Vad är grejen med att kommentera att barnen inte är lik sin pappa?

Nej men det är jävligt taskigt att säga så, man anar att dessa människor saknar allt vad sund uppfostran heter.

Jo, det börjar bli lite störigt och tjatigt.

Även om barnen nu är lite mer lika mig, så har de drag av sin pappa, och det är inte bara jag som tycker.

Men min mans släkt hävdar att det inte finns några likheter mellan honom och barnen.

Jag förstår det och jag tycker du ska påpeka hur du känner för dem och samtidigt berätta att inte längre accepterar att bli ifrågasatt.

De är ju uppenbart ute efter att såra dig samtidigt som de vill att din kille ska börja ifrågasätta din lojalitet till honom. 

Tillåt inte dessa primitiva varelser trampa på dig..

Du får ju säga att barnen liknar brevbäraren mycket mer... Den har jag kört med min mans släktingar ibland när de har gjort liknande anmärkningar. Lustigt då ungarna verkligen har särdrag som de har fått direkt från pappan och jag har sett en babybild på honom som lika gärna kunde ha varit en av våra pojkar. Men vill de göra sig lustiga så skoja med. Ta i ordentligt så att de hör hur plumpt det låter.

Så håller mannens släkt på också trots att dom själva kan säga att sonen är en avbild av sin pappa och i nästa andetag påpeka att dom inte alls är lika för att sonen ärvt min ögonfärg istället för pappans.. Suck på dom helt enkelt. Och tror som ovanstående att dom vill skapa konflikt

Det får min mamma höra om mig än idag. Jag är inte lik min pappa och är dessutom typ 10-15 cm längre än honom trots att jag är tjej. Jag är 29 år och det slutar aldrig..

Om de håller på med skämt om brevbäraren osv är min gissning att de helt enkelt tycker att de är roliga. Det är ett sånt där "internt skämt" som hakat upp sig. Nån sa detta en gång sen har det blivit en grejz/vana, en slags jargong som man inte tänker så mycket på. Beroende på hur de beter sig i övrigt tror jag inte alls det behöver handla om att de vill vara elaka, utan som sagt mer ett skämt som böivit väldigt tjatigt och tråkigt.

Säg ifrån: "Hur tror ni det är för barnen om de växer upp och alltid ska höra vad ni säger? De kanske till slut tror att pappa inte ÄR deras pappa! Fattar ni hur taskiga ni är!" (nåt såt?) .

Eller så får du väl en dag helt enkelt fråga: "Menar du/ni att ni TROR att jag haft sex med brevbäraren". Ge dig inte förrän de svarat och bett om ursäkt. 

Vad säger pappan själv när hans egen släkt håller på så där? 

Håller med ovanstående, ställ motfrågor som gör att de fattar hur illa det låter!

Vissa familjer tycks ju snöa in på det dom tycker är roligt...

Här har det varit typ tvärtom att framförallt mannens familj tyckt att dottern är sååå lik både pappa och typ alla andra i deras släkt. Gärna framhäva att bra egenskaper är likt pappan osv.

Jämfört med antydningar om brevbäraren inser jag att jag ska vara nöjd. Men det har många gånger fått mig att känna att de tycker att jag inte haft någon del i vår dotter och att jag inte bidragit med något mer än att bära och föda barnet.

Kommentera det bara inte. Säg inget. Bara titta på dem.

Alt. fråga: "Vad menar du nu?"
"Ja höhöh, asså, du och brevbäraren höhöhö..."
Vad de än ger för förklaring, svara då bara "Jaså". Ett gammalt knep från Magdalena Ribbing.

Alternativ tre, be din man säga "nä men nu blir det lite tjatigt, kan ni sluta med det där". 

Tycker inte du ska bemöta det med känsla, de verkar ha för dålig social kometens för att förstå en sådan grej.

Vad säger din man förresten?

Tycker iaf synd om dig, vilka nollor som ingift släkt.