Självkännedom
Tillsammans med tjejen i tre år. Lämnad för cirka 8 veckor sedan, via textform. Under vårat förhållande har hon varit öppen med en hel del saker som jag helt enkelt nonchalerat. Hon har varit väldigt kärleksfull i stort. Visst hon har sina egenheter, men det har vi alla. Hon har jobbat mycket på sina.
Efter uppbrottet så har jag inte fått så beskrivet till mig, kring anledningarna hon hade egnentligen. Utan fått hitta mina egna egentligen. Pratat mycket med några enstaka vänner, min mamma egentligen samt läst en hel del på nätet, samt även böcker.
Gjort en otrolig resa egentligen på denna tiden. Och bara det faktum hur djupt jag gått i min kommunikation med min mor "chockar mig". Vi har pratat ut om erfarenheter. Jag har gråtit när vi pratat om detta. Och det har faktiskt känts skönt ta upp det. Har nog trott att "det varit historia från min ungdom", men ja någonstans behövt ta upp det. Likaså har jag pratat med min mor, om min relation med min far, och sådär. Men framför allt tillsammans med henne analyserat mig, mitt beteende. Detta har jag gjort utifrån frågeställningar som egentligen lyfts när jag läst böcker, som lite ger perspektiv.
Nu kan det låta som jag varit värsta "rövhålet" tidigare, men så har det inte varit. Men jag hade ENKELT kunnat göra MYCKET mer så att säga. Har ofta känt saker för den här tjejen, som jag helt enkelt inte kommunicerat högt. Har ofta tänkt "fan vad fin hon var imorse" när hon stod vid spegeln, men helt enkelt liksom inte sagt det. Vet att hon sagt många gånger att hon "behöver höra det". Och jag har liksom gått från att "tänka" till att på slutet liksom "tänka att jag ska skicka, men stoppat mig själv på målsnöret". Men nu efter den här resan, där jag läser, förstår hur olika man kan vara i en relation, så sätter jag mig verkligen in i hennes behov. Och hur olika kärleksspråk vi egentligen har, men att jag älskar henne så förbaskat, och är ledsen att så självklara saker inte var "självklart innan".
Detta är bara en av alla de erfarenheter som jag fått. Och jag jobbar varje dag på detta, och ser nya saker i mitt beteende som liksom varit "onödigt." Och har börjat med att bete mig bättre mot min familj som steg 1. Och de har nog aldrig upplevt mig som såhär "öppen". Finns absolut saker från min barnsom som "gjort att jag stoppat känslor". Inget allvarligt så, men på något sätt upplevt saker, som gjort att jag lärt mig att "pausa vissa känslor".
Dessa saker har inte varit stora egentligen, men har funnits, och behövt lyftas / peta på, och fortsätta beröra.
Vet jag kommer klara mig UTAN henne. Livet går vidare. Hon har ju gjort slut. Lär mig detta för mig själv, för att vara den absolut bästa som JAG kan vara. Dejtar andra. Men vet samtidigt att jag älskar den här tjejen. Innerligt så hoppas jag bara att hon har det BRA, får det BRA. Och är uppriktigt sagt ledsen jag missbrukat hennes förtroende. Inte lyssnade när hon så många gånger gav mig chanser.
Sorligt nog så känns det som att detta var första gången som "hon sa det". För har inte förstått allvaret tidigare (de gånger hon inte gjort slut). Och inte då kopplat det till ett felaktigt beteende på något konstigt sätt. Så för mig är detta min "wake up call". Men för hene så upplever hon nog att hon gett mig många chanser. Chanser som jag inte tog, för att jag inte fick klarhet i allvaret.
Jag har bestämt mig för att låta henne göra sin resa, hon har gjort slut och jag måste respektera hennes beslut. Jag har visat för henne att jag är ledsen, vad jag vill. Och jag har bett om ursäkt tidigare. Någonstans hoppas jag att hon förstår att jag "till slut förstod".
Sorgliga är att jag nog aldrig hade gjort den här "resan" utan hennes slutgiltiga beslut. Att det behövdes för att väcka upp mig. Hoppas jag med tiden kan få en ny chans att förtjäna hennes respekt! Om inte, så har jag lärt mig mycket om livet ändå- och önskar henne allt gott!
Finns det några råd/erfarenheter från andra män / kvinnor som varit i liknande situationer? Bara fortsätta göra sin livsresa för att bli den bästa variant av en själv man kan vara? Finns väl inget mer man kan göra?