arbetsmarknaden är ett skämt

Skitsnack!
Allt beror på hur du ser på det. Var sjukskrivningen något hemskt som bara var fruktansvärd? Eller kan du knyta det till något som stärkt dig som person och i arbetslivet?

Innan du säger att jag minsan inte vet vad jag pratar om: Jag har själv varit sjukskriven i två år, när det var dags att komma tillbaka gick jag på tre arbetsintervjuer innan jag skrev på ett kontrakt.

Och för de människorna finns det något som heter komvux. Om de inte klarar av ens det så kan man ifrågasätta hur lämpade de är ute i arbetslivet. Då finns något för dem också, det heter Samhall

Sedan är det ju så att alla inte passar för alla jobb. Oavsett utbildningsnivå. Restaurangbranschen skriker efter personal, du kan gå in på valfri restaurang, fråga när du ska börja och du får ett förkläde direkt. Men en servitris/kökspersonal måste ha rejält mycket skinn på näsan, kunna gå för egen maskin, ta många egna initiativ och vara extremt stresstålig.

Industribranchen krisar också efter personal, men där krävs det också starka egenskaper för att kunna passa in. Det är inte många som passar vid ett löpande band utan att dö av tristess.

Det verkar som att du vill att man börjar slänga vilket jobb som helst på de som har svårast att få och behålla en anställning. När det är de personliga egenskaperna som är absolut viktigast om man ska bli bra på något, eller ens göra det halvdant.