Jag är nöjd med min ekonomi, men ”alla andra” tycker synd om mig.
Hej!
Jag tjänar inte mycket, det är jag väl medveten om! Lönen, ihop med barnbidrag och underhållsstöd, landar på cirka 14000:- i månaden. Det är inte alls mycket, det vet jag. Men jag går mer än väl runt på detta och sätter till och med undan pengar varje månad.
När alla mina räkningar är betalda, samt summan för mat- och hushållsartiklar är insatta på matkontot, så har jag cirka 5000:- kvar att ?göra vad jag vill för?. Jag brukar lägga undan hälften till semesterkontot och splitta den andra hälften på buffertkontot, pension och nöjeskontot (från nöjeskontot tar jag till alltifrån enstaka bio- och leklandsbesök, till middag på restaurang, samt till kläder och presenter. Vi är inga stammisar på varesig bio eller lekland, ej heller restaurang, och kläder köper jag helst begagnat av flera anledningar (alltså inte bara av ekonomiska skäl)).
På buffertkontot har jag undanlagt för minst tre hela månaders utgifter (räkningar och mat).
Jag känner att jag har koll på min ekonomi, att jag är ekonomisk och sparsam, men ändå unnar oss lite extra då och då.
Ändå häpnas folk över min, enligt dem, ?usla inkomst?. De får mig nästan att själv börja tvivla på min situation, även om jag innerst inne är supernöjd med min ekonomi och vardag i stort.
Tilläggas bör att jag endast arbetar 6h/dag och där är 30 min. lunch inräknad. Jag arbetar mellan 8-14 varje dag och har cirka 5 minuters väg till- och från jobbet. Dessutom är jag ledig alla helger och röda dagar.
Jag prioretierar tid och ork i vardagen, över en fet lönecheck. Är det verkligen så fel?
Vad tänker ni när ni läser detta? Är det ?synd? om mig, eller tycker ni liksom jag, att jag faktiskt verkar ha det riktigt bra? För det är iaf så jag känner, men jag vet inte...
Hur lever ni andra?