17 månader av borderline...
en augustikväll 2017 träffades jag och nn i skövde,det var bingo direkt och vi satt många timmar på elins esplanad och det var med en positiv känsla man åkte hem efteråt i kvällningen,det kändes genuint och seriöst
nn var som jag uppfattade det strukturerad,noggrann och lugn på ett sätt som ingav förtroende
vi hade båda upplevt att ha blivit svikna av våra tidigare partner i trohetsfrågor
solen sken och nn tog initiativ och började tala om framtida visioner och dela liv,jag medgav att jag kände samma sak och det kändes som ett bra fundament i relationen
allt såg bra ut,veckor blev till månader och låt oss för en stund stanna i den 3 månaden av relationen
nn hade under en tid uttryckt en viss oro över 2 av mina kontakter på facebook som hon ansåg vara
ett``hot´´mot vår relation,jag förklarade noggrant att båda personerna har jag känt sedan mitten på 1980 talet,båda har sina egna liv med egna familjer,så en dag tog jag kontakt med den ena för att ställa en fråga om en gemensam bekant som just hade avlidit,claudia var närvarande och såg kommunikationen och var kraftigt missnöjd
det är just i hennes hänsynslösa misstänksamhet som man allt tydligare ser henne som människa,trots ideliga förklaringar från min sida att det finns inga hot i form av andra kvinnor så har hon vägrat lyssna på det utan att väljer att tro saker istället...Saker som helt saknar logiskt förnuft till exempel blev jag anklagad då hon trodde att jag skulle besöka en granntjej på hennes jobb i en byggvaruaffär en mil härifrån
en annan granntjej som jag känt i 15 år väckte vissa frågor från nn ,och ytterligare en granne som är 73 år blev föremål för frågor....jag har varit nöjd allmänt med nn och alla i min bekantskap har fått veta vem hon är och samtidigt har jag kunna använda dator mobil och min mail helt öppet i hennes närvaro
självfallet skapar det slitningar i relationen,jag tänkte att jag fortsätter att ärligt och öppet presentera allting så kommer hon att må bättre och fokusera mer positivt på andra saker...Så kom det en kväll när jag beslöt att sätta mej ner och diskutera saken,jag förtydligade att det nu har gått 3 månader och att jag är seriöst intresserad av en gemensam framtid så jag försökte sätta en gräns att vidare anklagelser och misstänksamheter nu var oacceptabla,det respekterades inte...Efter den dagen så trodde hon att kvinnor på mitt jobb skulle vara intresserade av mej till exempel
på något sätt blev man immun mot dessa anklagelser periodvis,vid andra tillfällen blev man mer irriterad..det är sorgligt när man i motvind försöker bygga upp en gemensam trygghet och ens partner väljer att inte lita på det man säger..Jag har vid många tillfällen konsekvent satt mej ner vid köksbordet med nn för att förklara att all misstänksamhet skadar relationen
men det har varit mycket bra saker ochså trots allt
det sämsta som hände var väl den 13 okt 2018 då jag dumt nog nämnde att det var det datum som min avlidna föredetta sambo avled år 2011
nn sa då ``du tänker fortfarande på den kvinnan´´då gick jag fram till henne och tog tag i tröjan och ryckte i den...en lång tid av ackumulerat missnöje på grund av en period av anklagelser som återigen saknade relevans,men jag går ej fri från ansvar och är fortfarande ledsen över det som hände
men vi lyckades bygga upp ett förtroende igen och fortsätta relationen och det är klart att man tänkte till lite och tog det lugnare...men nn och jag kunde aldrig komma överens om logiken i vår tvist...Nämligen att ett skademoment måste försvinna och det är ju på grund av anklagelser som jag blivit arg och irriterad,om inte anklagelser funnits så hade ju allt varit lugnt...jag kan knappast behöva få kritik för saker som hennes tidigare partner gjort mot henne....Det
har inte hänt någonting i vår relation som skapat denna misstänksamhet utan den skadan fanns redan innan vi träffades.....
fredagen den 10 nov 2018 blev nn mer eller mindre kidnappad av sin såkallade väninna elizabeth och körs till hennes hus där hon tvingas att stanna till söndagkvällen...Dagen innan på lördagsförmiddagen tillika nns födelsedag så tvingas nn av elizabeth att ringa mej och säga att relationen är slut och tycker att jag ska träffa en ny kvinna,elizabeth står bredvid och övervakar samtalet eftersom det är elizabeth som bestämt vad hon ska säga...Resten av helgen hålls nn kvar i huset och får ej använda sin mobil på egen hand,elizabeth rycker den ur handen på henne flera gånger och till slut upphör arresten och hon skjutsar hem nn på kvällen....Claudia ringer sedan mej på kvällen 3 gånger men jag känner mej ej motiverad att svara med tanke på samtalet från lördagen
men så ringer jag claudia på morgonen därpå och vi återupptar våran relation...Claudia insisterar på att jag bör söka hjälp för aggressivitet och jag kan väl förstå att händelsen med tröjan gjort henne lite osäker så jag tar kontakt med en psykoterapeut och vi träffas några gånger och en gång deltar även nn ,men vid vårt sista samtal den 15 jan 2019 så finns det egentligen inget mer att säga,förhållandet är bra,misstänksamheten är ochså borta för närvarande och det där som kallades aggressivt har ju inte varit ett regelbundet mönster i dagar veckor eller månader utan det handlar om ett tillfälle,övriga tillfällen har varit mer av irriterad stämning i diskussioner..Man ska komma ihåg att under hela vår tid så har nn helt frivilligt valt att umgås med mej och vara mej nära och har aldrig haft problem med att vilja ses...Varje fredag ringde hon efter jobbet och frågade..Amor du träffar mej i skövde sen ? svaret var alltid jadå det gör jag...
