Varför gnäller alla på 90-talister?

Till och börja med är jag själv 90-talist, 98 för att vara exakt, och därför känner jag att jag vill uttala mig om denna fråga från mitt perspektiv.

Det sägs att vi är söndercurlade och lata, inte fattar hur ''den riktiga världen'' funkar osv. Jag är rätt så curlad, men det är ju inte jag som curlat mig själv. Varför ifrågasätter ingen vår föräldrageneration istället? Och skolan? Skolan har hela tiden präntat i oss att ''alla är lika värda'', informerat mycket om våra rättigheter, däremot har vi aldrig pratat om skyldigheter. Och när vi sedan gick ut skolan blir man såklart lite ''chockad'' när man inser att världen och samhället inte alls ser ut som vi har fått lära oss. Vi är inte lika värda, allt handlar om hård och kall konkurrens. 

Jag tror att de som uppfostrat oss själva har växt upp med en väldigt naiv bild av världen och sedan fört den vidare till oss, trots att samhället gradvis förändrats till något annat än vad det var för 30-40 år sedan och bakåt. Dessa generationer har överlag haft det lätt, växt upp i ett samhälle med uppåtgående tillväxtkurva, och har kunnat ''leva livet''. Generationerna innan, som växte upp under världskrigen förfasade sig nog över hur de efterkommande betedde sig. Det var då som t ex raggarkulturen kom, sedan modsen, punkarna osv, folk som levde dekadent och inte direkt ville ta något samhällsansvar. Det här har alltså mina föräldrar och många andra i min ålders föräldrar växt upp i. 

Många ''äldre'' idag tillhör 40-talistgenerationen, däribland mina morföräldrar. Dessa har generellt haft ett otroligt bra liv, mina morföräldrar äger ett stort hus, har en ny bil för ca 350 000 och har alltid åkt till ställen som Thailand, Bali, Gran canaria, varje år. När de var unga kunde man få jobb hur lätt som helst och även bostad som sedan gått upp enormt i värde. Där kan vi prata om en totalt curlad generation.

Jämför detta med vår (90-talisterna) situation. Vi påminner mer om de som var unga på 1920-talet och däromkring. Allt går neråt. Arbetsmarknaden är skev, med timanställningar, bemanningsföretag, där arbetsgivaren får allt mer makt över arbetstagaren. Politiska krafter vill återinföra låglönejobb och en ny underklass håller på att bildas. Bostadssituationen vet vi nog alla hur den är, och det blir vanligare att folk på 30+ bor kvar hemma. Sedan är det vi som kommer få bemöta framtidsfrågor som klimatet, artificiell intelligens som tar allt fler jobb, konsekvenserna av migrationen de senaste årtiondena som vi inte varit med och röstat om och de växande utanförskapsområdena. Det sägs att pension inte ens kommer finnas när vi når den åldern utan vi ska vara beredda på att spara ihop allt själva. 

Så med detta sagt, varför gnälls det så mycket på oss 90-talister och yngre när vi är en skapelse av tidigare generationer?