Jag är så nyfiken hur de som har gott ställt verkligen kan umgås med de som har mindre? Ser man ner på de? Det gäller förstås inte alla, men tex de högutbildade inom vården som träffar olika människor borde ju ha en förståelse för andra människors situationer?
Vet ni några som umgås över klass-skillnader?
Självklart kan man det.
Min man är läkare, hans mamma är fattigpensionär.
Varför skulle man inte kunna det? Många barndomsvänner, vänner till familj eller liknande hänger ju kvar trots att en del av dom lyckas göra karriär och blir framgångsrika och andra går runt på ströjobb, är långtidssjukskrivna osv.
Visst blir det lätt att man umgås "där man är", dvs "överklassområden" och "problemområden" blandas inte så lätt, men det finns ju hundra andra vägar att mötas på.
Sedan finns det ju alltid de på varsin sida som absolut inte kan umgås med "dom där andra" och kanske är det dom som syns och hörs mest. Lite som att "alla rika är på det där sättet" samtidigt som många inte skulle kunna peka ut hälften av alla med en större förmögenhet..
De med fina jobb har oftast sett ner på mig som är arbetslös ja. Det verkar tyvärr vara vanligt. Medan vi som har det sämre, vi har mer empati för varför människor har det som de har och bryr oss inte om "klass skillnader".
Det har nog mindre att göra med att man är rik och mer att göra med hur och varför man är rik.
Ja, klart man kan. En av mina finaste vänner är sjukskriven sen tonåren och lever på existensminimum medan jag bor i ett hus som det skriks ?kapitalistjävlar? åt. Ser inte hur det skulle hindra oss från att dricka te och prata om livet?
Varför skulle man inte kunna det? Tror du att alla sitter och räknar pengar? Då skulle man ju inte kunna ha släktkalas eller gå på bröllop. dop osv. Likaså i är i föreningar, idrottsklubbar, jaktlag eller andra sammanhang där man gör något gemensamt. Tror att TS har fördomar...
De med fina jobb har oftast sett ner på mig som är arbetslös ja. Det verkar tyvärr vara vanligt. Medan vi som har det sämre, vi har mer empati för varför människor har det som de har och bryr oss inte om "klass skillnader".
Det där är inte sant för fem öre. Många rika har varit pecis där du beskriver att du är. Skillnaden är bara att de inte stannade kvar där. Frågan är också VARFÖR du är arbetslös. Alla människor kan vara framgångsrika.
Jag har aldrig tjänat över 14000kr/månaden. Min bror är civilingenjör och tjänar omkring 45000kr/månad. Vi umgås men att vi tjänar så olika märks knappt.
Jag hade en kompis som har stora skulder, extremt lite pengar och aldrig råd med kläder. Vi hade stundvis kul ihop men den vänskapen höll inte en det berodde på andra orsaker än ekonomi.
Jag och min man har 2 vänner i USA och de tjänar väldigt mycket pengar, de är höginkomsttagare. Det enda bekymret i vår relation är att de vill besöka fina, dyra restauranger men där har vi egentligen bara råd med förrätt. De vet om det och vi väljer någon restaurang med en prisnivå som passar alla.
Vi har sett deras hus, det är som ett Mansion med enorm trädgård och pool.
De har inte sett vår lägenhet (2 rum) på 65 kvadrat och jag känner en viss skam över att vi bor så enkelt när de bor som de gör men samtidigt är jag säker på att det kvittar egentligen. Vi är ju vänner!