får ångest vid dejting
jag har efter 15 års förhållande varit singel i 4 år.. jag har dejtat en del under denna period, några längre och några kortare perioder.. haft ett kortare förhållande på ca 8 månader som visade sig vara skit psykiskt och lång tid efter relationens avbrott.
Så man kan säga att jag har lite erfarenheter av dejting, både bra och dåliga som format mig till hur jag är nu..
De senaste personerna som jag dejtat har varit duktiga på att prata om hur mkt dom gillar en och att dom gärna vill fortsätta ses osv för att sedan när det väl börjar bli seriösare så gör dom så att det rinner ut i sanden, det börjar med att de bokar om dejten för att sedan inte kunna och sedan blir det inte av alls och kommunikationen dör. Detta har gjort mig såå frustrerad och sårad, inte för att jag känner en förlust för den personen utan mer för att jag känner mig så dum/naiv.
Jag har nu försökt söka efter en person som är annorlunda från de andra jag dejtat och tror mig ha funnit en annorlunda person..
Till detta hör då att jag nu fått ångest där jag överanalyserar hela dagarna vad saker kan betyda som killen gör.. Jag kan än typ inte ta på något, vilket gör mig lite orolig. Det enda som hänt är att han ombokade en träff pga för mkt jobb, vi sågs sedan någon dag efter.. och nu händer det igen att han ombokar en dag vi skulle setts till en tidigare dag, vilket gjorde att vi bara kommer ses "ett dygn" denna vecka.
Det jag oxå noterat är att han själv inte hör av sig lika ofta som de första veckorna men han hör fortfarande av sig under dagen.
Det dummaste jag noterat men som ligger i denna ångestgryta är att vi inte längre är "bästa vänner" på snap. Sjukt löjligt men det får min hjärna att gå på högvarv "har han en annan tjej han nu funnit mer intressantare som han pratar med".
Han har uttryck att han endast vill träffa mig och lära känna mig och i framtiden träffa mina barn, kan ge små hintar om det som är gulligt. Så om jag ska gå på hans ord så har vi inga problem och det flyter på..Han pratar även om hur det skulle kunna bli om vi flyttade ihop (bor i olika städer), om jag kan tänka mig flytta osv.. Och jag tänker att man inte pratar om sånt om man som kille inte är seriös/intresserad av ett förhållande. Hans familj vet om mig men jag har inte träffat dom.
Det som är jobbigt är att min tillit till män generellt inte är så hög. Jag har dålig erfarenhet av personer som säger en sak men som sedan gör motsatsen. Jag går och mår dåligt över att typ vänta på att den dagen ska komma, då han inte gör sak av sina ord och det som är mest jobbigt nu är att jag går runt och tror att han inte kommer vilja ses imorgon fredag som planerat.. och det är bara min känsla, inte något han sagt eller hintat om..
Vad ska jag göra för att minska denna ångestkänsla i kroppen? Jag säger inget till killen om hur jag känner och jag gör mig medvetet inte för på utan försöker matcha hans energi.
