Är gifta kollegan intresserad?

Omöjligt att gå på lunch bara vi två utan att det skulle bli konstigt. Skulle inte stå ut med utfrågningar av andra kollegor och tänk om man skulle stöta på någon man känner... det är så himla komplicerat. Enda tiden vi har är på jobbet när alla gått hem som vi eller iaf jag så gärna använder för att få en pratstund innan vi går hem. Vet inte hur jag ska säga det jag känner. Tänker och tänker och formulerar meningar. Har skrivit massor och suddat ut i ett försök att komma på vad och hur jag skulle berätta allt för honom.

Tänkte fråga om han är lycklig med sin fru och vad receptet är på ett långt lyckligt förhållande. De har ju varit tillsammans sen alltid... men det kan å andra sidan bli ett för djupt samtal som han kanske inte är beredd på eller vill prata om. Och då blir det ju också bara fel. Kanske berätta om min egen situation med mannen. Men vill samtidigt inte framstå som ett offer och tala illa om min man...

Man undrar varför den person som velat men inte fått i snart två år tycker det är en så bra idé att frökenfia börjar prata känslor med sin kontorflirt, när hon inte kom fram till att det var en lika god idé för henne själv att göra i en snarlik situation i annan tråd. Förtroliga luncher på tu mans hand är uppenbart normala i hennes värld, men är det inte i allas.

Skillnaden är nog inte så stor. Ni är båda förälskade i en ouppnålig dröm. Frökenfia dagdrömmer om en gemensam framtid med sin förälskelse. Du är realist nog att förstå att din kärlek aldrig vill bryta upp med sin familj för din skull. Denna realism är det du kallar "ha det bra hemma". Om din fling plötsligt plötslig blev ledig och sa att han väntade på dig vill det nog vara en annan historia.

Annars är väl största skillnaden att frökenfia  ännu inte etablerat ett känslomässigt förhållande till sin flirt, som du har.

Om jag skriver finns det risk för att andra ser det och vill inte att den informationen ska hamna i fel händer. Därför är det bästa att bara säga rakt ut som det är. Imorgon är det fredag, jag ska verkligen försöka berätta vad jag känner. Men det läskiga är ju vad som ska hända efter det. Blir det super konstig stämning efter det? Eller vad kommer att hända då? Visst kmr d kännas ?skönt? att få det sagt men frågan är ju vilka konsekvenser det kommer att få efteråt...

Önskar verkligen att vi hade fått den där sista halvtimmen tillsammans, men helt plötsligt skulle hela personalstyrkan jobba till sent så det blev ingen ensam tid med kollegan. Synd. För jag hade verkligen bestämt mig för att berätta om mina känslor. Skulle så gärna vilja att han skrev till mig under helgen så vi kan prata, skriva, messa, maila eller vadsomhelst. Den här veckan gick så fort och vi fick inte särskilt mycket tid tillsammans. En AW närmar sig så jag kanske får mer tid med honom då. Jag dricker knappt och vet mina gränser så kommer inte låta alkoholen prata eller agera då (som någon oroade sig för i en tidigare kommentar).

Idag var det nästintill omöjligt att få till en stund ensamma. Och på en AW tänker jag att man sitter med dem man vill och vi sitter ju gärna tsm... i en drömvärld stannar vi kvar till sist som vanligt (festen kmr vara på arbetsplatsen) och de som vill stanna kvar längre kan ju göra det utan att någon lägger sig i. Om vi vill sitta för oss själva är det inte helt omöjligt att få till. Men nu säger jag vad som skulle vara det bästa i min drömvärld. Det kanske inte alls blir så på AWn.

Ok du har nog rätt i det. Samtidigt vill jag tro att folk ändå kmr vara så upptagna med sitt eget och kanske lite för berusade för att uppfatta vad jag och kollegan eventuellt sysslar med.

Nu har jag dock åkt på influensan så det lär inte bli jobb på ett par dagar iaf. På jobbet har det pratats allmänt om så kallade ?rosa elefanter?. Tänkte att jag kanske ska ställa frågan till kollegan om det finns några rosa elefanter oss emellan...

