• Nellaaa

    Plötsligt illamående!?

    Jag har inte mått något annorlunda i början på min graviditet, men nu plötsligt från ingenstans kände jag hur det började vrida sig i magen och jag är så nära till att kräkas. Jag känner "krampen" i halsen man får innan man spyr.

    Är det normalt att få magsjuke liknande "vridningar" i magen? Och ska illamåendet komma såhär snabbt från ingenstans? 

  • Svar på tråden Plötsligt illamående!?
  • askyfullofstars

    Låter precis som när jag ?drabbades? i v. 6. Satt på jobbet och kände plötsligt en klump i halsen som åkte upp och ner. Jobbade på ändå. Två dagar senare sjukskrev jag mig pga det blev värre. Första kräkningen kom då. Detta var 6 veckor sedan och jag är ännu sjukskriven. Har knappt lämnat mitt hem sedan dess pga kräkningar o måendet. Inlagd på akuten pga vätskebrist. Det komiska i allt är att jag var orolig över att jag inte var illamående som alla andra.......:)

    Hoppas du klarar dig undan bättre. Blir det värre rekommenderar jag dig att be läkaren skriva ut lergigan. Gå inte runt och må skit i onödan!

  • EliS86
    askyfullofstars skrev 2018-12-18 22:37:56 följande:

    Låter precis som när jag ?drabbades? i v. 6. Satt på jobbet och kände plötsligt en klump i halsen som åkte upp och ner. Jobbade på ändå. Två dagar senare sjukskrev jag mig pga det blev värre. Första kräkningen kom då. Detta var 6 veckor sedan och jag är ännu sjukskriven. Har knappt lämnat mitt hem sedan dess pga kräkningar o måendet. Inlagd på akuten pga vätskebrist. Det komiska i allt är att jag var orolig över att jag inte var illamående som alla andra.......:)

    Hoppas du klarar dig undan bättre. Blir det värre rekommenderar jag dig att be läkaren skriva ut lergigan. Gå inte runt och må skit i onödan!


    Dum fråga kanske men måste man alltså berätta anledningen till arbetsgivaren när man blir sjukskriven för illamående?

    Jag har nyligen börjat få ordentligt illamående som kommer hastigt men har lyckats kväva kräkningarna än så länge. Hoppas kunna fortsätta med det men är nojig över att behöva berätta på jobbet då jag helst vill dölja det så länge som möjligt...
  • karamellflickan
    EliS86 skrev 2019-02-20 20:08:20 följande:

    Dum fråga kanske men måste man alltså berätta anledningen till arbetsgivaren när man blir sjukskriven för illamående?

    Jag har nyligen börjat få ordentligt illamående som kommer hastigt men har lyckats kväva kräkningarna än så länge. Hoppas kunna fortsätta med det men är nojig över att behöva berätta på jobbet då jag helst vill dölja det så länge som möjligt...


    Man måste inte berätta vad man är sjukskriven för men däremot måste det framgå i det läkarintyg du ger till arbetsgivaren efter en veckas sjukfrånvaro VAD det är som gör att du inte kan jobba. Arbetsgivaren har en skyldighet att utifrån denna information försöka fåren tillbaka i arbete så snart som möjligt
  • EliS86
    karamellflickan skrev 2019-02-20 20:32:35 följande:

    Man måste inte berätta vad man är sjukskriven för men däremot måste det framgå i det läkarintyg du ger till arbetsgivaren efter en veckas sjukfrånvaro VAD det är som gör att du inte kan jobba. Arbetsgivaren har en skyldighet att utifrån denna information försöka fåren tillbaka i arbete så snart som möjligt


    Anade det :/ är i ett lite känsligt förhandlingsläge med min arbetsgivare just nu och är inte naiv när det kommer till att en graviditet kan orsaka för svängningar i frågan (trots att det är olagligt). Hoppas kunna hålla igen och ta hjälp av lite arbete hemifrån, strösjukdagar och en inbokad semesterresa som puttar mig in i andra trimestern.

    Hoppas det vänder för er båda två inom kort!
  • askyfullofstars

    Jag berättade för min chef för stress bidrar till mer illamående. Kan glatt berätta att illamåendet försvann... i v.18 dock! Hur långt är du gången?


    EliS86 skrev 2019-02-20 20:08:20 följande:

    Dum fråga kanske men måste man alltså berätta anledningen till arbetsgivaren när man blir sjukskriven för illamående?

