Inlägg från: Anonym (Ka) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ka)

    Stör mig mer på avsugningen

    Anonym (Anon) skrev 2019-01-04 12:41:38 följande:
    Jag håller med dig, och hon med skulle jag tro. Hon har svarat på alla frågor jag haft och varit helt öppen och ärlig med vad som hänt, vilket jag tror är grundläggande i detta. Så det problemet ligger inte hos henne, utan jag som inte vill dra upp det en gång till just nu. Och som sagt, är nyfiken på vad andra tycker och tänker om frågan? :) 
    Jag kan förstå att du inte vill ha en massa kommentarer om att dumpa o.s.v.
    Dock svårt att inte råda till det. Men du vet bäst.

    Min erfarenhet är dock i.s.f. att man måste älta detta tills det inte dyker upp sådana tankar som det gör nu i ditt huvud.
    Det är inte färdigpratat, och det är dina tankar och funderingar som avgör om det är det. Det tar tid att komma över ett sådant svek. Och det måste få ta den tiden det tar.
    Blir det inte färdigpratat kommer dina egna fantasier att växa och tilliten uteblir.
    Detta i sin tur kan ställa till det långt senare i förhållandet.
    Så mitt råd är..Fortsätt söka svar på allt som dyker upp i huvudet.
  • Anonym (Ka)
    Benderino skrev 2019-01-09 22:22:25 följande:

    Jag skulle oxå ta avsugningen hårdare än själva sexet. Avsugningen ger henne inte någonting, utan hon gav någonting, visst, hon kanske njöt av det, men hon gav verkligen någonting när hon sög av honom.

    Tror inte, ärligt talat, att det går att komma över, utan du får nog snarare lära dig leva med det.

    Ett talesätt som har satt sig, är att en otrohet kan man förlåta, men aldrig glömma.


    Tror inte man kan förlåta en otrohet. Möjligtvis acceptera att det hänt, och fortsätta av olika andra anledningar. Men glömma och förlåta...Njä..
  • Anonym (Ka)
    Anonym (2013) skrev 2019-01-10 08:37:20 följande:
    Tack. Ska ha detta i åtanke.
    Vad hände ??
    Är ni fortfarande ett par?
  • Anonym (Ka)
    Anonym (2013) skrev 2019-01-10 10:05:36 följande:
    Ja, det är vi, fast inte som tidigare.

    För lite över fem år sedan noterade jag att detalj efter detalj var fel, och kom efter ett tag fram till vad som antagligen pågick. Då tog jag mig friheten att rota lite snabbt i hennes mobil, och förstod då vem det var.

    Jag konfronterade, världen rasade helt. Familjeterapi (som inte gav mycket), prat om skilsmässa, bråk och gråt. Vi hade separata sovrum ett tag och framför allt jag försökte sysselsätta mig utanför hemmet. Tiden gick och efterhand återgick livet till någon sorts normaltillstånd (dock utan sex).

    Hade vi inte haft barn, varav ett med speciella behov hade det kanske gått annorlunda.
    Ja, surt som fan. Tänk om dessa människor kunde tänka ett steg längre, vad mycket elände som kunde undvikas.

    Men frågan du borde ställa dig är...Är det värt det...trots barn med speciella behov? Du har gått snart sex år utan att konfrontera med frågor. Det gör att du inte kan få dom svaren du behöver för att ta kontroll över ditt eget liv...
    Det måste ju vara ett helvete.

    Var otroheten med någon du kände eftersom du tar det så hårt, och var det hela vägen? 
  • Anonym (Ka)
    Olivera skrev 2019-01-10 11:14:57 följande:

    Jag tycker det låter som att du är på god väg ! Låt inte folk trycka ner dig i det här, du låter som att du har ett mål som du arbetar mot (att få en bra relation med din tjej) och som att du är metodisk och ärlighet dig själv.

    Dock tror jag att du inte kommer vara hjälpt sv att fråga varför det blev just oralsex vid ett tillfälle. Vilket svar skulle hjälpa dig i ditt mål att komma vidare? Förmodligen blev det väl det för att hon ville det, av nån anledning. Jag förstår verkligen att det är fruktansvärt att tänka på, och att just det känns värst kan väl bero på flera saker , du kanske har lättare att se just det framför dig, du kanske tycker extra mycket om oralt själv, eller du kanske tycker att det finns ett lite förnedrande eller ägande element i att få en avsugning, som att hon gjorde det för "hans skull" och att det därför blir ett större svek. (Till alla i tråden: kvinnor get ofta oralt för att vi tänder

    På det. Även om det inte är speciellt "skönt" för oss. Det kan vara sexigt att själv ha kontroll tex eller vad som helst.)

    Det är nog jättebra att ställa lite frågor till dig själv om varför du tycker det är det värsta, men sen tycker jag att du ska försöka bestämma att du slutar tänka på det. Bara stäng sv, byt tanke, när det dyker upp. Som kbt. Konstatera har det känns, jaha nu kommer den här tanken, det isar sig i magen och jag mår illa/känner avsky/vad det nu kan vara. Och nu tänker jag istället på : jobbet / fotboll / politik / en serie

    Tids nog kommer det släppa. Tiden är din vän, den och din beslutsamhet och er kommunikation! Lycka till. Mycket imponerad av din avsikt.


