BIM juli 2019

Åh vad det känns hoppfullt att komma in här igen och se flera plus, stort grattis till er! Hoppas att vi är fler som får plus också allteftersom månaden rullar på. <3

Jag är på CD19, äl +5, bim -10. Inga symptom alls än, vi får väl se vad som händer... Hoppas på att få ett plus den här månaden, vore så kul att ha en liten knodd här till nästa sommar.

Fler som inte har några symtom alls? Hur känner ni kring det?

Idag är jag på Bim-4 eller bim-5 och tog ett test nu på morgonen med CB digital som visade negativt :( Man blir så besviken, samtidigt som det kan bli positivt närmare bim eller efter om mensen inte kommer. Men nu ska jag nog vänta med att testa förrän vid bim.

Nån som har erfarenhet av att ni fått - och sen +??

Blir lite fundersam... är något av de här ägglossningstesten helt positiva? Borde de inte minska i styrka? Eller öka?

Jag ställer in mig på ny chans nästa månad.

Tempen dippade 1grad(!) imorse på äl+10 :/ Kändes tidigt då jag brukar ha 14-16 dagars lutealfas. Kanske hade tidigare äl? Eller ingen äl alls kanske?

Förhoppningarna = noll, så kan bara bli positivt överraskad framöver :)

Hej!

Gjorde ett ÄL test idag, skulle ni säga att detta är positivt?

Brukar tempen gå upp såhär igen? Förstår inte....? Någon? Bim+1 idag.

Oså satte jag mig o kissade så kom mensen :) nu slipper jag undra!

Okej tyvärr är det omöjligt att göra den här historian kort so here we go:

I Fredags förra veckan så fock jag en liten rosa blödning, i den så fanns det spår av färskt mörkare blod men ytterst sparsamt. Jag försökte intala mig själv att "ingen panik det här kan va ett blodkärl som brustit, lugn Emma". Gick och la mig och morgonen därpå så kom det fortsatt färgade flytningar, det i kombination med att mina graviditetssymptom såsom illamåeende, växtvärk, halsbränna etc hade försvunnit, fick mina varningsklockor att ringa. 

Jag kontaktade därför sjukhuset på måndagen pga min oro att jag hade drabbats av ett MA och att kroppen inte själv kunde eller tänkte stöta ut graviditeten. Så jag bad om att få komma inpå en koll samt lämna blodprov för att kontrollera min hcg nivå. Fick en tid på tisdagen, lämnade prov och fick sen träffa en manlig gynekolog som va sommarvikarie. Han gjorde en VUL och konstaterade att han endast såg en hinnsäck och inget annat. Han va väldigt hårdhänt under förloppet och när han med instrumet skulle kontrollera min livmodertapp så släppte den ut gammalt blod. Han verkade då bli stressad och ursäktade sig för att be om en annan läkares åsikt och försvann därefter ut ur rummet. När jag hade klätt på mig mina underkläder så va han tillbaka och sa att det dessvärre inte va någon mer på plats men att vi kunde röra oss tillbaka till hans "kontor". Väl där inne så säger han att "ja det är vanligt att kroppen stöter bort sånt som inte är livsdugligt. i ditt fall så har den bara inte kommit igång helt själv ännu". Han fortsatte predika om hur vanligt det var etc etc. Jag frågade om jag kunde ha nåt hopp men han sa att mitt HCG värde va alldeles för lågt för min vecka (jag var då i v 5+2 och hade ett värde på 730 och han ansåg att jag borde ha legat på minst 1400 för att det skulle va en hälsosam/aktiv graviditet). Han gick sen igenom mig hur jag skulle bete mig vid ev smärtor samt större blodmängder, eventuella skrapningar, operationer osv. Jag skulle också tillbaka efter 48 timmar för att ta ett till HCG prov så att vi skulle se att det gick ned som det skulle o inte va ett utomkveds. Knäckt åkte jag sakta hem och kände en enorm tomhet. hemligheten man tidigare gått och ruvat på va nu i stället en sorg ????.

