Bonusbarn - är det lönt att försöka?
Jag har träffat en kille som har ett barn på 2,5 år. Mamman har borderline och är ett riktigt vrak som med all säkerhet kommer att försöka förstöra när hon får veta att vi ses ( detta är bekräftat från flera källor och alltså ingenting som han ljuger ihop). Killen är däremot världens snällaste och verkar vara en jättebra pappa.
Men när läser om bonusfamiljer på forum blir jag avskräckt. Han har ingen kontakt med henne längre så delen om att hon skulle styra våra liv går tack och lov bort, men känner mig ändå osäker. Är 26 år och kommer snart att vilja skaffa egna barn, men är det värt att fortsätta? Känns som tonvis med nackdelar (någon annans barn kommer varannan vecka, jag blir ensam om att det är första gången eftersom han redan gjort allt det där med barn innan, anpassa mig efter ett barn som inte är mitt, o.s.v...) men inga fördelar.. om någon har några får de gärna nämna dem för jag skulle helst av allt vilja fortsätta, men min fråga är tullen r med erfarenhet - är det verkligen värt det?
Om min text låter en aning hård så ber jag om ursäkt. Skulle naturligtvis aldrig vara elak mot barnet utan behandla det med samma respekt som vilken annan människa som helst, även om jag misstänker att exet kommer vända det emot mig.
