Längtan efter barn och svåra livsval

Jag tänker att det egentligen inte finns så många måsten innan man skaffar barn. En stabil relation och stabil inkomst och en hel massa kärlek och tålamod kommer man långt med. Däremot verkar ni inte vara på samma ?ställe? just nu i den frågan. Kanske växer det fram hos honom också så småningom. Kan ju förstå att han vill vänta något år iom studierna. När är han klar med dom?

Att flytta och bolån etc. varför skulle det ta flera år innan ni kan få bolån för att ni flyttar? Så länge ni båda har inkomster så borde det intw vara några problem tänker jag.

Vi är också mitt uppe i tanken att flytta till min födelsestad där min familj o mina vänner bor kvar. Vet bara inte i vilken ända jag ska börja. Är föräldraledig nu med vår yngsta. Den äldsta är 3. Maken har nyss bytt jobb o jag känner väl att jag måste återgå till mitt jobb här och bli lite varm i kläderna igen innan jag säker mig vidare i min hemstad. O sen kommer allt det andra

Då också. Söka lån, hitta hus/radhus, bra område. Osv osv.

Jag ordnade precis allt innan jag fick mina barn. Allt man kan tänka sig och behöver. Är föräldraledig med mitt yngsta nu. Älskar dem över allt annat men kan ibland tänka attans jag borde startat tidigare. Allt man "behöver" komma sen och dessutom löser sig nästan allt. Det behöver inte vara perfekt.

Vi hade inte allt ordnat när vi fick första barnet och det har gått väldigt bra ändå. Det vi hade var en stabil relation, jag hade pluggat klart men hade ett vikariat som gick ut en månad innan barnet föddes, pappan pluggade klart en månad innan barnet föddes och vi bodde i en liten etta. Vi hade även hunnit med en långresa tillsammans vilket vi ville göra innan vi fick barn. När barnet föddes jobbade pappan och jag var föräldraledig, jag fick en fast tjänst medan jag fortfarande var gravid och började jobba när sonen var 1 år. När sonen var 1,5 år bytte vi till oss en tvåa och när han var 3 år föddes lillebror. När lillebror var 2 månader gifte vi oss och när han var 7 mån var vi föräldralediga tillsammans med båda barnen och reste runt i 5 månader. Jag var hemma med lillebror i 1,5 år och efter det fick jag ett nytt jobb där jag trivs väldigt bra och nu har min man börjat plugga igen men bara ett år. När mannen är klar med sin utbildning och lillebror fyller 3 år föds vårt tredje barn, om allt går bra. Vi hoppas kunna byta till en större lägenhet innan dess men har en nödlösning för hur vi kan nyttja den lägenheten vi har på bästa sätt. Visst blir det lite trångt men vi trivs väldigt bra, har nära till jobb, skola, förskola, olika aktiviteter, våra och barnens vänner, lekparker och våra föräldrar. Hade vi väntat på att "allt" skulle ha varit på plats innan vi skaffade barn hade vi inte kunnat börja försöka med nummer 1 förrän nu om inte ännu senare och det var aldrig ett alternativ för oss att vänta så länge. Självklart ska man göra det som känns bäst för en själv men det är viktigt att man är överens, som någon annan skrev. Men jag tycker inte man behöver vara rädd för att man inte har "allt" fixat innan man får barn, det går bra ändå!

Tack för dina tankar! Min sambo är klar med sina studier efter årsskiftet och jag trivs bra med mitt jobb. Att tillägga så finns det färre jobb såklart i vår hemort än i Stockholm vilket gör att det känns lite jobbigare att flytta ifrån Stockholm "karrärmässigt" eftersom vi är relativt i början av vår karriär inom våra branscher.. Samtidigt längtar vi hem till lugnet, familj, vänner och att bo i hus :/

Tack för dina tankar! Jag har alltid velat planerat mitt liv och vill gärna ha saker och ting i rätt ordning och På så vis är det också jobbigt. Valet och kvalet som vi står inför är ju först om vi ska stanna kvar i Sthlm eller inte..

Jag är alldeles för knuten till Stockholm för att kunna flytta. Hade jag inte varit det hade jag flyttat för länge sen. Tänker att man kan få så mycket bättre livskvalité på ett annat ställe.