Jag tycker inte om bebisar :/

Så länge jag kan minnas så har jag känt mig väldigt obekväm i närheten av bebisar och små barn.

När någon kommer till jobb och ska visa upp sin nyfödda bebis så springer alla dit och alla vill hålla osv men jag försöker springa så långt bort jag kan och se till att vara så upptagen det går, för att slippa.

Jag är fruktansvärt obekväm och osäker i närheten.

Om det kommer någon med en hund eller annat djur istället så är jag den som är framme först. Jag förstår mig på djur men inte barn.

Alla sa att jag skulle växa ifrån det, att det var annorlunda med egna barn osv. Så träffade jag en man som hade en dotter på 3år. Vi var ihop tills hon blev 17år och jag uppfostrade henne som mitt barn. Hennes biologiska mamma var inte i bilden. Ändå har jag inte blivit av med min fobi. Jag tycker inte om bebisar eller små barn som bara skriker och saglar. Jag vet inte hur jag ska betee mig eller vad jag ska säga. Jag kan inte lyfta en bebis eller hålla den i famnen.

Är det fler som känner som jag? Vad kan man göra?

Vill du ha egna barn? Vad är det som gör att du önskar åtgärda problemet, så att säga? 

Du kanske ska satsa på att våga vara tydlig med att du gärna kommer till tillställningar där det finns bebisar men att du inte vill hålla dem och att du förväntar dig att andra respekterar ditt beslut snarare än att försöka lära dig gilla bebisar? Det senare hade haft topprioritet om du själv velat skaffa barn eller oplanerat blivit gravid och haft för avsikt att behålla men så är ju inte fallet och då tycker jag att det verkar onödigt att göra något annat än att vänligt men bestämt avböja närkontakt med andras bebisar. 

Precis som ovan säger; Vill du ha egna barn? Varför vill du "bota" detta?

Jag tycker t.ex inte om ormar (ingen fobi), men inte tänker jag bota mig så att jag kan hålla i en då detta inte stör mig nämnvärt i livet.

Jag har en dotter på 10 månader och skulle inte ta illa upp alls om någon inte vill komma och titta på henne eller hålla i henne...