Hej! 7+4 här, BF 16/10 med andra om allt går som det ska.
Jag blev rekommenderad att låta livmodern vila i minst ett år efter kejsarsnitt, men sonen tog sådan tid på sig och vi trodde att vi skulle ha lika svårt igen, så vi tjyvstartade lite och lyckades pricka rätt på första skottet.
Är allmänt orolig och nojig. Mår som sämst på kvällarna med frossa och aningens illamående. Gravidsnuva från helvetet.
Så ser det ut hos oss. :)
Jag lider med dig! Också extremt täppt i näsan redan i princip sen vecka 4. Och extremt orolig pga de tidiga missfallen vi hade (fast så här långt har vi bara kommit med vår dotter så det finns ju hopp...) Tror heeela tiden att jag blöder o varje toabesök känns jobbigt det skulle ju kunna komma blod....
O mannen får lida han med jag har sååå hemska humörsvängningar som han får stå ut med stackaren hehe.
Hur lång tid har det gått sen snittet nu? Det brukar nog inte vara ngt problem i de allra allra flesta fallen eller hur!
Nästa vecka (9 för mig) ska jag ta blodproverna för kub:en. Förra gången var jag extremt nervös inför resultatet, men då fick vi fina siffror och behövde inte alls gå vidare med nipt. Jag har samma barnmorska den här gången och hon lugnar mig med att "det gick ju jättebra sist", men nu är jag ju ännu äldre och riskerna för kromosomavvikelser stiger ju med åldern.
Någon annan här som är 40+? Någon som vet hur mycket risken stiger med åldern? Jag behöver egentligen bara lite lugnande pepp.
Är 34 o också lite orolig. Men mer för att jag inte litar på kub riktigt det finns en signifikant risk för att kub resultatet är fel, rent statistiskt sett (kan en del statistik och hade satt in mig lite i hur de räknar när jag var gravid med första). Jag körde privat Nipt bara för att vi ville veta med säkerhet. Men det är extremt dyrt tyvärr vet inte om vi gör det den här gången igen...
Men, om man redan har ett friskt barn är ju chansen att nästa också är frisk större jämfört med om man inte har ett barn sen innan med samma partner, så det är ju positivt :D
Haha vet inte om det blev så jätte peppande men som sagt även om jag bara är 34 så är jag också orolig över åldern redan. O med mina flera stycken tidigare missfall tror jag typ att vi har en benägenhrt för kromosomfel... förmodligen helt fel tänkt men man nojar ju...
Så kanske finns det ngn annan som kan lugna oss :)
Heejje! V. 10 idag, det går framåt sakta men förhoppningsvis säkert.
Igår var jag in och tog järndepåvärde, blodgruppering och blodprover till KUB:en, och den 8/4 är det dags för ultraljudet. Jag är nervös, men försöker att inte tänka på allt som kan gå fel, utan tvärtom, vilken tur vi har som lyckades få till det igen.
I övrigt är den förlamande tröttheten det värsta just nu. Den dåliga aptiten och galna svullnaden över buken, och den där vansinniga kvällsfrossan är mindre kul, men absolut överkomligt.
Hur mår ni andra?
Hej!
Går in i v. 10 imorgon och ska på inskrivning på måndag (har redan bokat NIPT på en annan klinik veckan efter, men vi får se om jag kan ta den via min BM istället). Jag känner knappt nånting (peppar-peppar) - ömma bröst till och från samt haft molvärk förra vecka, tror jag. Annars - som vanligt:) Tiden går sakta, samtidigt när jag tittar på appen, så blir jag nästan lite skrämd att det har redan gått nästan 1/4 av graviditeten!
Hej.
Exakt samma för mig. Blodprover mm idag, (blodtryck 107/50 vilket förklarar min yrsel...)
UL för KUB samma datum också 8/4. Men iofs inte så nervös kring det trots min ålder. (37)
10+1 idag och är så otroligt trött igen!! Gömde mig på jobbets toalett å satt inlett hörn å blundade en kvart idag. Orkade verkligen inte vara igång hela dagen.
Tycker jag var piggare för någon vecka sedan. Kvällsfrossan visste jag inte ens kunde höra ihop med graviditeten, men den är där och kan inte ha några byxor pga svullna tarmar...
Enda egentliga skillnaden mellan oss är att jag har en galet stor aptit...
Jag kommer inte ihåg hur det var sist, ni som gjort KUB, får ni svar på detta (blodprover och allt) vid ultraljudet?
Ja, precis, man får svar direkt, de knappar in alla värden i datorn medan man är där. Men om man har högre sannolikhet så får man ju följa upp med ytterligare provtagning så då får man ju vänta.
Kub i måndags, nackspalten och näsbenet såg bra ut, men jag är lite oroad över siffrorna. Med förra fick jag oddsen 1: 4958 och nu 1: 1491. Att oddsen på att få ett friskt barn sjunker så på bara ettochetthalvt år!
Ligger dock fortfarande på lågrisksidan, tack och lov. Nu håller vi alla tummar för en frisk liten bror/syster.
Jag fick inga siffror, bm sa bara att det såg jättefint ut och var ?låg sannolikhet?, ångrade först att jag inte frågade om siffror, men så glad för att jag inte frågade nu eftersom jag då garanterat hållit på och nojat och jämfört siffror här på FL. Så mkt som kan påverka, typ hur man mår när provet tas, hur barnet ligger när det mäts osv. En vän till mig fick risken 1:100, det är ju en procents risk, men räknas ju ändå som hög, hon fick en helt frisk dotter men oroade sig hela graviditeten trots att andra prover visade bra.
Spännande! Hoppas ni på något speciellt kön? :)