Bråk vid bytesdag?

Den andre föräldern är "bara" en rolig helgförälder (ingen större konst att som förälder orka vara kul och göra roliga saker med barnen).
Du är den som får dra vardagslasset och MÅSTE ha regler som de kanske inte alltid tycker är så roliga, det behöver inte helgföräldern!

Kan du prata med den andre föräldern om detta och förstår den i så fall ditt problem? Om hen backar upp dig skulle nog kunna göra en hel del.. att hen berättar för barnen att det behöver lyssna på dig och göra som du säger samt att hen kanske styr upp helgerna lite mer och försöker hålla på "dina" regler även då för att slippa att barnen ser er som den onde och den gode liksom?

Alternativt så får de testa att bo en längre period hos den andre föräldern så kommer de nog (förhoppningsvis) se att det behöver införas regler hos den föräldern också då och att denne inte heller kommer att vara bara kul och mysig!

Hur gamla är barnen?

Jag tänker att det har betydelse för hur du bäst ska agera.

Barnen är från åldrarna 6-10år.

Vi har inget samarbete alls, jag och den andre föräldern tyvärr. Jag har försökt vid minst två tillfällen att ha samarbetssamtal hos familjerätten som då nekats av andra föräldern då denne flyttade och ändrade umgänget med barnen en gång i halvåret efter behag.

Nu vill denne att dom två stora eller den äldsta ska flytta dit då barnen sagt att dom vill bo där. Också i en annan stad.

Jag anser att dom är för små att bestämma själva.

Jag håller med dig om att 6-10 år är för små för att bestämma sitt eget boende. I de åldrarna har barn svårt att förstå konsekvenserna av en flytt.

Men samtidigt är 4 dagar i månaden väldigt lite. Tror du ni skulle kunna hitta någon möjlighet för barnen att träffa den andra föräldern oftare eller mer? Någon kväll i veckan eller förlänga helgen lite? Kanske den andra föräldern är beredd att ses i familjerätten för att diskutera möjligheterna till utökning av umgänget?

Håller med.

Det skulle ju vara superb. Men då vi bor i olika städer och barnen går i skolan här så blir det svårt.

Jag föreslog varannan vecka igen, men då den andre föräldern inte vill flytta tillbaka så kommer vi ingenvart.

Förstår jag rätt i att den andra föräldern vill att något/några av syskonen ska flytta hem till hen medan något/några av syskonen bor kvar hos dig och denna flytt även innebär att barnen måste byta skola?

Lite nyfiken, hur motiverar hen att det skulle vara det bästa för barnen?

Stämmer bra. Andra föräldern valde att flytta från staden då ett förhållande tog slut och lämnade barnen med mig. Barnen bytte skola i våras pga olika skäl och är liksom hemmastadda här nu. Dom har vänner, lyckas bra i skolan osv.

Motiveringen är att "barnen säger..." jag vet att barnen gärna gnäller om mig till sin förälder då jag har regler. Jag förstår att dom saknar att vara lika mycket hos båda men, jag har sagt att när dom blir stora nog så får dom bestämma själva. Annars är det varannan vecka som gäller då jag inte vill förlora tid med dom.

Annars finns ingen motivering. Lärarna är supernöjda över barnens utveckling senaste halvåret. Jag märker också skillnad då dom verkar mer lugna och trygga.

Du får förklara för barn att man inte får bestämma var man ska bo som barn. Dessutom går det ju inte att flytta eftersom de går i skola osv. 

Om de ändå "tror" att de ska kunna få bestämma nåt för att den andra föräldern kanske lovat dem det, får du vara lite hårdare. Säga att det beslutet om att de bor hos dig gäller och det kan inte ändras bara för att någon (pappan) säger det. 

Menar han allvar får han väl stämma dig på boendet. Du kan vara passiv i detta för inget sker ju om inte han skulle få igenom det i en rättegång. 

Wow. Jag förstår att det är svårt att resonera med en förälder med den uppfattningen. Jag funderar... om äldsta barnet är 10 år så kanske det barnet går bättre att prata med än föräldern? I någon lugn stund... bara ni 2... förklara att flytt skulle betyda både byta skola och skiljas från syskon och skiljas från kompisar och få nya lärare och inte bo med dig? Prata om att det vore bättre om föräldern flyttade tillbaka så barnen kunde bo varannan vecka? Alltså jag är egentligen emot att dra in barnen för mycket i frågor de är för unga för att hantera men en 10-åring börjar ju ändå bli lite större och verkar ju dessutom redan vara indragen.

Finns det något sätt tror du som du kan få ditt ex att ta den här diskussionen om flytt med dig och låta barnen slippa diskutera det? Jag tänker att det kan vara konflikten om boendet (delvis i alla fall) som gör barnen oroliga och därmed jobbiga att hantera.

Den äldsta är manipulerad av sin förälder och tror blint på denne tyvärr. Varje val jag gör för barnen blir en konflikt.

Sen har den äldsta en npf vilket gör det svårt för denne att riktigt förstå när jag pratar och förklarar läget som det faktiskt är. Barnet är övertygad om att det finns mer vänner och bättre skolor/lärare i staden den andra föräldern bor i.

Åh vad jag känner med dig. Vet hur ledsen, förbannad, frustrerad man blir.

Jag är i exakt samma situation med barn i samma ålder.

Har ej läst hela tråden bara ts.

Det enda jag kan säga är att stålsätt dig. När det verkligen gäller är det dig dom kommer vända sig till, det blir man både glad och tyngd av.

Vik inte från dina regler o rutiner. Hos dig gäller dina regler med allt vad det gäller. Detta är för det bästa både för dig men också barnen.

Något som hjälpt mig otroligt när jag inte orkat hålla i reglerna och rutinerna eftersom man bara får tjat gnat sura miner o trots, när man bara vill ge upp o släpper tyglarna för att man någon gång vill ha någon annan reaktion från ungarna. FÖRÄLDRASTÖD på kommunen. Prata av dig, få perspektiv höra att det finns dom som har det värre, finn hopp, en gnista till att jobba vidare.

Jag har inga vänner med barn och ingen att bolla med så det har varit ovärderligt för mig.