Bf September 2019

Idag var det KUB-ultraljud och det blev låg sannolikhet..... Gå hem och fira sa barnmorskan, det blev en halv hamburgare som vände och kom upp igen. Men det var fantastiskt att få se den lilla leva om i magen. Vi fick lite extra bonustid i ultraljudsmaskinen eftersom "hen" inte ville visa upp sig. Inte förrän jag varit uppe och gått en stund kunde BM göra sina mätningar. I övrigt är jag sjukskriven pga illamående och frekventa kräkningar. Nog för att jag mådde hemskt vid mina två andra grav. men denna tar priset....tar mig knappt ur sängen och kräkhinken är min närmaste "vän". Vätska tar jag en tesked åt gången och hoppas att kroppen tar upp det den behöver innan nästa kräkning. Hörs igen när/om jag mår bättre. Går in i v 13 på söndag och då måste jag få tillbaka mitt liv igen.

Någon som fortfarande kan dricka kaffe? Har aldrig kunnat det från v 6 och under hela graviditeten i mina tidigare graviditer. Samma nu i v 6 . Tills idag i v 12. IMORSE blev jag jätte sugen och det är gott . Blir nästan lite orolig .

Asså igår kröp jag under ett staket i ren panik då jag hade brottom till bussfan och tryckte då benen upp emot magen väldigt hårt för att det var så trångt att komma under. Efter det smärtade det som mensvärk i flera flera timmar. Har skapat en kanske onödig oro hos mig. Vad vet jag!? Hur skyddar ligger liten där inne? Värken släppte dock under natten och inga blödningar.

Och dessutom är jag i ett "tycka synd om mig själv stadie". Tvi vad jag är oändligt trött. Tröttheten började iof innan graviditeten men enligt prover är jag frisk säger dem på VC. Fast i och med graviditeten är jag helt bedövad av trötthet. Kan vakna, käka lite frukost sen sova hela dagen. Och hela natten igen. Väldigt ofta! Mår också illa och kväljer, har ingen aptit. Ingen psykisk eller fysiskt ork heller. När fan ska det här vända :(

Finns det någon som känner igen sig? Tappar livslusten.

Vecka 13

Ja känner inte för någonting. Allting är jobbigt när jag mår såhär. Så stundtals är det som att man tappar lusten till livet. Ja. Fast jag vet att det är övergående och därför kämpar jag på. Det tar enormt på psyket med hyperemesis men ser ändå ljuset där framme. Men fan vad det tär! :( Känner sig handikappad.

Kub idag. 1 på 20.000 så inga kromosomavvikelser :)

Någon som vill gissa kön? ;)

Fick inte lika kanonbra siffror på kub som några av er andra, 1:375 för trisomi 21. Så nu blir det NIPT och två väldigt långa veckor i väntan på svar...

vad hade du för siffror på beta hcg och PAPP-A då? Vet att det spelar in med ålder och nackspalten osv också men undrar mest frö att ha nån koll!