så jag och psykoterapeuten avslutar vår kontakt,det blir inte nn nöjd med men det är ju faktiskt jag som tagit ansvar gentemot relationen och sökt för det som ansågs vara ett problem,nn trauman däremot blir fortsatt obehandlade och kommer ej heller under bearbetning
vi sitter och pratar lite en höstafton,jag säger att vi kanske ska inte ha så bråttom med framtida stora visioner utan istället fokusera på att få mer harmoni och få claudia att må bättre inombords innan vi tar större steg i livet...nn är en känslig personlighet så det kanske är rätt väg att gå...Samtidigt tänks det på en kompromiss i bofrågan för framtiden,jag tänkte på radhus men det är inget jag tar upp ..nn körkortsplaner är helt nerlagda dock men det är inte bråttom....Dessutom har jag önskat få se min partner agera konsekvent och med tillit under lång tid innan man på allvar flyttar ihop
i samband med detta så går vi in i en mörkare tid på året då det är vinter,det är kallt mörkt och negativt för nn som är van vid ett annat klimat,hon jobbar ofta övertid på eget initiativ trots att företaget säger till henne att avstå,hon är periodvis mycket tröttare än hon brukar vara och på juldagen 2018 kommer misstankarna igen,en väninna till nn är på besök och de ska gå in till skövde,jag ser möjligheten att åka hem några timmar och gå ut med jycken men först ska jag raka mej...Då ringer telefonen..Det är nn som säger..du kan glömma mej...Jag stannar upp i rakproceduren helt oförstående men får strax svaret..Jag har alltså haft bråttom hem för att raka mej enligt henne och det indikerar att jag ska träffa en kvinna...Tragiskt när ologiska impulser slår till på det sättet
januari innehåller en del ljuspunkter,vi utbrister unisont att vi hoppas att vi blir varandras sista partner i livet,saker är positiva och än en gång utbrister nn ``du är min´´varpå vi går till sängs och somnar
februari däremot går tyngre,jag pratar ofta med nn på kvällstid och hon somnar i telefonen vilket leder till orättvisa missförstånd vilket gör att vi går i försvarsställning och saker går i en cirkel...Hon är även mycket tröttare på helgerna...Vi tar oss till ullared en dag...Vinter och snö och jag skjutsar min vana trogen henne till busshållplatsen på måndagmorgnarna och ibland ända till hennes jobb i xstad för då får vi en timme till i varandras sällskap i en varm bil...Jag frågar om hon är på väg att bli utbränd eftersom tröttheten ökar ju längre vintern går...
den sista dagen vi sågs kunde slutat på ett annat sätt,jag kom efter jobbet upp till hennes lägenhet för att hämta hunden som jag lämnat där tidigare som en överraskning till henne,hon låg i sängen när jag kom och jag bjöds att ligga bredvid och det gjorde jag,dock somnade hon direkt,jag väckte henne men hon somnade igen,då kände man sej helt ignorerad så jag reste mej utan diskussion och åkte hem,kanske inte så vänligt gjort men nn har å sin sida inte varit så vänlig hon heller tidigare...I början på relationen ville hon lämna huset mitt i natten flera gånger sedan vi blivit oense vad som kallas svartsjuka eller ej
skillnaden då var att jag förhandlade med henne och bad henne komma in igen...
den 25 januari i år fick jag ta emot ännu en anklagelse,jag var på väg i bil på E18 norr om örebro för att se på ishockey,mycket trafik och det snöade,nn ringde och jag kunde ej svara,hon ringde flera gånger till slut kom ett sms,jag svängde in på en parkering och ringde och fick förklarat för mej att jag inte kunde åka till andra kvinnor när jag var hennes partner,när saken lugnat sej frågar jag varför hon skrev i sms att hon ville ha sin hemnyckel tillbaka...Jag trodde du ville avsluta relationen eftersom du ej svarade i mobilen blev svaret.....
någon vecka senare ringde hon mej kl 9 en morgon och frågade om vi fortfarande hade ett förhållande,ja jag har väl inte sagt något annat blev mitt svar...ah bra vi skriver sen replikerade hon....
i mitten på januari så sa hon att hon funderat och kommit fram till att vi skulle klara av att fixa ev problem framöver,jag upplever den stunden hon sa det som trovärdig..Det gäller bara att vara konsekvent...Det intressanta med nn är att hon uppträder olika med olika personer,vänlig och försynt mot andra,ibland mycket hård i sina
uttalanden mot mej som partner som stått henne närmast och i bra stunder har hon sedan sagt att det är mej hon behöver mest,då återstår frågan varför hon valde att vara så mycket med mej om hon nu inte litade på mej i trohetsfrågor...?? den frågan har tagit väldigt mycket energi under 17 månader..men så är det...jag valde att stå upp och finnas tillgänglig...att hon sedan struntade i de gränser jag satte upp är en annan historia...