• Anonym (Introvert)

    När du är illa omtyckt av din omgivning

    Hej!
    Dagligen försöker jag förstå hur människor fungerar i förhoppning om att klara av min omgivning och det fungerar för det mesta men så kommer jag in i en svacka - som just nu - och då blir det så jobbigt att leva.

    Så nu ber jag andra människor om hjälp/råd/inblick i vad det är hos mig som får andra människor att vilja skada/undvika mig?
    Jag har undrat om jag är fobiskt men det stämmer inte och jag anser inte att jag stämmer in på paranoid heller - skall nu ge en återblick om mitt liv och varför jag ibland inte orkar leva med mig själv.

    *Flertalet lärare i grundskolan berättade för mig att jag kommer bli underkänd redan när en termin började - jag fick inte ens chansen till att förbättra mig. 

    *Flertalet flickvänner genom åren har berättar för mig vilket monster jag är som bara sårar dem och ingen av dessa vill ha kontakt med mig idag.

    *Flertalet chefer genom åren har antingen gett mig sämre villkor eller viljat sätta dit mig, alternativt försökt sparka mig.

    *Flertalet arbetsgrupper har fryst ut mig eller berätta för mig att jag är ett problem.

    *Flertalet människor umgås med mig först för att med tiden skära ner på umgängestiden.

    MED DESSA PUNKTER ÄR DET ENKELT ATT DRA SLUTSATSEN ATT JAG ÄR ETT PSYKFALL ANTAR JAG..;

    Men från min sida så vet jag idag att i grundskolan så saknade jag stöd för att lyckas och utvecklade en person som skall vara underkänd. Det tog några år men idag är jag uppe på forskarnivå på universitetet - den ända i min familj om 6 personer som pluggat på univeristet. Lärarna hade fel.

    Jag har aldrig varit svartsjuk och jag kontrollerar inte och jag reagerar inte känslomässigt. Vad jag däremot kan upplevas som är känslokall och rationell samt självständig. Jag kan också vara övertygande och dominant utan att vara elak och kränkande. Däremot vet jag att min senaste ex upplevde mig som en översittare och arrogant. Något jag försöker jobba med idag - men hur?

    När det gäller arbetsplatser så är jag aldrig sjuk, jag jobbar alltid extra och jag gör som jag blir tillsagd. Vad jag däremot kan vara är extremt påläst om lagar och regler och jag är inte rädd för att påtala till en chef om att dem gör fel eller borde tänka om gällande beslut i verksamheten. - Jag har förstått att det inte uppskattas men jag menar ju inget illa?

    I personalgrupper och livet i stort så går jag min egna väg och jag faller inte för grupptryck och jag reagerar inte på shitsnack om andra. Jag kan uppleva att om X pratar shit om Y så skall jag liksom hålla med -vilket jag kanske inte gör och då säger jag det. Jag gör samma sak här som mot chefen -säger ifrån till gruppen.

    När det gäller vänner så försöker jag hänga på i småprat men oftast gillar jag att prata om livet, resor och  framtidsplaner. Men småprat om gymmet eller vad man åt igår intresserar mig inte - kan väl upplevas som inne min egna värld.

    ALLT DETTA KOSTAR: Jag har få vänner, vilket är okej. Jag kan upplevas som flörtig och charmig - men har oftast inga relationer med tjejer. Jag blir hela tiden motarbetad av chefer och saknar någon som tror på mig på jobbet. Jag blir aldrig inbjuden till tillställningar och jag är för det mesta allmänt ensam.

    Det tär på mig att leva såhär och jag behöver liksom hjälp/råd/stöd för att liksom ändra mig. 

    Främst skulle jag behöva höra av andra vad det är för människor som ni inte tål? Jag kanske är en av dem; hjälp mig ändra mig.

  • Svar på tråden När du är illa omtyckt av din omgivning
  • Kjell2

    Har stött på lite folk i samma stil. Extremt tröttsamma att ha i sin omgivning. Gäller att undvika. På jobb hålla bort från arbetsgrupper och områden där samarbeta är viktigt. Bättra att sätta på enskilda uppdrag som går att lösa ensam.

    Tips:
    Funder på när det är värt att ha rätt

  • Anonym (Introvert)

    Så social kompetens är detsamma som big brother, paradise hotell, Robinson, farmen?

    Slutspel och slicka röv samt infinna sig i ledet??

  • Aiyana

    Lär dig social kompetens och inse att man blir aldrig omtyckt om man hela tiden tycker att man har rätt att köra sitt eget race, oavsett vad andra tycker och tänker om det. 