    Jag har nyligen börjat få ordentligt illamående som kommer hastigt men har lyckats kväva kräkningarna än så länge. Hoppas kunna fortsätta med det men är nojig över att behöva berätta på jobbet då jag helst vill dölja det så länge som möjligt...


  • karamellflickan
    EliS86 skrev 2019-02-20 20:56:58 följande:

    Anade det :/ är i ett lite känsligt förhandlingsläge med min arbetsgivare just nu och är inte naiv när det kommer till att en graviditet kan orsaka för svängningar i frågan (trots att det är olagligt). Hoppas kunna hålla igen och ta hjälp av lite arbete hemifrån, strösjukdagar och en inbokad semesterresa som puttar mig in i andra trimestern.

    Hoppas det vänder för er båda två inom kort!


    Jag själv har mått väldigt illa under båda mina graviditeter och gick ner mycket på grund av det och kräkningarna (16 respektive 8 kilo). För mig fungerade det mycket för att ?stå ut? när jag mådde som sämst var att sysselsätta mig hela tiden och försöka tugga på sådant som fungerade för just den graviditeten (frukt respektive lakritshslstabletter) under den värsta perioden, kombinerat lergigan comp. Jag mådde fortfarande gräsligt illa, men det gick ändå att överleva. Sedan så tänkte jag också på om jag skulle må bättre hemma än på jobbet, och sanningen var ju att jag skulle ju mått lika illa hemma så jag sjukskrev mig inte en enda dag pga illamåendet. Däremot så skulle jag blivit det pga kräkningarna under en kort period med första då jag inte kunde behålla något och borde lagts in på dropp, men jag hade semester så arbetsgivaren märkte inget mer av det då mer än en viss viktnedgång. De fick dock veta redan i vecka sju-åtta då jag dkulle åka till andra sidan jordklotet strax efter semestern tillsammans med en högre chef, och på ett plan är det svårt att dölja kräkningar och morgonkräkningar... Triots att jag då fortfarande var provanställd så var det inga problem. De visste hur gammal jag var när jag anställdes. De visste även att jag hade sambo och att vi bodde i hus och att vi inte hade några barn sedan innan då det kom ju inte helt från klarblå himmel att jag var gravid (även om deinte hade trott på föräldraledigt så snabbt inpå). Dessutom var det ju mig de hade anställt, inte någon annan av de sökande och att jag skulle ?försvinna ett tag?... De visste att jag skulle komma tillbaka
  • EliS86
    askyfullofstars skrev 2019-02-20 21:34:10 följande:

    Jag berättade för min chef för stress bidrar till mer illamående. Kan glatt berätta att illamåendet försvann... i v.18 dock! Hur långt är du gången?


    Jag är bara i vecka 7 så då har jag väldans många veckor framför mig om det ska hålla på lika länge som för dig!.. har samtidigt kämpat för den här graviditeten så det tar emot att beklaga sig såklart, är som sagt mest orolig för den nuvarande känsliga situationen på jobbet.
  • EliS86
    karamellflickan skrev 2019-02-20 22:03:12 följande:

    Jag själv har mått väldigt illa under båda mina graviditeter och gick ner mycket på grund av det och kräkningarna (16 respektive 8 kilo). För mig fungerade det mycket för att ?stå ut? när jag mådde som sämst var att sysselsätta mig hela tiden och försöka tugga på sådant som fungerade för just den graviditeten (frukt respektive lakritshslstabletter) under den värsta perioden, kombinerat lergigan comp. Jag mådde fortfarande gräsligt illa, men det gick ändå att överleva. Sedan så tänkte jag också på om jag skulle må bättre hemma än på jobbet, och sanningen var ju att jag skulle ju mått lika illa hemma så jag sjukskrev mig inte en enda dag pga illamåendet. Däremot så skulle jag blivit det pga kräkningarna under en kort period med första då jag inte kunde behålla något och borde lagts in på dropp, men jag hade semester så arbetsgivaren märkte inget mer av det då mer än en viss viktnedgång. De fick dock veta redan i vecka sju-åtta då jag dkulle åka till andra sidan jordklotet strax efter semestern tillsammans med en högre chef, och på ett plan är det svårt att dölja kräkningar och morgonkräkningar... Triots att jag då fortfarande var provanställd så var det inga problem. De visste hur gammal jag var när jag anställdes. De visste även att jag hade sambo och att vi bodde i hus och att vi inte hade några barn sedan innan då det kom ju inte helt från klarblå himmel att jag var gravid (även om deinte hade trott på föräldraledigt så snabbt inpå). Dessutom var det ju mig de hade anställt, inte någon annan av de sökande och att jag skulle ?försvinna ett tag?... De visste att jag skulle komma tillbaka


    Tack för tips om att tugga på något, det ska jag testa! Har tagit till mig det här med att dricka vatten men då skvalpar det så mycket i magen så att det blir värre tycker jag. Tufft med gemensam resa sådär, då måste det vara snudd på omöjligt att dölja?

