Inlägg från: tankfull |Visa alla inlägg
  • tankfull

    Får ingen information från skolan gällande min son

    Att socialförvaltningen anser att du saknar grundläggande kunskaper i hur ett barn fungerar samt att det finns en risk att du flyr landet med barnet känns som ett skäl till att ligga lågt för din del. Skolan tvekar säkert att lämna ut info till dig av just de skälen.
    Vi får bara din version här och jag tror att det hela skulle uppfattas på ett helt annat sätt om vi hörde det från skolan och mamman. Det bästa du kan göra för ditt barn är att låta barnet och mamman få lite lugn och ro ifrån orosanmälningar så att de har chansen att sänka stressnivån och ha en fungerande vardag. Det skulle verkligen gagna ditt barn och skapa en bättre tillvaro. Stödfamilj har jag själv funderat på nån gång när jag känt mig överväldigad av att ha mitt barn på heltid och aldrig få vila, så det är ju inget konstigt med det.
    Att bråka om skitsaker som huruvida ditt barn sover med ögonbindel eller inte känns onödigt - barnet kanske inte vill ha bindeln på sig för att det är obekvämt och för att den kan halka ned och lägga sig runt halsen? Jag tycker du ska välja dina strider, om du är lugn och fin så kommer det gagna alla, dig också.

  • tankfull
    storstadspappa skrev 2019-01-22 15:17:09 följande:
    Min son fick giftstruma vid 5 års ålder, vilket har påverkat hans ögon negativt så att de blivit utåtstående. Jag har också drabbats av giftstruma, men fick det först i vuxen ålder. Mina ögon påverkades negativt de med så jag sover alltid med ögonbindel för att de inte ska torka ut under natten. Så nej, jag tycker inte min sons ögon är en skitsak, inte mina egna ögon heller för den delen.

     Garanterat att du skulle få en annan version av mamman om du frågade henne, hon kan vrida vad som helst till precis vad som helst. Hon är otroligt skicklig på att gå mej att tycka synd om henne, eller spela på mina skam och skuld känslor, vad hon än gjort.
     Jag minns från tiden då vi fortfarande bodde ihop att hon kunde få mej att tycka riktigt illa om hennes vänner, även andra personer som jag aldrig ens träffat. Hon lyckades även få mej att undvika träffa mina egna vänner.

    Hur ska jag kunna stoppa orosanmälningar från privatpersoner jag inte känner, eller från skol/vård-personal?
    Jag tycker att du själv vrider en del på saker och ting när du till exempel skriver "hur ska jag kunna stoppa orosanmälningar från privatpersoner jag inte känner", det är ett sätt att rikta ansvaret bort ifrån att du själv gjort fyra egna orosanmälningar. Du kan inte ändra på någon annan, men du kan ta ansvar för din egen del och inte skapa mera kaos eftersom det inte är bra för ditt barn.

    Din avsky för ditt ex är ju tydlig och så länge den ilskan är ständigt färsk så kan du inte lugna ner dig. Låt saker vila så blir det kanske bättre med tiden, ni kan ha en bättre kommunikation kring sonen då.
    Jag har aldrig menat att din sons ögon är en skitsak, men jag utgår ifrån att mamman älskar sitt barn och bryr sig om hans ögon och inte skulle motsätta sig något som faktiskt hjälper. Men kanske anser hon att det är farligt med en ögonbindel som kan glida ner runt halsen, kanske är det din son som inte vill ha bindeln, kanske fungerar det bra med ögondroppar/salva under natten - jag vet inte, jag har bara svårt att tro att ditt ex inte skulle göra vad som är bäst för sonens ögon enbart för att jävlas med dig. Det skulle vara helt galet i så fall.

    Jag vet mycket väl att det finns två sidor av allt och tror absolut att ditt ex har negativa egenskaper och har gjort sina fel. Men jag har genomgått en jobbig tvist själv kring vårdnad/umgänge och vet också att när man hetsar upp sig blir allt så mycket värre och det leder inte till något bra. Det bästa är att tvinga sig själv att bara tänka på barnets bästa och inte på att man till varje pris måste ha rätt eller på att straffa sitt ex. Skit i vad som varit, det är här och nu som gäller och vad din son mår bäst av är lugn och ro, inte bråk. Önskar dig lycka till.
  • tankfull
    storstadspappa skrev 2019-01-22 17:00:24 följande:
    "Jag tycker att du själv vrider en del på saker och ting när du till exempel skriver "hur ska jag kunna stoppa orosanmälningar från privatpersoner jag inte känner", det är ett sätt att rikta ansvaret bort ifrån att du själv gjort fyra egna orosanmälningar. Du kan inte ändra på någon annan, men du kan ta ansvar för din egen del och inte skapa mera kaos eftersom det inte är bra för ditt barn."
     
      Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Hur ska de kunna agera utan ha någon information att gå på?

    "jag har bara svårt att tro att ditt ex inte skulle göra vad som är bäst för sonens ögon enbart för att jävlas med dig. Det skulle vara helt galet i så fall."
      
     Jag vill inte heller tro att det är sant. Men efter ha pratat med stödpersoner som hanterar våld i nära relationer under en längre tid är det lättare att acceptera sanningen.  Det finns föräldrar, både pappor och mammor, som värderar sitt eget rykte mycket högre än det känslomässiga välmåendet hos sina egna barn. Varför? Mitt svar på den frågan är att de saknar empati och kan inte knyta an känslomässigt till sina egna barn. 

    "Låt saker vila så blir det kanske bättre med tiden, ni kan ha en bättre kommunikation kring sonen då."

     Personer som min ex-fru ändrar sig inte. Problem för min son löser sig inte automatiskt med tiden, risken är snarare den att problemen bara förvärras om jag är tyst och inte gör något. Det är mycket viktigt att min son går till skolan som han ska och att han får hjälp att göra läxorna.
    Men om skolan ser att din son far illa och inte heller kommer till skolan så kommer ju skolan att göra en orosanmälan. Jag säger bara att ju mer aggressiv du framstår desto sämre blir dina förutsättningar att ha en god kontakt med din son och få tillgång till hans liv/skola. Det är alltid personen som håller sig mest stabil och lugn som vinner i längden, så låt skolan sköta orosanmälningarna.
    Jag vet ju inte hur ditt ex är mot sonen, men jag tror att du vet själv bäst vad hon skulle göra och inte göra mot honom.
    Mitt barns pappa kommer inte heller att ändra sig och jag har varit enormt frustrerad över hans agerande många gånger, men det är ändå så att omständigheter runt omkring kan ändra sig och man vinner alltid mer genom ett lugnt och vänligt sätt än genom att kriga. Om du blir anklagad för saker så blir du avogt inställd medan om någon låter dig vara ifred eller säger något snällt så kan du helt plötsligt bli mottaglig för även andra saker. Så funkar vi människor.
    Jag förstår din ilska och frustration men ha tålamod för att vinna i längden, det är mitt tips.
Svar på tråden Får ingen information från skolan gällande min son