Kysste en kollega(blev kysst)

Om det inte händer igen tycker jag inte du behöver berätta för din fru.

Det höll på att hända igen, men jag avbröt. Vi pratade om att det var ett misstag, då försökte hon väldigt spontant och kanske lite opassande just under det samtalet kyssa mig igen, men jag vände kinden till och tog bort hennes händer från min mig. Då blev hon ledsen, jag tröstade (med kram) och då försökte hon igen. Då avbröt jag samtalet och gick därifrån.

Jag tror det här hade vart lite lättare att hantera om jag och min fru hade en intimare relation. Vi har inte haft sex på ett halvår, och även innan det har det vart sporadisk i ett par år. Så jag blev kanske därför lite mer än lämpligt smickrad och faktiskt även kåt istället för sur, vilket kanske hade vart en lämpligare reaktion om någon man känt i tio år, helt platoniskt (Jag har ALDRIG märkt ett sådant intresse från henne tidigare, hon är snygg och så, men även om det vart väldigt vänskapligt har det aldrig vart flörtigt) plötsligt försöker kyssas. Eller så skyller jag ifrån mig på mitt dåliga sexliv och är ett as som blir smickrad av detta. .

Detta känns så desperat från båda sidor. Du skyller på att din fru inte vill ha sex med dig. Tros attraktionen försvunnit? Kanske beror på att du hamnar i sådana här situationer? Hade du varit singel så hade du kört på. Skyll inte på din fru red ut varför du inte får sex hemma. Det bästa är att friendzona tjejerna på jobbet, det kan ju uppstå intriger där du ska agera professionellt, har många vänner som råkat ut för detta och sedan fått sparken, uppträd inte desperat. Skaffa många tjej polare och lär dig hur tjejer funkar då hamnar man inte i sådana här situationer.

Fakta:

Fundera på vad du saknar i din relation, kan den byggas upp om detta tillsätts? Eller är relationen död. Jag har gått igenom en separation där inget egentligen var direkt fel, Vardagen rullade på och livet flöt, men egentligen saknades klistret och min person fick inte utrymme till att vara som jag vill vara. Jag träffade någon som jag blev handlöst förtjust i, har aldrig varit med om den känslan under en pågående relation. Men jag följde den och spelade på min högt värderade moral hos mig själv.. framförallt, ja och det blev väldigt rörigt i känslolivet. Dels för att jag insåg hur fel min relation var samt allt runt omkring som jag faktiskt spelade med. Sen även att jag lyckades få känslor utanför mitt förhållande. På ett sätt raserade min värld och på ett annat kände jag mig fri att jag faktiskt insåg att min relation var fel. Jag ångrar inget, jag vet att jag gjorde fel som följde känslan, men det var inte känslan i sig som var fel, utan felet var att jag utsatte människor jag bryr mig om och mig själv för något som inte kändes värdigt. Är man en person som värderar sig själv högt så vill man inte varken förminska sig själv i en sexlös relation eller utsätta andra för att bli sårade, pga ?obs grundläggande behov?. Tyvärr handlar vi inte alltid helt rätt, men det är inget man kan göra ogjort, vi kan dock påverka framtiden och det får avsluta min ngt röriga text här. :)

Jag vill så gärna att jag och min fru hittar tillbaks till varandra. Men jag vet inte vad jag skall göra. Jag kan inte säga att jag har prövat allt, för jag vet inte ens vart jag skall börja. Det känns som att jag vill klandra henne och skjuta det på henne. "Här fixa detta nu!" men det skulle inte lösa något. Hon skulle ju inte känna bättre för mig om jag gnäller, så jag väntar, och väntar och det blir samma grej som att skjuta det på henne och klandra.

Jag är inte intresserad på det sättet av min kollega. Möjligen attraherad. Om jag var intresserad hade det ändå vart fel. Hon går igenom värre grejer än mig, och är inte sig själv. Hon har alltid vart vänskaplig, och jag tror gillat mig, men det har inte funnits minsta tendens till någon som helst attraktion till mig från hennes sida. Så att hon försöker kyssa mig samtidigt som hon grinar (inte grinat varje gång) är något annat än attraktion.