Anonym (Clara) skrev 2018-12-19 12:52:27 följande:
Fattar att de e skoj med uppmärksamhet. Men va e de som inte funkar på hemmaplan då? Din man e passiv man och osocial. Som nån sagt så undrar jag oxå över vad som stannat i er relation och vad som fattas. Hur vill du han reagerar eller kanske agerar när du beskriver att du kämpat för er? Du vill att han ska fatta nåt. Vadå liksom...
Man kan säga att jag driver vårt liv framåt. Han har inte tagit initiativ till en enda gemensam aktivitet med vare sig mig eller familjen det senaste året. Vi vaknar lördagsmorgnar och han säger jämt:
- Vad ska vi göra idag?
- Vad ska vi äta till middag?
Jag har sagt att jag vill att han ska sluta göra det och själv istället planera för middag och aktiviteter. Om jag styrt skutan och planerat en resa eller andra aktiviteter kan han klaga hela resan på att det är dyrt eller för varmt eller för kallt och kan aldrig ens försöka förmedla att han tycker att det jag gjort för familjen är roligt.
Jag har sagt att jag vill att han ska spontankrama mig, lyssna på vad jag säger, ta upp samtal på eget initiativ, säga att jag är fin om jag klätt upp mig, visa med sitt kroppsspråk att han vill ha mig. Fatta hur förnedrande det är att hela tiden få be om eller "ta sig" en kram t.ex.
Jag kramar honom, tar initiativ till sex, försöker säga positiva saker om vårt liv och om honom som person. Jag försöker behandla honom så som jag själv vill bli behandlad.
Det senaste året har han varit på julfest och kickoff med sina kollegor. Det är allt. Han har träffat sin bror med barn typ 2 ggr på ett år. I övrigt är han hemma. Det känns ungefär lika kul som att vara gift med Alfons Åbergs pappa.
Han borde fatta att ingen kvinna kan tänka sig att leva resten av livet med en person som bara existerar i samma hus. Han borde fatta att han inte bara kan sitta i baksätet och glida med hela tiden utan att det är även hans ansvar att se till att familjen har det bra och att även jag får känna mig uppskattad.