Två svårsövda barn... varför?

Vi har två underbara ungar. Minstingen är snart 6 månader och stora är 2,5. Stora har haft svårt att somna i perioder sen hon föddes. Hon har alltid varit pigg, aktiv och före i utvecklingen. Är väldigt aktiv, verbal och bestämd och så har det alltid varit. Först vid ett års ålder kunde hon sova själv i spjälsängen och då tog nattningarna minst 1-2 timmar. På dagen har hon inte kunnat sova sen innan tvåårsdagen. Nu somnar hon ofta ganska snabbt i sin stora säng men det kräver att någon ligger och håller om henne i ca 20 min åtminstone.

Lilla somnade typ var som helst fram till två månaders ålder och gjorde bra nätter från dag 1 och vi var överlyckliga men sen ca 3 månaders ålder går hon inte söva annat än i vagn ute/bil. Hon är en nöjd bebis annars... Men sen dess är det kämpigt. På dan söver vi i vagnen och hon sover bra men på kvällen är det tufft. Det går inte amma till sömns. Vagn inne funkar inte. Man får gå runt med henne i babyskyddet länge länge eller ta ut henne och hon är lättväckt så vaknar när man tar in henne då. När hon vaknar på natten blir hon vaken 2, 3 timmar innan hon har ro att somna om.

Båda har mjölkproteinallergi. Vi är helt slut här hemma. Kvällarna går åt till att natta barnen. Äldsta tjejen är speedad från kl 15 för att hon kanske borde sova en stund på dagen. De dar hon somnat på fsk på dan går hon å andra sidan inte söva på kvällen och blir vaken till 22-23. Att vara hemma själv med båda vid läggning går inte. Stora vaknar ofta nu när hon sover i stor säng också och vill att någon ska ligga bredvid henne. Har erbjudit henne att sova i spjälsäng än men det vill hon inte.

Efter ettan hoppades vi verkligen på ett barn som kunde somna lättare. Vi är trötta här hemma och skulle bara vilja ha en kväll utan insomningsproblem, lagt 1-3 timmar varje kväll senaste 2,5 åren på att söva barnen... minsta vaknar ju typ en halvtimma efter man sövt henne också och det är igång igen. Tycker vi har bra rutiner. Vet inte vad jag vill med tråden, ha tips, råd typ eller bara höra era historier Fattar att det blir bättre men känns som vi är ensamma om att ha det så här när man pratar med andra.