Lyx för någon är vardag för någon annan

Jo, men visst är det så!

När vi var FL utan att ta FP, så hade vi inte pengar till något mer än hemlagat, hembakat och äldre barnens aktiviteter.
När man kunde köpa kaffe på kafé och dessutom gå och köpa ett par nya byxor efteråt, då kändes det som att man var miljonär. Men nu när man måste täcka upp med FP för att inte förlora sin SGI, dessutom jobbar vi deltid och får in lön - då känns det som att man långsamt vänjer sig och snart är väl känslan av att man är rik borta...

Ja, vi har det bra i Sverige. Vi har en hög lägstanivå, så att säga.

Men, det där som ni just nu känner är lyx, men som är normalt för era vänner, det är ouppnåelig dröm för andra, även i Sverige.

Visst är det så, jag tror jag var 13 är första gången jag bodde på hotell. Det var förvisso på en semester i USA men den hade mina föräldrar sparat till länge.

För våra barn 3 & 7 är det fullt normalt att bo på hotell regelbundet och har varit det för dom hela tiden. Åka skidor i fjällen är en självklarhet flera ggr per år, att alltid få ny (eller hyfsat ofta iaf begagnad utrustning) så fort man växer ur den gamla är självklarheter. Skidor/cyklar/etc.

Vi har ju det jävligt bra, även om många har det sämre såklart.

Det är lyx. Och det är fint att ni kan njuta av det och se det som något extra.

Fler skulle förmodligen må bättre av att kunna reflektera över livets goda och hur bra vi (eller i varje fall många av oss) faktiskt har det.

Jag tror att många skulle må bättre av att stanna upp och reflektera över vad man har/gör istället för vad andra har/gör ( vilket exponeras maximalt på sociala medier).
Självklart finns det de som har det sämre men många som jag träffat genom åren som säger sig vara fattiga ser inte helheten. 
Jag kanske åker utomlands 1 gång/år och en långhelg i fjällen.
Kostnaden behöver inte bli högre än vad ett par tatueringar kostar eller  en ½ ask cigg om dagen eller bara handla maten i närmsta snabbköp eller 1 kaffe på Preem varje dag.