Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Svårt att prata med min son

    Sön 10 feb 17:48 Läst 0 gånger Totalt 8 svar
    Sön 10 feb 17:48

    Min son är 10 år gammal.

    Problemet är att han är så känslig, (missförstå mig rätt, är inget ?fel? att vara det OM det inte ställer till det i de sociala samspelet).

    Han gråter för minsta lilla ?allvarliga? grej som dyker upp. Hur lär man sig prata med honom och hur ska man kunna prata om viktiga saker när han bara gråter och tycker allt är jobbigt.

    Det enda jag kommer på är att han känner sig skyldig till allt fast man inte ens anklagar honom. Väldigt dåligt självförtroende grundar det sig i eller?

  • Anonym (Trygg­?)
    Visa endast
    Mån 11 feb 08:12 #1

    Jag har ingen erfarenhet av så gamla barn själv men jag tycker att det låter som att han inte känner sig trygg. Har han alltid haft det beteendet eller ärendet något som har uppkommit nu?

  • Anonym (Trygg­?)
    Visa endast
    Mån 11 feb 08:13 #2
    Anonym (Trygg?) skrev 2019-02-11 08:12:24 följande:

    Jag har ingen erfarenhet av så gamla barn själv men jag tycker att det låter som att han inte känner sig trygg. Har han alltid haft det beteendet eller ärendet något som har uppkommit nu?


    Ok, autokorrekt på telefonen. "Eller är det något som uppkommit nu?" skulle det vara :)
  • Mån 11 feb 08:43 #3
    s87s skrev 2019-02-10 17:48:36 följande:

    Min son är 10 år gammal.

    Problemet är att han är så känslig, (missförstå mig rätt, är inget ?fel? att vara det OM det inte ställer till det i de sociala samspelet).

    Han gråter för minsta lilla ?allvarliga? grej som dyker upp. Hur lär man sig prata med honom och hur ska man kunna prata om viktiga saker när han bara gråter och tycker allt är jobbigt.

    Det enda jag kommer på är att han känner sig skyldig till allt fast man inte ens anklagar honom. Väldigt dåligt självförtroende grundar det sig i eller?


    Då kommer jag med mitt standardsvar, det bästa sättet att prata med någon är att lyssna.
    Ett sätt är att ta promenader, göra saker tillsammans, man kan berätta om saker som rör en själv och lyssna så sonen får berätta själv.
    När det sedan gäller saker som sonen har gjort som han verkligen gjort fel, då får man ta tårarna.
    Men som det verkar, så blir han även lätt defensiv, då är det kanske bättre att lyssna så han får berätta på det sättet han mår bra av.
  • Tor 14 feb 09:06 #4

    Tack för svar, men problemet är att han inte gillar att prata alls om sådana saker.

  • Tor 14 feb 09:08 #5
    s87s skrev 2019-02-14 09:06:37 följande:

    Tack för svar, men problemet är att han inte gillar att prata alls om sådana saker.


    Han behöver inte prata om sådana saker, det räcker med att han vet att han kan. Genom att lyssna så får man reda på mycket, även om han inte pratar om sådana saker.
    Genom att berätta själv om egna erfarenheter, så kan han ta till sig och lära sig.
  • Tor 14 feb 09:16 #6
    s87s skrev 2019-02-14 09:06:37 följande:

    Tack för svar, men problemet är att han inte gillar att prata alls om sådana saker.


    Vilka saker vill du prata om som han inte vill?
  • Tor 14 feb 16:29 #7

    Vissa saker måste man såklart prata om tycker jag. När han exempelvis gjort saker han inte får osv.

  • Tor 14 feb 17:06 #8
    s87s skrev 2019-02-14 16:29:35 följande:

    Vissa saker måste man såklart prata om tycker jag. När han exempelvis gjort saker han inte får osv.


    Självklart tycker han inte prata om när han har gjort fel. Vem gör det?!

    Att han "gråter och tycker allt är jobbigt" är väl naturligt om det handlar om att han gjort saker han inte får. Det låter helt naturligt.

    Om du vill få till en positiv diskussion är mitt tips att fokusera på hur man ska agera istället för vad han gjort fel. Säg att han slog sin lillasyster när hon lekte med hans saker. Självklart måste ni då prata om att han gjorde fel och varför det var fel, men ägna sedan minst lika mycket åt att prata om hur han BÖR agera om lillasystern tar hans saker, vilka regler HAN tycker är rimliga i en familj osv.

FRÅGA BARNLÄKAREN

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll