Jag mutade min son att somna ensam och nu har jag dåligt samvete.

Varfor kan han inte ligga och blunda medan han lyssnar på saga?

Känner igen det där. Jag växte upp utan mamma och hade stora sömnproblem. Jag låg vaken hela nätter och oftast dyngnade. Är han osäker? Ledsen? Saknar han en andra förälder? Jag sov inte på föera veckor mer än 10 min som jag somnade okontrollerat. Fick då sömnmedicin som 5åring. Fick massor av erbjudanden, saker, godis osv om jag somnade själv men inget var lika lockande som att somna med en mänsklig famn. Låt honom vara med dig tills han somnar! Funkar inte det så ta han till bup! Där kan ni få stöd och hjälp. Låt honom inte känna sig maktlös och ensam..

Är inte detta ganska mycket ett ?icke-problem??

Du känner att ditt handlingssätt var fel och inte bra för sonen. Det är väl bara att säga det?

Typ:

Mamma gjorde fel, förlåt, jag sitter gärna hos dig tills du somnar och när du är redo försöker vi ändra igen. Du var jätteduktig som försökte och naturligtvis får du behålla leksaken

Han säger att han inte kan det, eftersom han bara tänker på sin leksak. Jag fattar inte riktigt den grejen. När han somnade till ljudsagan (innan jag körde igång det här med leksaken) så stirrade han också en stund, men det är möjligt att han blundade delvis då i alla fall. Då somnade han i alla fall inom en timme. Det gör han inte nu då det har tagit tre timmar sedan vi köpte den för 4 dagar sedan.

Och jag måste också säga att du har ändå gjort det bra! Man blir desperat tillslut vilket jag har hört från min pappa. Man gör allt för att barnet ska sova och då kanske man inte tänker klart tillslut. Men nu verkar du ju fått grepp om saken och sett att det kanske behövs andra åtgärder än belöning och hot.

Ni har ingen grupp för ?problembarn?? (hatar det ordet) men har fått gå på sånt själv pga utåtagerande barn när lillebror har en cpskada. Fråga på bup! Vi hade jättebra grupp som är som vilken familjegrupp/öppen förskola osv fast i små grupper där man kan prata problem med personalen. Det är super! Hade en mamma som hade en son som intw sov på veckor mer än en timme i stöpet! Pch så var det vi med en femåring som har en lillebror med cp som tar hela tiden. Vi fick hjälp, handledning och råd för att få oss att räcka till! Superbra!

Jag skulle kunna göra så och jag har tänkt det med, men frågan är om han själv ser problemet. Dagen efter är han skitstolt över att han somnade "själv" och verkar inte förstå att han varit vaken i tre timmar utan gnäller bara över att jag har börjat sätta på för korta ljudsagor så att han inte hinner somna. Det är först när han ropar på mig för att jag ska sätta på en ny saga och jag går in och gör det, men samtidigt har frågat honom varför han inte kan somna (det gjorde jag en gång idag och en gång igår) och då har svaret varit det samma: han kan inte somna eftersom han ligger och tänker på sin leksak.

Jag vill också tillägga att det här handlar inte om att han inte somnar i min famn, för det är han inte ute efter. I somras slutade jag att ligga i hans säng tills han somnade och det var helt och hållet på initiativ från honom. Han klagade på att det blev varmt och trångt och att sängen "knakade" när jag låg i den (en 90-säng där jag egentligen får plats.) Då flyttade jag över till en liten soffa som står längre in i rummet. Han ser inte alls mig när jag sitter där, så det är också därför som jag hade hoppats att det skulle gå att jag inte vistas i rummet. Jag kan inte ens läsa en bok i den där soffan eftersom det är för mörkt och tänder jag telefonen så gnäller han på att det blir ljust. Han är alltså helt nöjd med att jag sitter helt tyst, rätt upp och ner i soffan. Men om jag rör mig, ja, då frågar han hela tiden: "ska du gå till vardagsrummet nu?" fast jag inte ens har haft en tanke på att göra det.

Jag skulle också vilja tillägga att det från början inte handlar om sömnproblem, utan det här handlar om att JAG behöver få tid att sätta in grejer i diskmaskinen eller städa undan lite, eller i alla fall få titta på tv innan jag somnar. Vi går inte upp jättetidigt på morgonen, utan även om han somnar 20.30-21.00 så vaknar han inte förrän omkring 8.20. Anledningen till att jag påbörjar nattningen klockan 19.30 är för att han blir trött då. Han börjar hoppa runt, blir speedad och har inte ro att leka varken med mig eller med sig själv. Bokläsning i 20 minuter då tycker han om, men eftersom klockan sedan är 20.00 så införde jag det här med att lyssna på ljudbok (även om det tar 45-60 minuter) Då är klockan ca 21.00 och då kan jag inte säga att jag varje dag är i skick att varken betala räkningar eller städa undan hemma eller göra något annat jag måste göra, ifall jag har haft en tuff dag på jobbet. Så egentligen har han inte sömnproblem, utan sömnproblemen uppstod för 4 dagar sedan då jag bestämde mig för att det vore bättre om han kunde lyssna på ljudboken utan att jag satt tyst i hans rum, lyssnade på samma ljudsaga och inte gör något vettigt alls i en timme, men det lutar nog åt att jag får återgå till det i alla fall.

Ja var tydlig i trådstarten om vad det handlar om: det här handlar om att han ligger stilla i sin säng och lyssnar på ljudsaga och att problemet är att jag tvingas sitta där i mörkret i en timme tills klockan är 21.00 och att jag då inte hinner med någonting eftersom jag själv är trött. Jag var också tydlig med att det enda problemet är att jag måste sitta helt tyst i hans rum när jag kanske egentligen hade behövt diska eller städa undan eller något annat som är svårt att hinna med dagtid. Jag bor i en tvåa. Han hör mig lika bra om jag är i köket som om jag sitter i soffan i hans rum, men han vill inte att jag flyttar mig från soffan i hans rum till köket. Det är DET som är problemet. Han är för trött för att leka. Han är för trött för att titta på tv. Han behöver den nedvarvningen eftersom han ligger och gäspar precis hela tiden och är väldigt trött. Jag kan inte hålla honom uppe längre, eftersom han är trött (tro mig, jag har försökt) men det tar också en timme för honom att somna (vilket hade varit helt okej, om jag hade kunnat använda tiden till något annat) Det går heller inte att väcka honom tidigare om mornarna. Det blir lika sent i alla fall och jag hämtar hellre en glad och pigg unge på förskolan än en trött och gnällig unge. Problemet är att han uppenbarligen är kvällsmänniska. Han kan inte somna senare, men han orkar ligga och lyssna på en ljudsaga. 

Nu tar det 3 timmar innan han somnar och det beror på att jag har försökt få honom att somna ensam så att jag slipper sitta och lyssna på samma ljudsaga helt tyst i hans rum. Jag skriver inte här för att få medhåll, utan jag vill bara höra hur andra tycker att jag bör göra nu när det blev så tokigt. Det verkar som att det enda riktiga nu är att skippa det här och återgå till att sitta helt tyst i hans rum under den timmen det tar för honom att somna till ljudsagan, för 3 timmar när jag inte är fysiskt i rummet utan städar istället, är inte hållbart eftersom vi båda då blir väldigt trötta.