Hur ska man egentligen ställa sig till detta? Är det alltid bra? Till vilket pris som helst? Efter hur lång tid som helst?Är det alltid fel som förälder att säga stopp, nej, du får inte, det går inte? Är det alltid rätt att slita och dra i barn för att man råkade knulla en tjej en gång för ett antal år sedan? Är barnens vilja ingenting att bry sig om? Varför är det så jävla svårt?
Om pappa bara vill dyka upp och LEKA pappa och inte verkar helt seriös bör man nog vara försiktig.
Men om pappa dyker upp och faktiskt verkar vara seriös och inte tänker försvinna igen så är det ju BARA positivt att han verkar ha mognat och nu vill finnas där även om han tidigare varit ett frånvarande as.
Måste ske i barnets takt vilket en vettig far kommer att förstå precis som en vettig mor förstår att denna nya kontakt är något hon bör uppmuntra och tryggs barnet i.
Det beror på vad barnen tycker. Om de inte vill kan han försvinna igen.
Om pappa bara vill dyka upp och LEKA pappa och inte verkar helt seriös bör man nog vara försiktig.
Men om pappa dyker upp och faktiskt verkar vara seriös och inte tänker försvinna igen så är det ju BARA positivt att han verkar ha mognat och nu vill finnas där även om han tidigare varit ett frånvarande as.
Måste ske i barnets takt vilket en vettig far kommer att förstå precis som en vettig mor förstår att denna nya kontakt är något hon bör uppmuntra och tryggs barnet i.
Självklart ska man uppmuntra föräldrar till att vara det även om de missade första tåget. Men ta det i lugn takt. Är ju inte så att nu redan ska barnet bo varannan vecka hos honom. Börja ses tillsammans istället i nån park och trappa upp gradvis.
Tänk på att det inte är dina känslor som ska vara ivägen, att du inte ska straffa honom för vad han gjort förut för att du är bitter. Tänk på att allt du gör nu ska vara ok för sitt barn när det är vuxet också. Kommer själv aldrig förlåta min mamma för saker hon gjorde när jag var liten. Hon la käppar i hjulet med min o min pappas kontakt. Ja han var ung och hade betett sig dåligt och omoget. Men han var min pappa för det. Vi tar igen det idag som vuxna. Mamma har jag dålig kontakt med.
Han är inte barnets pappa. Gendonator, möjligtvis.
Nja, jag tycker att man ändå ska ge den andre föräldern en chans, oavsett hur involverad hen varit tidigare. För barnets skull, liksom. Barnet måste ju få veta var hen kom ifrån. Finns ju en hel släkt på pappans sida också.
Sen får man ju anpassa umgänget till barnets ålder, och om pappan verkar seriös i sin papparoll. Om det bara är nån som vill svepa in när det passar honom och sen aldrig finnas där när det behövs, ja, då skulle jag nog inte försöka pusha på oerhört mycket, men inte heller begränsa, svartmåla eller försvåra. Om barnet absolut inte vill ha kontakt med pappan skulle jag inte heller pusha på umgänget. Allt måste ju ske på barnets villkor.
Pappa är en titel man förtjänar, inte något man knullar sig till. Barnet har en pappa som inte har bidragit med en tillstymmelse dna.