Nu kunde jag enbart gå runt och vänta på att börja blöda ut det som skulle va min och min mans lilla bebis. Livet va inte rättvist och jag va så arg över att min kropp lurat mig, även om jag visste att det inte va mitt fel.

Jag vaknar på onsdagen av att sjukhuset ringer och ber mig om att komma in på ännu en kontroll. Denna gång till en annan läkare som är en kvinna och som vi har haft förut med våra tidigare barn. Jag blev såklart orolig och trodde att nåt va allvarligt fel eller att dom kanske skulle hjälpa mig och min kropp att komma igång så att jag skulle slippa tortyren med att bara vänta. Men när vi väl kommer på plats så vill hon göra en ny VUL. Hon tittar och mäter min fosterhinna och konstaterar att allt ser bra ut och att det är alldeles för tidigt för att se nåt annat än just en hinna. Mina blodblandade orange aktiga flytningar va helt normala, förekommer mer ofta än sällan i tidig graviditet. Hon kunde inte se nåt avvikande och när hon läste den föregående mannens anteckningar så skakade hon bara på huvudet och sa " tidigt missfall?". -"Hur kan han diagnostisera ett missfall när det inte finns några tecken på missfall, ja jag undrar ibland ja hur vissa fungerar, och dina HCG värden är helt normala för din vecka". Jag fattade ingenting, ena stunden va det lilla livet slut innan de knappt hunnit börja, och i nästa så är allt som det ska? Vi kommer överens om att jag ska komma in igen nästa dag (dvs 48 timmar efter senaste hcg prov) för att lämna ett till prov så att vi kan följa upp nivåerna att dom går åt rätt håll, dom ska ha fördubblats på den tiden för att räknas som en "normal" graviditet.

Åker hem, försöker få tiden att gå, men den sniglar sig fram. Kan knappt sova på natten, vaknar tidig morgon efter ha sovit kanske 2 h totalt. Åker iväg till labbet och lämnar provet. Hade fått en telefontid då läkaren skulle ringa upp mig vid 16 tiden. Kändes precis som om man väntade på en dom som kunde bli antingen en dödsdom (igen) eller ett mirakel! Vi hinner knappt hem innan telefonen ringer och jag ser att det är sjukhuset. Katastroftänk om jag har så tänkte jag såklart att de här kan inte va bra, hon vill bara få slut p åmitt lidande. Men snabbt så tjoar hon ut att mitt HCG ligger på 1500 och har därmed fördubblats! Grattis du har en graviditet som beter sig precis så som den ska göra. Den lilla blödningen som kommer och går kan va ett blodkärl eller sköra slemhinnor.

Och nu sitter jag här, vet knappt om jag vågar glädjas igentligen men har lovat mig själv att NJUTA av varje dag jag får nu <3 Jag menar, vad som helst kan fortfarande hända men nu fick jag extra tid med min lilla rackare där inne och jag tänker värdesätta varenda minut.

Kan tillägga att jag kommer att göra en anmälan till patientombudsmannen ang läkaren som sa och diagnostiserade mig med MA/tidigt missfall. TÄNK om jag hade gått ut och festat och "dränkt mina sorger". Jag övervägde faktiskt att köra ett riktigt HÅRT träningspass och ta en feting-lång rask promenad för att skynda på att kroppen skulle blöda ut. Tänk om jag hade gjort allt det.. och istället orsakat att min egentligen friska graviditet hade äventyrats och avslutats? Usch vågar knappt tänka tanken ????.

Jag börjar bli orolig nu . Min mens är 5 dagar sen och jag får bara negativa test :( vad ska man göra?

Verkligen. Och man kan ju psyka sin egen kropp när man tänker på mensen hela tiden också. Att den inte dyker upp för det. Tack <3 såklart hoppas jag ju på ett plus men känns osäkert med inga symptom.