  • Kjell2
    Anonym (Introvert) skrev 2019-04-17 10:03:41 följande:

    Så social kompetens är detsamma som big brother, paradise hotell, Robinson, farmen?

    Slutspel och slicka röv samt infinna sig i ledet??


    Tja, använd denna tråd att träna på att fungera i ett socialt samanhang.

    Men nej, social kompetens är inte att slicka röv, det är att välja sina strider, förstå och acceptera konsekvenserna av sitt agerande, inse att det inte går att vinna striden mm.


  • Aiyana
    Anonym (Introvert) skrev 2019-04-17 10:03:41 följande:

    Så social kompetens är detsamma som big brother, paradise hotell, Robinson, farmen?

    Slutspel och slicka röv samt infinna sig i ledet??


    Social kompetens betyder att vara socialt inkännande och lyssna på andra.Att kunna se saker och ting ur andras perspektiv, att ge och ta, att acceptera gängse regler och normer och vara smidig och lyhörd.

    Men vill du vara din helt egen och vara illa omtyckt så kör på bara som du gör nu. 
  • Anonym (***)
    Anonym (Introvert) skrev 2019-04-17 10:03:41 följande:

    Så social kompetens är detsamma som big brother, paradise hotell, Robinson, farmen?

    Slutspel och slicka röv samt infinna sig i ledet??


    Vilken konstig slutsats du drar.

    Men detta är väl roten till ditt problem...
  • Lånehajen
    Anonym (Introvert) skrev 2019-04-17 10:03:41 följande:

    Så social kompetens är detsamma som big brother, paradise hotell, Robinson, farmen?

    Slutspel och slicka röv samt infinna sig i ledet??


    Nej utan det finns mellanting. Är du alltför rakt på med dina ifrågasättanden eller ställningstaganden uppfattas du lätt som väldigt negativ och jobbig att ha att göra med. Människor omkring dig kan också ta det som att du är kritiskt inställda till dem (även om du kanske själv ser det som att du bara är saklig och rationell).

    Det är inget fel i att gå sin egen väg eller att våga säga ifrån när något är fel men fundera kring hur du tar upp dessa frågor. Ibland är det också bättre att släppa mindre frågor då man kanske aldrig helt kan enas kring dem.
  • Anonym (Högfungerande autism)

    Jag är också forskare och har träffat på många som påminner om dig i beteende.

    Eftersom du själv funderat på diagnoser så vill jag lägga fram högfungerande autism.

    Din uppenbara brist på social kompetens och din förmåga till att prestera samt att du är väldigt påläst på lagar och regler plus mycket annat jag läser in i dina inlägg får mig att starkt misstänka detta.

    Om du verkligen vill förändra ditt beteende så försök hitta sätt att framföra dina åsikter på ett sätt som landar väl hos mottagaren. Få människor uppskattar att bli skrivna på näsan. Man kan framföra sina åsikter utan att vara dryg.

    Tex om några sitter och snackar skit om arbetskamraten, säg bara, ?Det vet jag inget om? eller ?Det är ointressant? och byt samtalsämne. Du måste inte leka moralpolis.

  • Anonym (Introvert)

    De flesta anmärker på att gå sin egna väg här...

    Vad innebär det egentligen?

    Att gå sin egna väg innebär väl att satsa på det man tycker är viktigt. Om jag sitter med en uppgift som jag anser är viktigast just nu, så måste det få gå före vad chefen tycker är viktigt -om jag nu motiverar mig.   Eller om fikat med kollegorna    inkräktar på  något annat så får fikat  gå åt sidan.

    Om någon avlägsen släkting som jag inte annars pratar med privat så ser jag inte poängen i att skriva grattis på Facebook.- vilket var viktigt för mitt ex. Något vi kunde bråka om.

    Normer också;  om jag inte har en tröja och vi behöver arbete ute för stunden så tar jag mig en tröja -för det är väl självklart att jag inte kan gå utan tröja ute i kylan?  
    Men normen är ju att man skall "be om lov" för något som är uppenbart självklart. Där brister jag ibland - men att be om lov skulle få mig att känna mig extremt falsk för det är så jävla självklart att det är idiotiskt att be om något som jag MÅSTE ha. Då tar jag en arbetströja helt enkelt. Det finns 100 000 miljoner av dem.

    Jag vill bara inte känna mig falsk.

    Däremot att jobba med att ge kritik eller komma med konstruktiv kritik är en konstform som jag inte ännu hittat en bra utgångspunkt på.

Svar på tråden När du är illa omtyckt av din omgivning