Är det sant att bara dåliga sjuksköterskor jobbar i psykiatrin?

Nej, inget av det stämmer. Inom psykiatrin så behöver man en annan kunskap än om man jobbar på en somatisk avdelning. Visst dem kanske inte är experter på att sätta venflon eller se om folk har uvi. Men de är experter på just psykiatri.

Själv tycker jag psykiatri är ett spännande ämne (stöttar på en hel del inom äldrevården där jag jobbar idag, tillsammans med det somatiska) men jag har aldrig velat jobba inom psykiatrin förutom en lite period på rättspsykiatrin när jag var färdig ssk, men det beror på att jag inte trivdes på min psykistriplacering på ssk-programmet då det inte var en bra avdelning enligt mig. Tyckte dem inte behandlade patienterna bra och att de "pratade över huvudet" på patienterna. Det har jag sock aldrig upplevt på rättpsykiatri.

Jag har aldrig hört att det är dåliga sjuksköterskor som hamnar inom psykiatrin. Däremot så var den manlige sjuksköterskan jag fick som samtalskontakt inte någon stjärna. Han upprepade samma sak hela tiden och efter två möten ringde han mig hem och frågade vad jag hade för planer för helgen. Jag ville inte träffa honom igen efter det.

Tyvärr har jag träffat flera konstiga människor inom just psykiatrin men jag tror inte att deras utbildningsnivå varit problemet utan att de haft vissa problem själva. Inte helt lyckat när en skör person som mår dåligt hamnar i händerna på en människa som behandlar hen på ett dåligt sätt. 

Fast för att ens kunna vara sjuksköterska på psykiatrin måste man väl ha gått sjuksköterske utbildningen. Då ska man väl kunna det som dom kan annars med. Däremot en sjuksköterska som är specialiserad på psykiatri har väl gått en extra utbildning på just psykiatri. Men då är de väl specialist sjuksköterskor. Men jag vet inte. Det kanske är som undersköterskorna menar du då, att man får välja inriktning ? Men det hade jag ingen aning om isåfall .

Det är inte bra om en person som jobbar inom psykiatrin har valt yrket mer eller mindre för att vårda sig själv eller för att intresset är stort för psykiatriska problem för att personen själv besitter sådana problem. Egen erfarenhet kan vara bra, men kanske helst inte att man är psykiskt instabil själv.

Chefen för vuxenpsykiatrin (som pratade maniskt i en timme trots att han hade kunnat säga det han ville på 10 minuter) erbjöd mig att ge mig en diagnos för att "underlätta saker med Försäkringskassan" och enligt honom var det nu endast bipolaritet eller ADHD som "gällde" för att bli tagen på allvar. Jag avböjde.

En barnspsykoterapeut som jag sökte råd av enbart för att stärka mitt konsekvenstänk kring mitt barn började fråga ut mig om ifall barnets pappa brukade pussa barnet på munnen(!) Han hade helt snöat in på incest.

Dessa upplevelser ihop med flera andra har faktiskt gett mig uppfattningen att det är fler inkompetenta personer som jobbar just inom psykiatrin än inom andra områden, men jag vet att det finns jättefina terapeuter också. Jag har haft en kvinna som terapeut ett år och hon var fantastisk.