Ok du har nog rätt i det. Samtidigt vill jag tro att folk ändå kmr vara så upptagna med sitt eget och kanske lite för berusade för att uppfatta vad jag och kollegan eventuellt sysslar med.

Nu har jag dock åkt på influensan så det lär inte bli jobb på ett par dagar iaf. På jobbet har det pratats allmänt om så kallade ?rosa elefanter?. Tänkte att jag kanske ska ställa frågan till kollegan om det finns några rosa elefanter oss emellan...

Fiskar efter fler signaler men just nu är det inte mer än blickar och komma tidigt o gå sist samtidigt som är de signaler jag kan gå på. Det har liksom inte hänt mer än så nu på sistone iaf. Är det tecken på ett intresse eller är det ren inbillning? Har läst min tråd och påmint mig om saker som ?hänt? under dessa månader och visst har han varit uppsökande och mer vänlig än någon annan kollega. Visst känns det som om det finns ngt där. Men tänk om jag misstolkat allt, tänk om det bara är jag som är besatt, gud så pinsamt... hur ska jag kunna se honom i ögonen efter att ha blottat mina känslor helt och hållet? Hur håller man masken för de andra på jobbet?

Att jag är kär i min kollega är ett faktum. Det vet jag för att jag tänker på honom varje dag, blir alldeles varm och nervös när vi ses och pratar med varandra. Önskar alltid att helgen ska gå fort så vi får chans att ses igen. Drömmer om ett perfekt liv med honom, och då menar jag planer med familj hus och rubbet (jag vet att det låter barnsligt...) Men eftersom jag vet att det är fel på alla sätt och inte vill avslöja mina känslor växlar jag mitt uppenbara beteende med att ibland vara kall och ointresserad. Det har kanske fått honom att tänka annorlunda, om han någonsin var intresserad... Men när jag tänker tillbaka på alla händelser som fått mig att tro att känslorna är besvarade är jag ganska säker på att han faktiskt var/är intresserad av mig.

Men sen tänker jag: vad vill en 40+ ha med mig att göra, en 10 år yngre, mer oerfaren, (kanske framstår som) osäker ung kvinna att göra? Han har ju byggt upp ett stabilt och tryggt liv för sig och sin familj. Även om han skulle vara olycklig med sin fru, skulle han välja att lämna henne för mig och försätta sina barn i en fruktansvärt smärtsam situation? Tror inte det. Vad är det då för mening med att berätta om mina känslor?

Varför tror du åldern hindrar honom från att närma sig? Vad kan jag göra för att visa att jag vill mer utan att bli för uppenbar?

Ok jag förstår det men HUR? Jag kan inte bjuda ut honom direkt med risk att bli sedda av någon bekant. Så det är helt uteslutet. Jag är inte den provokativa typen heller så att gå runt med kort kjol och urringning blir för konstigt. Tycker redan jag visar mycket genom att komma och gå samtidigt som honom, med undantag för vissa tillfällen. Hjälp mig med tips på HUR jag kan visa ett större intresse så han förstår...

Ska du inte börja i den änden då, att du går och pratar med någon? Det är också ett råd som du fått flera gånger här i tråden. Nu skriver du igen att du borde, ?men det kommer nog inte att bli av?. Nej, du har rätt, det kommer inte bara att hända. Det är du som måste bestämma dig, du som måste göra det. Precis som allt annat som inte ?blir av? här i tråden.

Om du inte har vänner att anförtro dig åt, inte vill inleda något med kollegan (vilket du ju ändå vill) och inte ?kan? ta steget att skilja dig, vad återstår? Jo att få stöd från en professionell terapeut/psykolog som kan hjälpa dig att bringa ordning i känslorna och ta tag i ditt flyktbeteende. Börja där, tycker jag. Du skriver att du är stark och kan klara mycket på egen hand, men hur ska du kunna komma vidare om du inte förändrar något?

Han hittade papperna och rev sönder dem,