    Inte alls säkert att det kommer att släppa. Vet att jag är negativ här, men min egen erfarenhet av att bli bedragen ligger 30 år tillbaka i tiden och kan fortfarande dyka upp i mina tankar.
    Tilliten till människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet fick en törn då och den har efter det visat sig vara befogad ett antal ggr.
  • Anonym (Ka)
    Anonym (2013) skrev 2019-01-10 11:13:17 följande:
    Det var med en avlägset bekant till oss båda, som då dessutom nyligen blivit kollega med min fru. Det gick hela vägen ett antal gånger under en månad eller två innan jag fattade vad som pågick.

    Min fru bytte jobb strax efteråt.
    Och i.o.m. jobbytet avslutades kontakten??

    Allvarligt...ser du att det kommer att bli bättre. Det ser ju inte speciellt bra ut att efter 6 år inte kommit längre än upp på knäna.

    Jag blir beklämd när jag läser sådant här och önskar man kunde göra något för att hjälpa, men sanningen är att det endast är du som kan göra det. Möjligtvis ta kontakt med någon professionell för att få redskap att hantera dina känslor, men  jag har ingen personlig erfarenhet av sådana samtal så jag vet inte om det hjälper.
    Men hur du än beslutar om hur du ska går vidare, tror jag att du kommer att bli tvungen att reda ut detta med din fru. Att få henne att förklara vad som drev henne till att svika dig på detta hemska sätt. Du kommer inte att komma vidare genom att försöka tiga dig framåt
  • Anonym (Ka)
    Benderino skrev 2019-01-10 13:13:44 följande:
    Förlåta kan man alltid göra. Förlåta och glömma är två olika saker, precis som jag skrev.

    Förlåtelse kräver inte att man glömmer, men förlåtelse kan hjälpa en att bearbeta.

    Säger inte vad TS ska eller inte ska göra, jag vet inte ens om ett förlåtande passar in här, det är väldigt svårt när det finns två sidor av ett mynt. Min erfarenhet, är iaf att förlåtelse kan hjälpa även den som borde få ett förlåt
    Säger inte att du har fel, men hur bär man sig åt för att förlåta ett sådant svek av den som man trodde man kunde lita på mest av alla?
    Kan du förklara det?
  • Anonym (Ka)
    Anonym (Ka) skrev 2019-01-10 13:54:03 följande:
    Säger inte att du har fel, men hur bär man sig åt för att förlåta ett sådant svek av den som man trodde man kunde lita på mest av alla?
    Kan du förklara det?
    Tryckte iväg för snabbt...!!

    Och vad är skillnaden på glömma och förlåta i detta sammanhang.
    Kan man inte glömma...Har man då förlåtit?
    Det är inte bara så att man accepterat?
    Bara en fundering.
  • Anonym (Ka)
    Pilsner skrev 2019-01-10 14:39:56 följande:
    Att förlåta innebär mer för mig än vad acceptans gör.

    Ett förlåtande innebär att man förstår och godtar vad den andre har gjort, att man inte är upprörd eller ledsen för det.

    Acceptans betyder för mig att jag inte kommer älta det eller bråka om det, men det är ändå något som jag i grunden inte tycker om.

    Om man vill fortsätta umgås med den man förlåtit är en svår fråga. Det beror nog på övriga omständigheter.
    Nu vet jag att detta börjar bli OT men du menar alltså att man...låt säga...efter 2 år, inte är ledsen längre, och har glömt, att ens partner varit otrogen? Och tilliten...har man inte kvar den för personen i fråga, har man förlåtit då?
    Och att acceptans menas att man är skitförbannad och besviken men varken kommer att tjata om det eller bråka. Bara leva i limbo..

    I.s f. håller jag med dig. det är bättre att förlåta...

    Bara det att förmodligen 90% av alla inte klarar av att förlåta under dom premisserna.
    Ts, t.ex (förlåt ts,att jag tar dig som ex) säger att han räknar med, och har förlåtit sin fru för allt som kan ha hänt den helgen för 10 år sen. Ändå kan han inte släppa det.

    Jag vet inte..jag kanske är jävligt långsint, men jag hade varken glömt eller förlåtit ett sådant svek. Däremot kanske jag hade under väldigt specifika förhållanden kunnat acceptera fakta och låta det vara om t.ex barn fanns med i bilden, kanske ekonomi.
    Vet inte. Svårt det där...
  • Anonym (Ka)
    Anonym (Ka) skrev 2019-01-10 15:28:58 följande:
    Nu vet jag att detta börjar bli OT men du menar alltså att man...låt säga...efter 2 år, inte är ledsen längre, och har glömt, att ens partner varit otrogen? Och tilliten...har man inte kvar den för personen i fråga, har man förlåtit då?
    Och att acceptans menas att man är skitförbannad och besviken men varken kommer att tjata om det eller bråka. Bara leva i limbo..

    I.s f. håller jag med dig. det är bättre att förlåta...

    Bara det att förmodligen 90% av alla inte klarar av att förlåta under dom premisserna.
    Ts, t.ex (förlåt ts,att jag tar dig som ex) säger att han räknar med, och har förlåtit sin fru för allt som kan ha hänt den helgen för 10 år sen. Ändå kan han inte släppa det.

    Jag vet inte..jag kanske är jävligt långsint, men jag hade varken glömt eller förlåtit ett sådant svek. Däremot kanske jag hade under väldigt specifika förhållanden kunnat acceptera fakta och låta det vara om t.ex barn fanns med i bilden, kanske ekonomi.
    Vet inte. Svårt det där...
    Oj,ursäkta...såg nu att jag refererat till fel ts och fel tråd, men resten får väl duga.
Svar på tråden Stör mig mer på avsugningen