Person A får ut 12000:- i månaden
Person B får ut 26000:- i månaden
Ska personerna lägga alla pengar i samma skål, betala alla räkningar och sedan fördela det som blir kvar på hälften var?
Eller ska personerna betala räkningarna procentuellt efter inkomst och därefter behålla sitt överskott för sig själv?
Blivande sambos som är oense.
Det finns inget rätt eller fel. I vår relation har vi (sedan många år) ett konto där alla pengar går in, alla räkningar betalas ifrån och vi har var ditt kort kopplat till. Vi delar inte upp något mellan oss, och det varierar hur mycket var och en spenderar. Detta kräver att man har samma syn på ekonomi, i vårt fall vill båda spara mycket samtidigt som vi inte snålar om vi vill ha något, och diskuterar dyrare inköp med varandra.
Grunden måste dock vara att alla har rätt att bestämma över sina pengar så hittar man ingen gemensam lösning som båda accepterar tänker jag att man får dela kostnaderna 50-50. Det innebär ju dock att den som tjänar mer (om den inte vill ha en annan lösning som innebär att man har alla pengar tillsammans eller delar procentuellt) får acceptera att man kanske får ha billigare ex. bostad, bil eller semesterresor för att anpassa detta till den som tjänar minst.
Vad har ni skaffat för boende? Vad kostar det?
För antingen skaffar man ett boende för en gemensam enkomi eller ett boende som passar den med mindre inkomst.
En bostadsrätt som kostar 5000:- i månaden med allt inräknat.
Eller ska ni betala 50% var av allt? Om den som tjänar mer går med på att sponsra den andra, måste ju den få bestämma.
Vi betalar lika mycket var. Jag får ut 18', han 28'. Vi tycker båda det är rättvist. Han har ju pluggat till sig pengarna.
Om någon är sjuk eller arbetslös så betalar den som kan. Så vi tar hand om varandra när det krisar.
Nej, 50/50 går helt bort.
Antingen gemensam skål eller procentuellt.
Nej, 50/50 går helt bort.
Antingen gemensam skål eller procentuellt.
Man får komma överens först och sen se om man fortfarande vill bli sambos...
Grunden måste väl vara att båda har råd med detta?
Säg att A brukar lägga 6000 kr på hyra, mat, försäkringar osv. Då måste ju båda se till att denna nivån inte ökas om inte A vill det. Det är tex rimligt att ifall B brukar lägga 10 000 kr/mån på sådant, och därför mer eller mindre kräver dyrare saker tex dyrare mat, dyrare lgh osv. bör lägga mer.
Säg att man räknat på nya boendet och räknar med att det kostar 14000 kr/mån för båda, då bör väl A betala 5000 kr och B 9000 kr? Dvs det blir 1000 kr billigare för båda.
Om B kan tänka sig att leva lika snålt som A måste pga ekonomin, så kan man hitta ett sätt att leva så bådas gemensamma utgifter blir max 12 000 kr/mån och dela rakt av.
Detta som jag beskrev ovan tror jag är mycket, mycket ovanligt sätt att tänka. Jag har varit med om ett par olika varianter bland vänner och bekanta. Dessa varianter verkar mycket vanligare:
1) Båda behåller en viss summa tex 3 000 kr/pers som man får göra vad man vill med tex lyxa till vardagen, spara för eget bruk, använda till hobbies som den andre inte har och tycker är värt att lägga pengar på. Övrig pott går till gemensamt tex hyra, räkningar, sparande till semester/framtida boende osv. Även pensionssparande som är samma summa till båda och gemensamma hobbies och nöjen kan tas från detta.
2) Båda lägger en viss summa tex 8 000 kr/mån till det gemensamma. Övriga pengar bestämmer man över själv.
3) Man lägger den gemensamma summan procentuellt fördelat efter inkomst efter skatt, så i ert fall ska A: lägga 12/38 dvs ca 32% av gemensamma summan och B ska lägga resten dvs 26/38 = 68% av gemensamma summan.
Det finns fördelar och nackdelar med alla system, men det viktiga är att ingen känner att den blir lurad av den andre. Då är det bättre att bo isär ett tag till. Man måste inte bo ihop om man inte är överens om pengarna.
Nej, 50/50 går helt bort.
Antingen gemensam skål eller procentuellt.
En bostadsrätt som kostar 5000:- i månaden med allt inräknat.