Ni som minns 1980 och framåt - Hur stor var videovåldspaniken?
För er som inte vet vad videovåldspaniken var så kan ni se Studio S om ämnet (från 1980):
Studio S debatt från 1980 är det programmet som fått absolut störst genomslag av allt som någonsin visats i svensk TV, inkluderat Hannes Råstams dokumentärer om Thomas Quick. Det var efter denna debatt som den värsta moralpaniken i modern tid fick sitt genomslag, inte bara i Sverige utan runtom i hela världen. Konsekvenserna blev förödande till en början för videomarknaden. Massor med föräldrar, Hem och skola och Riksdagspartierna var alla överens om att videovåldet måste stoppas till varje pris. Det talades om att alla medel var tillåtna förutom våld. B.l.a. gjordes razzior mot videouthyrare, Hem och skola uppmuntrade alla skolor i landet att bojkotta Esselte som figurerade i programmet och i Riksdagen började man på allvar att diskutera om man skulle ändra tryckfrihetsgrundlagen för att få till stånd en förhandscensur på samtliga videofilmer som kom in i landet.
Internationellt fick detta också starka effekter. Begreppet "videovåld" blev på bara ett par år ett allmänt känt begrepp. I Storbritannien kom debatten upp i parlamentet där vissa menade att Storbritannien borde ta efter Sverige och jobba för en förhandscensur, i USA startades privata filmbolag som skulle censurera allt våld i alla filmer och i vissa länder gick man så långt att videovåld helt förbjöds. En annan intressant kuriosa är att det var genom Studio S program som videouthyrning kom att slå igenom. Detta kanske inte alla känner till men videouthyrning är faktiskt en svensk uppfinning.
Hela denna moralpanik skedde nästan helt utan att bli ifrågasatt. Det var ett faktum att barn blev mer benägna att ta till våld om man tittade på videovåld, punkt slut. Faktum är att det i början av 80-talet nästan var fult att ens äga en videobandspelare. Och allt detta berodde på Studio S debattprogram. Men var det egentligen så konstigt? Ser man programmet så visas en hel del upprörande inslag. Klipp ur Motorsågsmassakern visar hur en kvinna blir torterad i totalt elva minuter, i ett klipp visade det sig att det inte var speciellt svårt alls för barn att hyra våldsfilmer och i ett inslag intervjuades två barn som var i det närmaste traumatiserade efter att ha sett våldsamma filmer som t.ex. Blind terror. Allt detta var såklart upprörande för de föräldrar som satt i studion, vilka samtliga vuxit upp i ett Sverige där biografcensuren sett till att onödigt våld aldrig kom upp på biograferna.
22 år senare kom dock den nyktra debatten ikapp Studio S. Det hade då visat sig att videovåld inte hade den effekt på barn och ungdomar som man tidigare varit övertygad om. Istället fanns det snarare riskgrupper där videovåld kunde ge dem inspiration, men det gällde inte alla barn och ungdomar. Det visade sig också att de två "traumatiserade" barnen hade blivit tillsagda på förhand vad de skulle säga och b.l.a. mutats med att slippa skolan och äta på McDonalds. Detta kan ni se här under:
Så nu vill jag fråga er som minns 80-talet vad ni själva har för minnen av denna moralpanik? Berätta gärna allt ni minns om detta. Jag har nämligen funderat på att skriva en bok om moralpaniker där detta kommer att vara det tyngsta kapitlet.
. På den tiden var man också mycket mer oskuldsfulla än 13-14-åringar verkar vara idag. Fanns ju inget internet eller nåt. Vi fixade myshörna i ett klassrum och släckte ner och sen startade filmvisningen. Efter ett tag spred sig väl ryktet om att det visades "spännande" film hos klass 8A. Mer eller mindre hela skolan hamnade till slut hos oss för de ville ju se klart filmen och de andra aktiviteterna blev lidande. 
och nästa år det var friluftsdag fick alla tydlga instruktioner om att ingen klass fick ha filmvisning. 