ändå var vakna båda två eftersom att jag är extremt lättväckt på morgonen och han seg som din man.

Vi delade istället upp så att han tog alla uppvak fram till ca 3-4 på natten och jag tog de efter. På det sättet fick jag ordentligt med sammanhängande sömn i början av varje natt vilket hur som helst är den period där jag sover bäst.

Ja, om det är nångång man behöver avvika från sina egna behov så är det när man har bebis... I egenskap av mamma fick man ju bita ihop rätt snabbt och åsidosätta mycket av sina sömnrutiner (man har ju vissa hormonella fördelar men de försvinner ju efter några månader). Man gör det som krävs, helt enkelt!

Hoppas ni kommer fram till något. :)

Kan man göra så att han städar, diskar och fixar när han är uppe sent på natten, så har du tid att ligga och sova med bebisen under dagen och behöver inte tänka på det?

Fast annars får han helt enkelt stiga upp trots att han inte känner för det. Jag antar att du inte vill vakna flera gånger under natten, men gör det ändå? Jag fick bryta mitt sömnmönster rejält när jag fick barn, det får ALLA, så din man kanske bara får inse att har man barn kan man inte sova när man själv vill många år framöver.

det där att han inte förstår vad som händer på morgonen stämmer nog på män hha. MEN! Hade det likadant men jag ammar inte min 19 m gammal utan flaska sedan bebis (kunde inte amma) så vi kunde dela på det ibland. 

När jag vill sova så sover jag i ett annat rum. Då vaknar min man utan problem när sonen skriker till eller vill ha morgonmjölk, napp osv. Han gör inte det när jag sover bredvid, han vaknar inte då ber han mig att väcka honom. Vet inte om han är på något sätt inställt att jag är där så det är lugnt.. 

Men du måste få vila! han har många år framför sig där han kan vara vaken hur länge han vill men om inte du får sömn så kommer det gå åt skogen... kanske prova andra typer av flaskor? eller ge gröt innan barnet ska sova så att hen står sig längre?

lycka till! 

Känner igen mig i sömnbehovet! Det var det jag var absolut mest orolig för innan bebis har alltid behövt min nattsömn fick jag inte mina minst 7tim helst 8-9 då var jag liksom inte människa haha Vilket min man givetvis är medveten om så vi kämpade vi på med att pumpa och få sonen att ta bröstmjölk på flaska också så att han skulle kunna hoppa in om det blev för jobbigt, men de där hormonerna alltså, både han och jag var heeelt chockad över hur bra jag klarade det! Och iaf jag var så i symbios med bebisen där i början att jag hade svårt att släppa över. Min man jobbar också mycket hemifrån, brukar också ha första mötet, jobbsamtalet etc. kring 9-10 på morgonen så den första tiden gjorde vi så att jag tog nätterna eftersom jag ammade (ändock mycket smidigare att amma än att värma bröstmjölk på flaska mitt i natten som ju måste värmas i vattenbad osv) sen efter sista morgonmålet (det som kom närmast efter kl 4 på morgonen väckte jag min man och han tog sonen så jag fick sova ostört tills nästa matning, kom den tätt (inom 2tim) så värmde han en flaska så jag fick minst 3-4 timmars ostörd sömn på morgonen innan han började arbeta vi fasade ut det vartefter sonen började sova mer på natten. Nu tar jag nätterna och de flesta morgnar vardagar då jag är föräldraledig och han ju faktiskt jobbar, men vi hamnade också i en diskussion för mannen ville gärna att jag skulle vara uppe med honom på kvällen, då sa jag att då får du ta nån morgon så jag får sova ut, min son sover bra på nätterna men är vääääldigt morgonpigg

Inte ens en diskussion så nu delar vi på helgerna, eller går upp tillsammans, och han tar en vardagsmorgon i veckan, oftast lite mer för om han ändå vaknar så brukar han ta honom för att han vill, han tycker morgnarna bara han och bebis är mysiga då ju han inte får så mycket egen tid med honom.

Jag säger så här, man ska vara ett team, hjälpa varandra att få vardagen att fungera, så det är hans skyldighet att pallra sig upp så du får sova, både parter ska få må bra. Som andra också sagt, det är mycket som ändras när man får barn, man får inte längre sova när man vill och hur länge man vill och då måste man anpassa sin livsstil efter det och gå och lägga sig lite tidigare om man behöver det för att komma upp när man behövs. Det är att visa kärlek och respekt för varandra att göra saker utan att bli tjatad till det, har vi haft en jobbig natt (tänder, ny utvecklingsfas etc.) behöver jag inte ens fråga, utan på morgonen så tar han bara honom och säger åt mig att sova vidare och väcker mig när han måste börja jobba. Hoppas ni kan komma fram till något bra tillsammans för du kan inte fortsätta tuffa på med så lite sömn, det ör in bra för dig rent hälsomässigt heller, behöver han ett schema, typ han tar vissa specifika dagar i veckan så att han kan både förbereda sig och se till att lägga sig i tid de dagarna, det kanske gör det lite lättare?

Mycket bra formulerat!

Jag har också haft svårt att släppa nätterna, på senare tid mycket för att det är så smidigt med amningen. Jag brukar också tänka att det är är ok att min man får ostörda, hela nätter - dels för att han jobbar och dels för att då orkar han ta hand om oss (låta mig sova på morgonen, laga mat, ta hand om ungen när han inte jobbar) så jag kan fokusera på amningen och må bra. Det är ju inget kul om båda är trötta, eller om en går på knäna och den andra inte ändrar på nåt.

Angående amning /flaska så testa att byta flaska mot pipmugg. Vi hade samma problem med ena barnet men med pipmuggen fungerade det.