Ändrade känslor och tanker under graviditet
Hej!Detta är mitt första inlägg här och kommer nog gå under en hel del kategorier, så jag kommer förmodligen att publicera detta på olika ställen eftersom ämnet rör så mycket olika delar.
LONG STORY SHORT:
Jag lärde känna en kille nere i Turkiet för 6 år sedan, vi flirtade lite under ett år (bodde i Istanbul 1,5 år). Han ville ha mig men jag sa alltid nej. Sen så skaffade vi oss varsitt förhållande på annat håll. Han gifte sig, jag gifte mig. Sedan skilde vi båda oss och fick kontakt igen. Jag träffade honom återigen nere i Turkiet i augusti i somras och vi bestämde oss för att bli tillsammans. Han sa att han inte ville flytta till Sverige för att han hade det så bra där plus att han har en son på 4 år. Jag hade precis påbörjat min drömutbildning och hade börjat stormtrivas med livet i Sverige efter ett dåligt äktenskap osv. Dock tog kärleken över och jag flyttade ner till honom i slutet av september förra året, men båda var med på att det var för att ge oss "en chans". Så jag hoppade av utbildningen, hyrde ut min lägenhet och tog farväl till familj och vänner. Hux flux så blev jag gravid och är nu i vecka 8. Jag ser verkligen honom som pappa till mina barn, han är en jättefin människa. Men med detta så kommer alla funderingar. Var vill jag att mitt barn ska växa upp? Inte är det Turkiet i alla fall. Och ju mer jag tänker på det desto mer saknar jag Sverige. Åkte upp över jul och har berättat för familj o vänner plus att jag börjat skriva in mig på BVC, tanken är att jag ska föda här. Men jag vill mer än bara föda här....jag vill bo här, där tryggheten finns, där jag vet att mitt barn får en bra framtid i ett demokratiskt land. Samtidigt så vet jag att han inte vill flytta till Sverige, och det var han klar med redan från början. Dock var det inte planerat att bli på smällen så pass tidigt i vårt förhållande, men en abort är det inte frågan om.
Vad skulle ni gjort i denna situation? Jag känner att ju mer tiden går desto mer vantrivs jag i Turkiet och blir mer o mer anti. Samtidigt som vi verkligen älskar varandra. Hur skulle ni gjort? Hur resonerar ni?