    Jag önskar jag hade samma arbetsmiljö som du verkar ha haft men just nu är det väldigt hög konkurrens och jag jobbar på konsultbyrå där de gärna tar med alla anledningar i beräkning för vem som ska få vilka förmåner :/ (har ej tänkt bli långvarig där men vill inte byta när jag är gravid heller.)

    Ska faktiskt iväg på en resa men med ett gäng vänner där jag tänker stt jag måste berätta för mina två närmaste iaf så att man kan få lite stöd att dölja för övriga. Tror jag är extra nojig då jag haft missfall tidigare. Än så länge vet bara sambon om graviditeten (och familjeliv haha).
  • karamellflickan
    EliS86 skrev 2019-02-21 10:19:59 följande:

    Tack för tips om att tugga på något, det ska jag testa! Har tagit till mig det här med att dricka vatten men då skvalpar det så mycket i magen så att det blir värre tycker jag. Tufft med gemensam resa sådär, då måste det vara snudd på omöjligt att dölja?

    Jag önskar jag hade samma arbetsmiljö som du verkar ha haft men just nu är det väldigt hög konkurrens och jag jobbar på konsultbyrå där de gärna tar med alla anledningar i beräkning för vem som ska få vilka förmåner :/ (har ej tänkt bli långvarig där men vill inte byta när jag är gravid heller.)

    Ska faktiskt iväg på en resa men med ett gäng vänner där jag tänker stt jag måste berätta för mina två närmaste iaf så att man kan få lite stöd att dölja för övriga. Tror jag är extra nojig då jag haft missfall tidigare. Än så länge vet bara sambon om graviditeten (och familjeliv haha).


    Det var hård konkurrens på den tjänsten. I och med att jag visste att det inte skulle kunna gå att dölja så berättade jag så snart jag var tillbaka från semestern. Drt gick ju liksom inte riktigt dölja att jag då och då var tvungen att springa iväg och kräkas. Eller som på flyget när vi skulle ner och mellanlanda och lampan för att bältena skulle vara knäppta och morgonillamåendet kom utöver den ?vanliga? och jag kunde inte sluta spy... Alla som satt på flyget i min närhet lär ju ha varit oroliga för magsjuka utom min chefs chef och hon som satt bredvid mug och som jag förklarade för varför jag kräktes så
  • EliS86
    karamellflickan skrev 2019-02-21 20:25:57 följande:

    Det var hård konkurrens på den tjänsten. I och med att jag visste att det inte skulle kunna gå att dölja så berättade jag så snart jag var tillbaka från semestern. Drt gick ju liksom inte riktigt dölja att jag då och då var tvungen att springa iväg och kräkas. Eller som på flyget när vi skulle ner och mellanlanda och lampan för att bältena skulle vara knäppta och morgonillamåendet kom utöver den ?vanliga? och jag kunde inte sluta spy... Alla som satt på flyget i min närhet lär ju ha varit oroliga för magsjuka utom min chefs chef och hon som satt bredvid mug och som jag förklarade för varför jag kräktes så


    Skönt att veta att det fungerar som det ska på vissa arbetsplatser! Jag har sett exempel redan där man rynkar på näsan åt gravida som söker tjänster när man i praktiken inte kan tillsätta den som önskat eftersom personen ifråga då försvinner på ledighet. Det här är alltså INTE min egna åsikt som är 100% motsatsen såklart men det gör det svårt stt blunda för att det pågår. Jargongen är också rätt hård då det är en grupp som satsat helt på karriär och valt bort barn vilket såklart spelar in... bland dem är kvinnorna de första att sucka åt graviditeter och vab etc. inte lätt att kliva in i det rummet och dela den ?glada? nyheten.

    Usch den nivån av illamående som du beskriver låter riktigt tuff..jag blir ju slut av att bara må illa konstant trots att jag inte kräks. Hittade du inga knep som lindrade? (Mer än tuggandet)
Svar på tråden Plötsligt illamående!?