Svårt för min sambos dotter
Hej!
Har ett bekymmer som jag går runt och har ångest för, behöver lite råd eller om någon känner igen sig?
Jag har 2 barn en 15 årig tjej och en kulle på 22 som studerar just nu och bor inte hemma.
Jag och min kille har varit ihop i 5 år,han har en dotter på 12 år jag har haft en 2 rummare länge och han har velat klämma sig in hos mig direkt när min son var bortrest, jag var aldrig så förtjust i det, men kunde inte alltid säga nej. Eftersom hans dotter inte kan sova i egen säng så sover hon med honom nu i min sons rum när min son är borta.
Han har en lägenhet som han hyr ut men har bara tillgång till ett rum.
Han har försökt vänja av henne ett fåtal ggr av sova själv , men det blir hysteri och det går ej.
Hos mamman fungerar det likadant. Hon har också separations ångest varje gång hon lämnar ena föräldern och kan gråta och oroa sig i dagar, mest hos mamman och ibland när hon ska lämna pappan.
Jag bad honom att ta henne till psykolog för ett par år sen , hon gick dit ett par ggr, sen hände inget igen!
Jag är trött på detta och vet inte om jag över huvud orkar med detta!
Jag har svårt att tycka om flickan, och det har jag jättedåligt samvete för, hon bodde med pappa i hans lägenhet och hade eget rum men hon vägrade sova där.
Hon får göra som hon vill äter knappt nån mat bara korv och pannkakor som tur är nåt!
Har svårt för hans sätt att uppfostra henne, blir så irriterad på allt!
När hon inte får som hon vill så vill hon inte komma till pappan, det har varit massa problem med det fram och tillbaka, under åren.
Ska man bara låta barnet sova med sina föräldrar tills hon inte vill pga att hon känner som hon gör eller hur går man tillväga?
Jag blev uppfostrad väldigt strikt men ett för tidigt vuxen ansvar med 2 föräldrar med alkoholproblem.