Dela rum med frugan

Jag tror du hamnat i en återvändsgränd och ett erkännande från hennes sida blir svårt att få. Hon kan ju inte ens erkänna att hon lät en gammal kollega sova över i hennes rum, vilket hon säkert hade kunnat förklara så att du kunde köpa det. "Inget hänt, han sov i soffan, inte attraherad på det viset osv."

Väldigt mycket är ju beroende på hur mycket du är villig att lägga i potten, och hur mycket du är värd för henne.

Läste ett inlägg för länge sedan som jag faktiskt lyckades hitta och kopierade hit.
Jävligt tufft och vågat men det gav tydligen önskat resultat.
Värt att fundera på??
______________________________________________

"Jag har varit i din sits och gjorde följande:
Gick in på skattemyndighetens hemsida , skrev ut ansökan om äktenskapsskillnad och la på köksbordet ihop med ett blankt block på vilket jag skrivit högst upp "Sanningen och inget annat än Sanningen.
Sedan skrev jag en liten not att du kan ringa mig när ett av pappren är ifyllt så kommer jag hem och pratar . sedan åkte jag hem till vänner och umgicks tills telefon ringde . 
Jag åkte hem , möttes av en hysterisk fru , dock inte en bokstav på pappren så jag vände och gick igen . telefon ringde efter en timme sen kom sanningen , med tårar ånger och "Lämna mig inte snälla". Vi tog oss igenom det hela efter sju sorger och åtta bedrövelser men det fick önskad effekt  :
En ide bara ,upp till dig .
M.V.H. Aldrig otrogen"

Måste först säga att det intressant att läsa alla inlägg som kommit, fler än jag förväntat mig. En del syrliga, en del som hackar på mig och tycker jag är mesig, toffel o.s.v., en hel del ändå konstruktiva och stärkande.
Det jag ursprungligen var ute efter var att få en känsla/referens om min egna reaktion var överdriven eller så, inte varje dag man pratar om sånt här så vad vet man egentligen pågår hemma hos "vanligt" folk? Min slutsats är att den absoluta majoriteten skulle känna som mig, det här var inte ok. Att hon sedan inte berättar när jag öppnar för det utan förnekar gör förstås att tilliten går i botten (eller fortsätter att vara i botten). 
Sen är det lätt för utomstående att säga "dumpa", "ställ krav" o.s.v. och hon vet mycket väl vart min gräns går, det är väl därför hon förnekar.
Det jag tänker här och nu är att även om jag drar det till sin spets, och säg att hon skulle krypa till korset och erkänna, vad skulle bli bättre? Det är ändå jag som fått tvinga fram svaren och så kan jag inte hålla på varje gång hon är i väg på nåt där något ev. kan hända. Jag vet ju vad jag vet ändå... Så jag lär välja väg oavsett om hon berättar eller inte. Hade hon kommit själv och sagt att "jag har något att berätta" eller i något sammanhang berättat att någon sov över av någon anledning, så hade det varit bättre förutsättningar att kunna hantera.

Ett tag sen nu...
Sommaren har gått. Vi har ältat på. Hon vägrar berätta vad som hänt eller att det ens hänt. Svårt med tilliten då och nu orkar ingen av oss mer. En massa skit runt om som grävts upp. Hon kommer flytta, letar boende. Hennes släkt vet, min släkt vet, barnen vet, vi har värderat huset o.s.v. så det är inget "skrämselskott". Blandade känslor, mest jobbigt. 20år tillsammans....

Det är lika ok som om en gift man erbjudit sin kvinnliga kollega sängplats i dubbelsängen