Anonym (Bedtime) skrev 2019-05-02 23:42:45 följande:
Måste först säga att det intressant att läsa alla inlägg som kommit, fler än jag förväntat mig. En del syrliga, en del som hackar på mig och tycker jag är mesig, toffel o.s.v., en hel del ändå konstruktiva och stärkande.
Det jag ursprungligen var ute efter var att få en känsla/referens om min egna reaktion var överdriven eller så, inte varje dag man pratar om sånt här så vad vet man egentligen pågår hemma hos "vanligt" folk? Min slutsats är att den absoluta majoriteten skulle känna som mig, det här var inte ok. Att hon sedan inte berättar när jag öppnar för det utan förnekar gör förstås att tilliten går i botten (eller fortsätter att vara i botten).
Sen är det lätt för utomstående att säga "dumpa", "ställ krav" o.s.v. och hon vet mycket väl vart min gräns går, det är väl därför hon förnekar.
Det jag tänker här och nu är att även om jag drar det till sin spets, och säg att hon skulle krypa till korset och erkänna, vad skulle bli bättre? Det är ändå jag som fått tvinga fram svaren och så kan jag inte hålla på varje gång hon är i väg på nåt där något ev. kan hända. Jag vet ju vad jag vet ändå... Så jag lär välja väg oavsett om hon berättar eller inte. Hade hon kommit själv och sagt att "jag har något att berätta" eller i något sammanhang berättat att någon sov över av någon anledning, så hade det varit bättre förutsättningar att kunna hantera.
Man är alltid kaxigare på nätet än i verkligheten. Många som skriver skulle nog inte göra så om det verkligen skulle hända.
Trots din situation tänker du logiskt. Jag tror du inte kan få någon mer hjälp här utan det är upp till dig själv vad du tror på, vad du kan förlåta och om du kan lita på henne igen.
Lycka till med ditt beslut!