Finns det någon mer än mig som endast bor med bonusbarn och inte har några egna barn? Jag bor ihop med mina två bonusbarn hela tiden, utan avlastning. Finns det någon mer som gör det eller har ni varannan vecka?
Intressant att höra hur ni har det och hur er vardag ser ut.
Jag bor ihop med barnens pappa, mamman till barnen finns inte i livet längre.
Jag menade inte på det sättet, jag får göra vad jag vill så sett men jag tar ju stort ansvar för barnen också. Men pappan mest såklart. Jag ville mer veta om det fanns någon mer i min situation då man har barnen på heltid. Dom flesta som lever med bonusbarn har ju varannan vecka osv.
Jag har inte sagt att det är något problem? Jag var nyfiken på om det fanns fler i samma situation, intressant att höra hur allt funkar för er. Jag ljuger ju om jag säger att det inte är tufft ibland. Barnvakt har vi inte ofta heller. Men jag älskar dom högt så skulle inte vilja byta bort dom mot något annat, vi är ju som en familj nu.
Jag valde nog helt fel ord när jag valde ordet avlastning märker jag nu. Jag menade ju att vi har dom på heltid. Inget konstigt med det såklart men är väl ändå en speciell situation då det oftast brukar finnas en till förälder med i bilden.
Barnen är 6 och 4 år, den minsta var bara 1,5 när jag kom in i bilden.
Dom träffar sina släktingar men inte ofta då alla bor väldigt långt bort. Dom har en morbror som tar dom ibland, men inte så ofta.
Barnen ser mig som sin ?bonusmamma?. Jag trodde aldrig jag skulle klara av det men nu är det vi liksom. Kan inte tänka mig något annat samtidigt som det är väldigt jobbigt ibland, såklart. Men som sagt, Vi är en familj nu.
Ja men exakt! Jag är ju deras bonusmamma nu, så ett visst ansvar har jag ju såklart, vore konstigt annars då vi bor ihop. Men min pojkvän är väldigt, väldigt givmild.
Oj, svår fråga. Mycket som vart jobbigt på vägen till där vi är nu, men just med barnen tycker jag det har gått förvånansvärt bra. Såklart är det tufft ibland och man önskar att man fick mer egentid tillsammans. Ja det med egna barn är väl fortfarande lite av ett frågetecken. Min pojkvän vet inte om han skulle klara av ett till barn. Detta har vi pratat mycket om innan vi tog steget att flytta ihop så jag vet att allt är lite osäkert. Klart jag vill ha ett eget barn, eller jag tror det? Så svårt. Samtidigt som jag inte vill släppa dom. Ett litet dilemma men jag försöker tänka positivt, får jag inga egna barn omges jag ändå av dom jag älskar mest.
Vi har diskuterat barnfrågan jättemycket. Saken är den att mamman gick bort i samband med den sista förlossningen, därför är det extra känsligt plus att han inte vet om han skulle orka ett till barn. Han är inte egoistisk överhuvudtaget, han har mått jättedåligt över att han känner som han känner. Men jag vill som sagt inte lämna honom, så egentligen är det mitt val. Är man kär så är man och det är han jag vill spendera mitt liv med. Sen får man se hur det blir, allt kan ändras eller så står han fast vid sitt beslut.