Enda utvägen - separation?

Hej, (lång tråd)

Jag och min man har varit tillsammans i över 8år vi har 2 barn 1 & 2år gamla. Precis innan yngsta föddes fick min man sin adhd diagnos och började medicinera. Jag trodde att vissa saker som varit besvärliga skulle bli bättre men jag tycker bara att allt går utför istället.

Han svär och skäller på barnen för ingenting och de får inte göra någonting för allt är farligt, de får inte leka med vissa leksaker för de kan göra märken i golvet (1år gammalt golv som går att slipa i framtiden). Varje dag har vi samma bråk, jag blir tokig på hur han ?behandlar? barnen och svär åt dem. De är barn och de låste få leka och ja ibland slår de sig men det hör liksom till, sen är det klart att man får se till att det inte är riktigt allvarliga saker som lan hända.

Båda mina föräldrar (skilda) har påpekat hans beteende på sistone och ser hur stressade jag är. Jag sköter 90% av allt som har med hus, barn, familj, ekonomi osv. att göra.

Varje vecka får han 2 timmar egentid till att lyssna på musik (hans intresse) då måste jag och barnen lämna huset för det måste vara tyst. Det är helt okej för då myser vi hos mormor, men jag får aldrig någon tid att göra något jag vill, när barnen är vakna. Vilket egentligen är okej men att aldrig få någonting tillbaka för det man ger det tär och börjar göra mig bitter.

Nu har han dessutom blivit sjukskriven för utmattningsdepression men han hittar projekt han vill göra varje dag, han lägger sig mitt i natten och går upp när vi går upp. För mig känns inte detta som någon jävla utmattning utan bara som ett enkelt sett att komma undan stressen på jobb och att slippa hjälpa till hemma. Jag vet att han hade det stressigt på jobb men alla som jag träffat eller hört talas om har knappt kunnat ta sig ur sängen vid utmattning. Han lever som vanligt förutom jobbet och att han ska få göra vad han vill när han vill.

Vi går till psykolog 1 gång i veckan och har gjort i några månader och jag ser pyttelite förändring men jag kan helt ärligt inte se någon som helat utväg förutom att skiljas och det vill jag ju egentligen inte, men jag vill inte heller leva såhär...

Har ni råd på vad jag kan göra och vad jag kan kräva nu under hans sjukskrivning. Enl min psykolog så är jag påväg mot en utmattning (vilket min man svarar ?vem fan är inte det?) och det vill jag verkligen inte för vem tar hand om mina barn då? Jag vill bara göra vad som är bäst för dem, de är viktigast!

Tack!