Känslan av att ge upp

Att äns sätta ord på det jag känner vill jag inte för det är så mycket känslor, jag är oerhört glad för det livet jag har med sambo barn å djur. Har väntat i flera år på att äntligen få bli gravid igen men genom åren har jag insett att jag blir så fruktansvärt nere å ledsen just för att min barnlängtan är så stor att jag blockerar mej själv just för att inte bli mer ledsen. Förstår hur min sambo tänker helt det som är mest jobbigt är ju att minst varje år blir man påmind om barn hit å barn dit runt mej å är jag inte helt stark blir jag väldigt nere som innan idag fick jag strunta i att vara på Facebook då det blev för mycket. Jag kan vara glad åt vänner som är gravida men känner inget men det blir ju så eftersom man skyddar sig själv. Förra året när jag var nere lovade min sambo mej att han ska säga till när han är redo. Mina närmaste vänner säger att jag inte ska ge upp hoppet men helt ärligt känns det som hoppet nästan försvinner mer å mer. Att jag äns sätter ord å skriver här det är för mej oerhört svårt. Jag hänger kvar även om det känns som jag gett upp . Någon som känner igen sej så skriv gärna