Gammal vän eller vad var detta?

En dag stod personen bara där och det kändes så hemma, så självklart. Drogs till varandra och varje gång blev som att vi fastnade i ett vaccum allt annat stannade, ibland kände jag hur båda fick svårt att sondera vad som egentligen hände. Vem är du egentligen och känner vi varandra?

Efter det tog det fart till en ny nivå, vi stötte på varandra i olika diffusa sammanhang. Jag började känna igen beteenden jag sett för många många år sen i ett annat diffust sammanhang en sorts klubb (vill inte skriva för uppenbart) men det hela blev nästan obehagligt kusligt och fruktansvärt frustrerande. Det var inte meningen att vi skulle skiljas åt. Kändes bara så meningen att vi skulle mötas och våra ?energier? ville nog egentligen smälta samman. Vi skulle hjälpa varandra, som att möta en läxa eller en mening, en djupa trygghet. Vi behövde inte tala, det gick att läsa och känna.

Nu känner jag bara en sorg, saknad och ibland gör det fysiskt ont.

Jag ville bara få skriva av mig, kanske finns någon som varit med om liknande. Eller också är jag tokig?!