Jag har ingenstans att vända mig så nu ber jag FL om råd
Jag vet inte om såren jag har från barndomen någonsin kommer att läka. Jag hade två föräldrar som konstant kritiserade mig för alla möjliga saker jag gjorde som barn. Jag fick höra att jag var jobbig, att jag var envis, att jag var skrikig etc. Hela tiden blev jag kritiserad för den jag var.
När jag kom upp i tonåren blev det värre för då kom hot in i bilden. Mamma och pappa märkte att jag hade en stor skräck och det var att dom skulle skilja sig. Jag tror att det berodde på en separationsångest. Därför hotade dom konstant med att dom skulle skilja sig och jag blev alltid jätterädd när dom sa det. Dessutom blev min pappa mer och mer elak. Han var sällan fysisk men psykiskt var han en skräck. Han skrek mig ofta i ansiktet och tryckte upp mig mot väggen och skrek i ansiktet. Dessutom tafsade han på mig och han favoriserade min bror. Idag har jag seriösa tankar på att misshandla äcklet för allt han gjort!
Det här gjorde mig väldigt sårbar men samtidigt sökte jag mig alltid till dåliga relationer. Därför blev jag ett lätt mobboffer i skolan. Eftersom att jag hade en så dålig självkänsla så kunde jag inte försvara mig. Allt detta har också satt spår.
På kärleksfronten så har jag återigen pga dålig självkänsla aldrig vågat ta initiativ så det har varit svårt. Dom gånger jag haft något har det slutat i katastrof med brustna hjärtan.
Allt detta mår jag så jävla dåligt över. Jag har lidit av panikångest, depressioner och missbruk. Jag har försökt att prata ut med mina föräldrar men dom lyssnar inte och vägrar se sin del av ansvaret till mitt dåliga mående! Jag har försökt att gå vidare i livet och sluta tänka på detta men ingenting fungerar. Jag börjar tro att jag aldrig kommer att kunna må bra igen! Därför har jag inga höga tankar om min framtid alls för oavsett vad jag gör så kommer det här alltid att finnas med mig!