• Ammieelv26

    Ej jämställd relation... flytta ut?

    Skulle bli väldigt tacksam för erfarenheter/idéer/synpunkter kring detta?


     


    Jag har varit tillsammans med med min kille i snart två år och vi har varit sambos i ett år. Vi älskar varandra otroligt mycket och pratar om att gifta oss och försöka skaffa barn inom en relativt snar framtid. Det finns dock ett problem som jag upplever står i vägen för allt detta. Jag upplever att jag tar mycket större ansvar för vårt hem och vår vardag, något han inte alls håller med om. Det hela började med att jag var sjukskriven några månader på grund av utbrändhet samtidigt som vi flyttade ihop. Han ansåg då att det var mitt ansvar att ta hand om allt i hemmet eftersom jag var hemma och han jobbade. Detta bråkade vi otroligt mycket om eftersom jag var ordinerad strikt vila av min läkare. Hur som helst slutade det alltid med att jag gjorde allt ändå. Han upplevde det som väldigt jobbigt att jag mådde dåligt, vilket gjorde att det tog mycket på hans krafter också och han menar att det blev för mycket för honom att både jobba och stötta mig, alltså hade han ingen ork kvar till att göra annat. Jag kan förstå honom i det och har accepterat att det blev som det blev, även om jag kanske inte helt håller med. Jag har varit frisk och återställd sedan ett halvår tillbaka och vardagen rullar på som vanligt, men det är fortfarande jag som gör det mesta. Jag upplever att han helt enkelt inte förstår hur mycket som behöver göras här hemma. Vi har bråkat mycket om detta och bestämde oss för att dela upp sysslorna. Han har gått med på en fördelning som innebär att han diskar och jag gör allt annat. Han hävdar att disken väger lika tungt som det jag gör: tvätta, damsuga, rengöra, planera matinköp, plocka undan osv. (allt annat som behövs göras i ett hem), och han kanske har rätt? Jag håller inte riktigt med, men tycker att den här uppdelningen är okej, för den gör i alla fall att vi båda hjälps åt i hemmet. Men så fort jag frågar om han kan tänka sig göra något litet utanför hans ansvarsområde (typ bädda sängen eller lägga in en tvätt i maskinen) om jag är stressad eller ska iväg blir det bråk. 


     


    Jag älskar honom och vill leva med honom, men känner att han saknar känsla för ansvar. Han har inte behövt hjälpa till så mycket hemma under sin uppväxt och jag tror att han inte riktigt förstår vad som krävs för att få ett hem att gå runt (trots att jag förklarat det många gånger).


     


    Just nu funderar jag på om en lösning kan vara att jag helt enkelt flyttar ut, så slipper vi det här tjafset? Allt annat fungerar liksom bra. Men samtidigt känns det ju som att ta ett steg tillbaks i relationen..? 


     


    Oj vad långt det blev! Men skulle bli otroligt tacksam för svar! 

  • Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?
  • Anonym (Roro)

    Låter som en typisk mansbebis. Tyvärr oftast svårt att göra något åt saken. Typiskt för mansbebisen är att han i sin uppväxt inte behövt göra speciellt mycket hemma, troligtvis inte hans pappa heller. Därför letar mansbebisen ofta efter kvinnor som kan ta över mammans arbete. Detta blir en krock i dagens samhälle, då vi blir mer och mer jämställda. Skaffar ni barn och får pojkar, finns tyvärr risken att de blir mansbebisar också. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta, ibland helt omöjligt. Men vill du leva i ett jämställt förhållande bör du nog flytta ut. Det finns så mycket bättre.

  • Anonym (TS)

    (kommer inte åt mitt konto nu, så startade ett nytt tillfälligt)

    Tack för era svar! 

    Vi har provat att byta sysslor, men resultatet blir bara att han inte utför sina sysslor ordentligt... han tycker t.ex. att man endast behöver städa och tvätta max en gång i månaden, jag anser nog att man behöver göra det lite oftare än så om man inte vill leva i kaos. Då menar han att det är jag som är överdriven (fast jag tror han mest säger så för att slippa undan, då han själv gärna gnäller om jag gått en vecka utan att göra mina sysslor). 

    Är helt med dig i dina tankegångar Roro! Han tycker att det är väldigt viktigt med feminism och jämställdhet i samhället i övrigt, men dessa synpunkter som jag försökt förklara för honom massor av gånger vad gäller vår relation och att jag inte vill att våra framtida barn ska växa upp i en ojämställd relation, verkar han inte allas förstå.. Jag vill inget heller än att leva mitt liv med honom, han har väldigt många fina sidor och vi har en fin relation i övrigt. Men samtidigt har jag ingen lust att leva så här :( Kan bara förställa mig hur det skulle bli om vi skaffade barn med den här fördelningen... :S 

  • Anonym (Tjej)

    Har han bott själv innan han flyttade ihop med dig?

    Är i liknande situation men vi har barn och ja, det är bra att du tänker efter innan.

    I mitt fall flyttade vi ihop direkt dvs bodde aldrig själva. Vi var bägge dåliga med hushållssysslor innan men det spelade inte så stor roll innan barnen, sedan föll det mesta på mig.

  • Anonym (Tess)

    Han kommer antagligen inte kunna ge dig det livet du vill ha. Flytta ut

  • Anonym (A)

    Nu vet du detta redan nu. Därmed får du ta ställning till om detta är något du kan acceptera fullt ut eller inte. Kan du leva så här resten av livet utan att klaga och bråka om det? Utan att bli bitter? Utan att tappa känslorna? Utan att vilja sluta ligga med honom? Utan att vilja skiljas om x antal år? Är svaret ja är det bara att vara tyst och köra på. Är svaret nej så lämnar du honom nu, innan ni även får barn som kommer drabbas och få sin familj söndertrasad. Han kommer INTE att ändra sig oavsett hur mycket du tjatar, vädjar, ber, bråkar, hotar, gråter, går i terapi osv. Han kommer aldrig någonsin att ändra sig. Så väljer du att fortsätta relationen får du göra det med visshet om att det är du som kommer att få fortsätta göra allt hemma för resten av era liv och du ska inte gnälla och bråka om det, för det leder inte bara till en giftig situation för er två utan även för era framtida barn. Du är nu medveten om detta och utifrån det får du göra ditt val.

  • Akira Öken

    Visst är det viktigt att vara medveten om att man kan ha olika tankar om hur rent det ska vara, men man behöver ändå kunna enas om en lägstanivå som är acceptabel för båda och som man gemensamt upprätthåller.

    Man ska inte behöva uppfostra vuxna människor. Min åsikt är att man gör sitt bästa för varandra i en relation i syfte att båda ska må så bra som möjligt. Det låter inte som att din "sambo" har den inställningen.


  • Herregudjesus

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!

  • Herregudjesus

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!

Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?