Kommer jag någonsin träffa nån igen?

Ja, det kommer du. Du kommer att få barn men kanske inte innan du fyllt 30, men det är väl ingen fara. Eller så går det snabbt att hitta någon ny nu när du vet vad du vill ha och vad som inte funkar. Kämpa inte för att få något att funka som inte är hundra. Försök att vara mycket med familj och vänner en tid nu så att du kan prata av dig.

Häng inte upp dig på nån siffra när du ska ha barn. Det är inte konstruktivt. Var glad att du nu har möjligheten att träffa nån som passa dig bättre, se tillbaka på förhållandet, varför blev det som det blev? Vad har du lärt dig om dig själv och vad du söker etc.. När du väl hittar en partner sen så kommer du förmodligen ha med dig lite erfarenheter i bagaget vilket ger goda förutsättningar för ett bättre förhållande. Och det är just i ett sånt förhållande man vill skaffa barn :)

Klart att du hittar någon annan ????

Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon igen, allt kändes helt jäkla hopplöst i några månader sen började livet komma tillbaka igen sakta men säkert. Och en dag när du minsta anar det så springer du på en fin snäll kille. ????

Du kommer absolut träffa någon <3

Jag är ett klockrent exempel. Alltid levt i förhållande mer eller mindre och var i ett seriöst förhållande i många år! Trodde nog där och då att det var han jag skulle leva med för all framtid. Allt kom ikapp mig, fick nog lite åldersnoja mm och jag gjorde faktiskt slut. Alla i min närhet blev så förvånade, killen jag levde med blev förkrossad.

Jag hade efter det några år med en massa dejtande och fokus på mig själv. Trodde att jag aldrig skulle träffa den där killen som jag alltid drömt om - en prins i en saga mer eller mindre. Jag trodde det ännu mindre när jag fick vetskap om att mitt ex gått vidare, väntade barn mm.

Men så en dag så föll bara alla pusselbitar på plats! Idag är jag gravid i sista trimestern och väntar vårt första barn tillsammans. Lagom till att vi firar 1 år tillsammans så kommer vårt lilla mirakel. Jag har aldrig varit lyckligare! Är det rätt så är det lätt <3 och då kan allt förändras väldigt snabbt :)

PS. Jag är 33 ;)

Kram!

Du är så ung ....bara 26 ....

Du kommer träffa nån ny så klart

Herregud

30? Varför sån focus på det .....

Jag är snart 50 ....men ...inte tänker jag deppa för det ...livet är här och nu

Och det går förmodligen inte i repris.

Tack för du delade med dig! Kommer bära med mig 'är det rätt så är det lätt'! Hur skiljer sig ditt förhållande nu jämfört me. Förra som uppenbarligen va 'fel'?

Kämmer också jag lärt mig så sjukt mycket om mig själv, vad jag vill ha och bad jag inte vill ha! Ångrar inget, men aj vad ont det gör.

Träffade du någon igen? Tack för peppen! Idag vet jag vad Jag vill ha i en relation.

Jag träffade min fru när jag minst anade det ????

Hon jobbade på en annan avdelning på mitt förra jobb,

Och någon hade berättat att jag jobbat som bilmekaniker innan. Så en dag ringde hon och frågade om jag ville följa med och kolla på en bil hon var intresserad av, och det kunde jag väl göra tyckte jag. Men det blev inte den Bilen. Vi föll för varandra direkt ???? så två månader senare bodde vi ihop och nästan prick ett år efter så gifte vi oss hehe ???? Vi har 5 barn nu och i Mars nästa år har vi varit gifta i 21 år och allt funkar bra fortfarande. Jag håller tummar för att det blir bra allting för dig. Kram på dig. ????

Ja det är ett uttryck jag har haft and användning av många gånger, det ligger ändå något i det :)

Skillnaden från nu och tidigare är en massa saker. Dels är jag äldre, det är nästan på dagen 10 år sedan jag träffade den förra killen, ett förhållande som sen varade i 6 år. Jag var ung, kände inte som jag gör idag. Jag har lärt mig vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Den killen arbetade som Polis, var mer sällan hemma och var inte lika känslosam som den killen jag är med idag. Säkert mycket pga sitt yrke. Jag höll ihop lite för länge trots känslorna svalnade, men värt att nämna är ändå att det var en bra kille som blev min bästa vän! Det var svårt en tid efter vi gick isär- såklart! Men jag behövde finna mig själv, landa.

Killen jag idag är tillsammans med är jättefin på så många vis. Lyssnar verkligen på vad jag också känner, vill och önskar. Vi har mer tid tillsammans, har mer gemensamt och en mycket starkare attraktion. Mer av precis allt jag tidigare har önskat mig. Att vänta barn och planera en stark framtid tillsammans känns som den mest självklara saken :) Man känner när det är rätt liksom. Ibland ska man kyssa några grodor innan ens prins dyker upp ;)

Wow!
Känner igen mig själv där - eller min kille. Han arbetar mycket och utöver det så har han sin träning - är sällan hemma. Han är ganska frånvarande och tar inte mina känslor i beakt. Det är på hans villkor och jag har blivit så sårad utav detta. Vilket har gjort att känslorna svalnat. Jag känner att vi inte pratar samma språk - men ibland har vi det helt fantastiskt! Dock har attraktionen försvunnit sen länge tillbaka. Dock har jag bortsett från detta & tänkt att "ja, men så kommer det ändå vara i varje förhållande - det är fel på min sexuella drift". Jag älskar honom fortfarande och han är min bästa vän. Jag har drömt om en framtid med honom men klarar inte av att vara så ledsen från & till, att inte känna den grundliga tryggheten. Jag tycker inte heller han ska behöva kompromissa så mycket som han faktiskt gör. 

Jag behöver också landa & hitta tillbaka till mig själv. 

Hur länge var du singel och när träffade du din nuvarande?

Tack igen för du delade med dig! Betyder mycket.