Så sjukt jävla besviken :-(

Fly! Hoppas ni har inga barn .

Inte ditt fel.Vad säger han själv?

Jag har två barn som har väldigt lite kontakt med sin pappa eftersom han har alkoholproblem. Han har ett barn vars mamma har dött så hon har bara honom. Barnen ser varandra som syskon efter 6 år. Mina barn tycker väldigt mycket om honom. Själv säger han att han varit en idiot, inte tänkt etc. Men det värsta för mig är att han har ljugit. Om han hade sagt att han hade pengaproblem hade jag försökt hjälpa honom. Men att ta ett lån som kommer att kosta drygt 1000 i månaden i 4 år när han redan har andra lån.... så jävla dumt. Och han har ljugit för mig

Jag vet inte om jag kan förlåta detta. Och jag vet inte om han kan förlåta sig själv heller. Han har svikit mig och 3 barn. Och jag har försökt prata med honom då och då. Typ när vi betalt räkningar. Om pengarna räcker? Om han får tillräckligt kvar? Och han har alltid sagt att det är ok. Jävla helvetes pucko!

En person som håller på så och har gjort det länge... är nog svår att ändra på.

Ljuger förmodligen ofta utan att man märker det ....en form av missbruk.

Jo det är nog så. En form av missbruk. Jag har ingen höjdarlön heller men jag klarar mig bra. Men jag ser ju att han gör över med många små summor. Prenumerationer. Träningskort. Spontana inköp. Han verkar inte fatta att har man inga pengar kan man inte göra över med pengar.... Men detta att han ljugit och svikit oss alla... jag klarar inte det. Tycker så synd om alla barnen

Han är bra för övrigt. För mig och mina barn. Men det är ett så stort svek. Att ljuga gång på gång. När jag gör allt och lite till för honom och hans barn. Så ljuger han för mig. Slänger pengar på skit och drar på sig fler blancolån. Jag är snart 50 och vill betala av på lånen. Inte dra på mig fler. Och att han ljuger. Till och med när jag visade honom det öppnade brevet om 40 000 sade han först nej. Jag har inte lånat detta. Ok sa jag. Logga in på din bank och visa mig... då sprack bubblan

Min sambo har gjort likadant, två gånger. Första gången 100 000 kr (avbetalat) och nu andra gången 130 000. Lång historia kort så pga två barn, hus, mycket annat bra så ska vi hålla ihop genom detta. Hädanefter helt gemensam ekonomi, total insyn och vi utökar huslånet för att täcka hans idiotiska skulder, som han tagit under tre års tid för att täcka upp olika extrautgifter. Men visst är jag arg, känner mig lurad och även besviken över att han inte sade något när jag har frågat om han klarade utgifterna.

Kan inte citera från mobilen men till dig anonym. Jag förstår dig, att du väljer att hålla ihop. Men själv vet jag inte. Detta att han ljuger mig rätt upp i ansiktet.Kan jag älska och respektera honom efter det? Och det är ju onödiga saker han lagt pengarna på. Även om han har skulder sedan innan har han så han klarar sig. Men det var inte gott nog tydligen? Nu sitter han rejält i skiten. Ett annat svek: Vi har ett gemensamt lån i banken med låneskydd. Men det gäller inte om man har lån på andra håll med. Och det har han inte ens berättat....