Är gifta kollegan intresserad?

Jag är och har varit i din situation nu totalt tre gånger under mitt arbetsliv. Har under perioder varit extremt attraherad av någon kollega på alla tre arbetsplatser jag varit på. Så jag vet precis hur du har det. Som du säkert märkt är det extremt jobbigt många gånger. Även om man är glad över attraktionen man känner och hoppas på att den är ömsesidig så är det samtidigt extremt jobbigt i längden att ha det så här. Är ständigt den här frågan om vad den andra känner, tycker och tänker som dyker upp. Lika glad och uppåt som man känner sig när man tror att det är besvarat lika knäckande och jobbigt är det när man tvivlar på vad den andra tycker om en. Det går upp och ner hela tiden och tar aldrig slut. Den längsta förälskelsen jag haft på jobbet varade i över 10 år...

Min slutsats när jag nu är inne på min tredje förälskelse är att ta allt i rätt ordning. Jag har precis som du familj och jag inser att det enda rätta är att separera innan jag gör några närmanden och avslöjanden mot den jag tycker om. Just nu har jag en lägenhet på gång som jag hoppas få och kunna flytta in i innan jul. Sedan vad som händer efter det får vi se. Men jag har kommit så långt att jag inte flyttar för att vinna kärleken på jobbet utan enbart för att jag inte står ut i förhållandet jag lever i nu, trots barn och så.

Hur det än är så har dessa känslor i grunden alltid varit som starkast när jag är som mest missnöjd med livet jag lever. De perioder i livet jag har trivts bra med mig själv har jag inte haft så nära till att bli lika översvallande förälskad i någon annan, och tvärt om när livet kännts skit så har det varit väldigt lätt att trilla dit.

Inser att denna typ av förälskelse nog ofta är mer som ett rop på hjälp och hopp om att bli "räddad" från livet man lever just nu. Så är det i alla fall för mig. Jag behöver en förändring i livet för att komma vidare med mig själv just nu känner jag.

Hoppas det ordnar sig för dig. Men tro inte att det går över eller ordnar sig om du inte gör något åt det. Risken är annars stor att det bara fortsätter likadant år ut och år in...

Är rätt säker på att även han känner attraktion till dig, annars skulle det nog inte varit så som du beskriver att du känner och upplever det. Så hade det bara funnits ni två att ta hänsyn till hade ni säker redan varit i hop. Men i ert fall finns så mycket mer att ta hänsyn till för er båda. Ni har ju era respektive familjer och även kolleger och chefer att ta hänsyn till. Egentligen är det dess personer som ställer till det mest för er skulle jag säg. 

Djuret i er båda med alla känslor som inte går att styra över säger ju att spring fram till kollegan och säg och visa vad ni tycker om varandra. Men sedan har ni ju båda ert tråkiga mänskliga inlärda logiska tänkande som stoppar er från att göra det ni känner. Ni vet ju båda att det är helt fel att falla för era känslor. Detta gör ju att inget händer och dagarna bara går och ni väntar på att något ska hända som troligen inte kommer att ske. Typ så funkar det nog för er båda, precis som det gör för mig.

Det bästa du kan göra är att verkligen ta tag i skilsmässan som du verkar vilja ta ut. Se till att det händer något där. Skaffa en lägenhet till dig eller din man, gör något. Bara se till att något händer i ditt liv! 

Ta mod till dig att vara mer öppen mot din kollega med hur du känner i ditt liv. Säg att du är trött på hur du har det hemma och att du skulle gärna vilja leva ett annat liv om ett år eller så. Det öppnar ju upp för vidare djupare samtal som kan leda till att ni kan komma lite närmre varandra. 

Sedan vet du ju att känslorna går mycket upp och ner och det gör det garanterat också för honom. Men så mycket har du ju sett på honom så att du vet med stor säkerhet att han i grunden gillar och uppskattar dig väldigt mycket. Utgå från det när du pratar med honom. Du behöver inte tveka på att han inte tycker bra om dig!

Håller ni på fortfarande och diskutera detta efter 8 månader...... Ligg med honom eller släpp honom.

Ja, jag undrar samma sak. Ist för att köra på och ligga eller ta tag i det på allvar, så verkar det som hon älskar grejen med att dra ut på det och leva lycklig på jobbet med pirr och förhoppningar, drömmar och fantasier. Undrar jag hur det är ställt där hemma egentligen. Lägger inga värderingar i det i sak, men tänker nog som du. Antingen eller nu när det gått så pass lång tid ändå. Tid som kunde ägnats åt att ställa saker till rätta där hemma ist för att göda tanken av en framtid med kollegan.

Då borde du fullt upp med att avsluta det du har på bästa sätt.

Där verkar du veta vad du vill, börja där innan du inleder nåt nytt

Du verkar va på rätt väg.

Ta hjälp av de som är dig nära och dit hör nog kollegan på nåt vis och avsluta vad du inte vill ha först.

Snygg tröja! Ligga?

Så säger man. Funkar varje gång.

Då är du på gång att få något gjort.

Det känns mest som det är din man som behöver nån att prata med.

Han borde känna till att det är ganska vanligt med skilsmässor nu för tiden men inget man gör för nöjes skull ändå.

Jag hoppas att du själv hör hur sjukt det låter. Varför i hela världen ska du kontakta vården för att ta prover? Helt sinnessjukt!

Man reagerar på olika vis i olika situationer. Din man lever troligen just nu i en form av förnekelse process/chocktillstånd. Givetvis blir det mer eller mindre konstigt att vara där ni är just nu, men det lär klarna i sinom tid.

Låter klokt med parterapin. Hoppas ni kan lösa det på ett så smidigt sätt som möjligt...om inte så för barnet/ens skulle.

Och vart va han i processen med sin partner? Tänker...att vissa som "trillar dit" så att säga hellre ser att båda är i en relation...du har säkert beskrivit läget tidigare, men det är ju en del inlägg att ugna igenom :) Hur tänker du där?

Precis som du skriver, det får ju framtiden utvisa vad det blir av det hela. Oftast går vi människor på erfarenheter, egna eller andras...och alltför ofta uttrycker vi vår egna moraliska kompass utan att själva ha varit i en liknande situation...man uttrycker sin ståndpunkt just nu där man är. Likna det vid ett parti schack...talar du om för kollegan att du ska skilja dig så har du gjort ditt drag...sen får du snällt vänta in hans drag (reaktion/agerande). Nästan inget är rätt och fel här i världen om man håller sig inom lagens långa arm. Det är ju vad det är och blir vad man gör det till och är man inte benägen att lyssna och försöka förändra sig och tiden runnit ut så når man till slut vägs ände.

En relation, oavsett konstellation, kan inte växa och utvecklas utan att vattnas och ges näring. Sen kan vattnet och näringen behöva olika ingredienser beroende på relation och individ.

Du är i en situation som många hamnar i, lågan har slocknat, och jag tycker att du sköter detta hedersamt. Självklart är din man i chockfas och har svårt att inse att det är över. Han älskar nog dig fortfarande men han borde ju ha märkt att ni inte haft det bra sedan länge.