Vad ska jag göra åt min jobbsituation? Panik :(
För bara något år sedan var jag i min primetime karriärsmässigt. Jag hade ett bra jobb, bra lön och det gick verkligen bra - efter många år med skitjobb var jag verkligen på väg någonstans. Visst, jobbet var kanske inte det roligaste men det flöt på. Sedan blev det mer och mer att göra, detta i takt med att jag drabbades av personliga problem samtidigt som arbetsbördan växte enormt. Det var stress från alla håll och kanter och det blev otroligt svårt att klara av jobbet. Jag fick inte det stöd jag behövde, det var väldigt dåligt ledarskap och jag blev lämnad med stora, tunga arbetsuppgifter. Kraven växte, stressen växte, problemen växte och min psykiska hälsa blev allt sämre.
Till slut bröt jag ihop totalt. Jag hade varit ett vrak länge men ignorerat det, och lyckats hålla det på en nivå att det inte syntes/märktes. Jag gick till läkaren som sjukskrev mig på studs i 2 månader heltid. Hon såg hur illa däran jag var och tog mig på allvar. Blev remitterad till psykiatrin, och efter samtal med diverse läkare och psykologer bestämde man att jag ska genomgå en neuropsykiatrisk utredning eftersom antidepressiv medicin inte funkar på mig (provat +10 olika i 10 års tid). Det är nämligen så att jag sedan länge lidit av ångest och depressioner till och från, men inget har hjälpt. Jag har tagit spontana idiotiska beslut som kostat mig 6-siffriga belopp, haft perioder jag sovit 3h/natt i över en månad utan att vara trött på dagarna. Något är det som inte stämmer, och förhoppningsvis får jag rätsida på det nu.
Hur som helst är jag fortfarande sjukskriven och väntar på denna utredning som dock snart ska börja. Jag har varit borta från jobbet nu i snart ett år, nedgrävd i depression och annat problem som gjort mig handlingsförlamad. Dessa månader är bara en lång dagdröm och jag kan inte säga vad jag gjort under denna tid... inte mycket. Företaget har inte hört av sig någonting, förrän nu. Nu ville man plötsligt ha ett möte med mig. Han jag träffade var ny och väldigt trevlig, ställde frågor om mitt mående och läge, lyssnade och så vidare. Men det var uppenbart att hon hade fått i uppdrag att försöka få mig att inse att fortsatt arbete på denna arbetsplats inte är aktuellt. Det gick tydligt att utläsa från vad han sa.
Det var subtila saker samt att han mer eller mindre lade orden i munnen på mig att jag kanske inte riktigt passar för denna tjänst, i denna typ av arbetsmentalitet etc. Att det inte passar alla människor, och jag är nog inte en sån människa som denna tjänst passar (återigen, inte rakt på detta sätt utan mer mellan raderna). Att jag bör tänka på min hälsa först - att det inte är värt ett jobb. Visst, det var ju sanning det han sa på många sätt, men att han som företagsrepresentant kommer och indirekt ber mig att se mig efter annat jobb kändes minst sagt märkligt. Han fick det att låta som att kommer jag tillbaka, då blir det en lååång process innan jag kan komma tillbaka till arbetet (ungefär som: är det verkligen värt detta?). Samtidigt som han mer eller mindre direkt menade på att denna tjänst inte passar mig med facit i hand sa han också att det är den enda tjänst vi kan erbjuda (underförstått - sök något annat).
Jag som hade hoppats på att man ville ha mig tillbaka, för om man organiserar arbetsuppgifterna och min arbetssituation hade jag gärna kommit tillbaka och gett det en ärlig chans till. Jag skötte ju mitt jobb när jag var där och fick beröm flera gånger för hur driftig och organiserad jag var. Så jag trodde man skulle vara mer tillmötesgående, förstående och uttrycka en vilja att jag skulle komma tillbaka när jag kan. Men så möttes man av detta... Inte ens ett ord om att man saknar mig på jobbet eller något sånt, utan mer att man fick höra att man nog inte passar där.
Det var subtila saker samt att han mer eller mindre lade orden i munnen på mig att jag kanske inte riktigt passar för denna tjänst, i denna typ av arbetsmentalitet etc. Att det inte passar alla människor, och jag är nog inte en sån människa som denna tjänst passar (återigen, inte rakt på detta sätt utan mer mellan raderna). Att jag bör tänka på min hälsa först - att det inte är värt ett jobb. Visst, det var ju sanning det han sa på många sätt, men att han som företagsrepresentant kommer och indirekt ber mig att se mig efter annat jobb kändes minst sagt märkligt. Han fick det att låta som att kommer jag tillbaka, då blir det en lååång process innan jag kan komma tillbaka till arbetet (ungefär som: är det verkligen värt detta?). Samtidigt som han mer eller mindre direkt menade på att denna tjänst inte passar mig med facit i hand sa han också att det är den enda tjänst vi kan erbjuda (underförstått - sök något annat).
Jag som hade hoppats på att man ville ha mig tillbaka, för om man organiserar arbetsuppgifterna och min arbetssituation hade jag gärna kommit tillbaka och gett det en ärlig chans till. Jag skötte ju mitt jobb när jag var där och fick beröm flera gånger för hur driftig och organiserad jag var. Så jag trodde man skulle vara mer tillmötesgående, förstående och uttrycka en vilja att jag skulle komma tillbaka när jag kan. Men så möttes man av detta... Inte ens ett ord om att man saknar mig på jobbet eller något sånt, utan mer att man fick höra att man nog inte passar där.
Nu känns det inte särskilt inspirerande att komma tillbaka, och det skulle rent av vara förnedrande med tanke på detta. Jag vet att jag har laglig rätt att komma tillbaka eftersom jag inte gjort något tjänstefel eller annat fel, men med tanke på utgångsläget och bara vetskapen att man inte vill ha mig där skulle det inte vara särskilt hälsosamt. Samtidigt, vad ska jag göra? Efter utredning/behandling hoppas jag vara frisk nog att jobba och kan naturligtvis inte fortsätta vara sjukskriven då. Att söka nytt jobb? Ja, det är inte lätt när man kommer från en sjukskrivning eftersom det kommer komma fram.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra? Ska jag prata med dom och se om dom kanske vill köpa ut mig eller något? Eller ska jag trots detta gå tillbaka till jobbet när det är aktuellt och jag mår bättre, trots detta? Jag är så vilsen och mår piss över detta. Hoppas på svar. Tack!
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra? Ska jag prata med dom och se om dom kanske vill köpa ut mig eller något? Eller ska jag trots detta gå tillbaka till jobbet när det är aktuellt och jag mår bättre, trots detta? Jag är så vilsen och mår piss över detta. Hoppas på svar. Tack!
