Han tar min sons namn ifrån mig

Hejsan, jag känner mig så besviken och arg just nu. Och ingen i min familj verkar förstå varför så vill bara höra med er om det är jag som överreagerar.

Jo, jag har en son på snart 4år som heter Leonard. Jag ville ha en Leo egentligen men tyckte Leonard var lite roligare men kallar honom Leo, han är min Leobus. Skriver alltid Leo på vykort, julklappar ja allt. Men nu har ska min kusin få en pojk, och de har redan bestämt sig för att döpa honom till Leo. Det känns som han tar namnet ifrån mig, att vi inte har rätten att använda det längre och jag blev så besviken på han och alla som inte verkar tycka det är ett dugg konstigt, de tycker bara jag överreagerar och ska lämna det.

Grejen är också att vi är en väldigt liten släkt, vi firar alla jular, midsommar, påsk, födelsedagar ihop. Och varje gång vi åker hem och hälsar på kommer barnen träffas. Hade varit stor skillnad tycker jag om det var en avlägsen släkting men nu är vi mer uppväxta som syskon.

Så, överreagerar jag eller har jag rätt att känna mig ledsen över detta?

Lite konstigt att välja samma namn som en kusin, men mamman kanske älskat det namnet länge och tycker alla andra namn känns fel? Det är känsligt med namn. Jag vet ett ar som valde bort ett namn för att kompisens barn hette så, och det grämer dem än i dag att sonen inte fick "rätt" namn.

Risk för missförstånd kanske men se det inte som att de stjäl, mer som en hyllning.

Hejsan, jag känner mig så besviken och arg just nu. Och ingen i min familj verkar förstå varför så vill bara höra med er om det är jag som överreagerar.

Jo, jag har en son på snart 4år som heter Leonard. Jag ville ha en Leo egentligen men tyckte Leonard var lite roligare men kallar honom Leo, han är min Leobus. Skriver alltid Leo på vykort, julklappar ja allt. Men nu har ska min kusin få en pojk, och de har redan bestämt sig för att döpa honom till Leo. Det känns som han tar namnet ifrån mig, att vi inte har rätten att använda det längre och jag blev så besviken på han och alla som inte verkar tycka det är ett dugg konstigt, de tycker bara jag överreagerar och ska lämna det.

Grejen är också att vi är en väldigt liten släkt, vi firar alla jular, midsommar, påsk, födelsedagar ihop. Och varje gång vi åker hem och hälsar på kommer barnen träffas. Hade varit stor skillnad tycker jag om det var en avlägsen släkting men nu är vi mer uppväxta som syskon.

Så, överreagerar jag eller har jag rätt att känna mig ledsen över detta?