• Anonym (Sjepo)

    Läkarbesök med vuxna barn på arbetstid

    På mitt jobb är det vissa som går med sina vuxna barn på läkarbesök, till tandläkaren etc. Det handlar då om typ vaccinering, läkarbesök vid små sjukdomar som halsont och blodprov eller tandläkarundersökningar. Ungarna är typ 17-22. Är detta normalt? Borde man inte anses vara vuxen och klara sånt själv i den åldern? När det är möten kastar personerna sig ofta direkt på telefonen om ungarna messar. Ofta går dom ut och ringer upp även om det handlar om banala grejer. Är detta okej?

  • Svar på tråden Läkarbesök med vuxna barn på arbetstid
  • Anonym (M)

    Vissa är mer osjälvständiga än andra. Om man alltid har haft sina föräldrar med sig, vilket många haft, har en del svårt att våga gå själva. Jag tycker inte det är jättekonstigt i den åldern.

  • Anonym (Hanna)

    Spelar det roll för frågan om tiden är på arbetstid eller inte?

    Jag skulle gissa att det är relativt ovanligt att ha med sin förälder till tandläkaren när man är 20.

    Vad menar du med sista frågan? Undrar du om det är ok för arbetsgivaren? Det vet väl bara denne, men det vanliga är ju inte att man avbryter ett inbokat möte för ett icke akut samtal oavsett ålder på eller relation till den man pratar med.

  • Anonym (ådi)
    Anonym (Sjepo) skrev 2019-02-19 23:19:34 följande:

    På mitt jobb är det vissa som går med sina vuxna barn på läkarbesök, till tandläkaren etc. Det handlar då om typ vaccinering, läkarbesök vid små sjukdomar som halsont och blodprov eller tandläkarundersökningar. Ungarna är typ 17-22. Är detta normalt? Borde man inte anses vara vuxen och klara sånt själv i den åldern? När det är möten kastar personerna sig ofta direkt på telefonen om ungarna messar. Ofta går dom ut och ringer upp även om det handlar om banala grejer. Är detta okej?


    Man är inte vuxen vid 17.
    Man kanske bor oländigt så man behöver skjuts.

    Och, även om vuxna barn ringer kan det vara viktigt. Det vet man inte förrän man svarat.
  • Anonym (Osjälvständig)

    Min 13 åring går själv till tandläkaren. Men läkaren vill jag gärna följa med. Jag försöker hålla mig i bakgrunden men jag tycker inte han kan prata och förklara problemen ordentligt. Inte heller återge för min vad läkaren sagt. Då blir liksom hela besöket meningslöst.

  • Anonym (panik)

    Jag är 22 och paniskt rädd för vårdsituationer. Jag måste ha övervakning och mycket och starka lugnande innan ett läkar eller tandläkarbesök, och kan inte heller ta mig till eller ifrån i det tillståndet själv. Eftersom jag inte litar på någon som jobbar innom vården heller så kan de inte hjälpa direkt utan mamma och pappa är de som måste övervaka och se till att det blir gjort. Allt detta efter trauma i barndomen. Jag går KBT sedan jag var 16 för att få bukt med det men det hjälper dåligt då det ju också är en vårdsituation. Om det var en skala mellan 0 och 100 och de flesta vuxna är kanske 10-20 rädda för "småsaker" som tandläkarkoll och vaccination så var jag 100 när det var som värst och nu är jag kanske 90.

    Jag är ett extremfall jag vet.

  • Plupp73

    Kan ju vara motiverat om:

    A) det är ett vuxet barn med särskilda behov

    B) Läkarbesöket är allvarligt, tex pga cancersjukdom el dyl, även tex allvarlig njursjukdom eller leversjukdom. Två par öron hör informationen bättre...

Svar på tråden Läkarbesök med vuxna barn på arbetstid