Otrohet

Min man var otrogen vid en utlandsresa för 8 år sedan . Hade sex med en tjej . Jag var gravid med vårt andra barn och vi hade precis köpt hus när jag fick reda på det, (inte när otroheten skedde dock) Han grät , och bad om förlåtelse , han hade varit full , osv . Jag älskar honom otroligt mycket och han verkade verkligen ångerfull så bestämde oss för att försöka fortsätta , han ringde och bokade terapi och det hjälpte en del . Nu har 8 år gått . Tyvärr tog detta så jävla hårt på mig. Jag blev så djupt sårad. Min man har efter detta inte visat några tecken på att vara otrogen igen . Efter otroheten slutade han helt att dricka alkohol , för att jag skulle ?känna mig lugnare ? 8 år har gått nu och han dricker fortfarande ingenting . Han spenderar sin tid på jobbet , gymmet eller hemma med oss, men det stora problemet är att jag efter detta fortfarande inte litar på honom . Ska han åka till en kompis i en annan stad en helg är jag rädd att han ska vara otrogen , svarar han inte när jag ringer är jag rädd att han är otrogen , har han mobilen i fickan tänker jag , varför lägger han den inte på bordet? När han jobbar vill jag helst höra något kollega i bakgrunden annars är jag rädd att han inte är på jobbet utan är otrogen , är han inte sugen på att ha sex tänker jag att han kanske nyligen haft Sex med nån annan . I sämre perioder går jag igenom fickor , väskor osv , på jakt efter nåt bevis, kondomer? Kvitton ? Vad som helst bara jag får veta. Jag driver mig själv till vansinne ! Nu börjar han på riktigt tröttna på dessa misstankar och anklagelser , jag vet att han en dag lämnar mig om jag inte slutar upp , jag vet att jag förstör oss! Vi har det ju så bra för övrigt! men jag kan inte rå för det, vill inte känna så här ! vill ju lita på honom igen! Hur många år ska jag få betala för mitt misstag säger han . Jag känner mig så förtvivlad , som jag ser det har jag 2 val, Leva med dessa misstankar resten av vårt liv , eller inse att otroheten knäckte mig och skiljas . Båda alternativen är vidriga . Finns det nån som känner igen sen , nån som kan ge mig några råd! Jag går sönder av detta.

Jag känner igen mig. Det där äter upp en till slut. Alla andra säger att man kommer över det med tiden, men helt ärligt, första tiden är man ju arg. I jämförelse med att vara patetisk och svartsjuk är det trevligt att vara arg. Så pass att man önskar att man var arg istället för sådan som man blir sedan.

Men vet du vad? Älskar du honom så är det värt det ändå. Älskar man någon mycket är det värt det att bli patetisk och svartsjuk för den personen.

Säg rent ut till honom "Jag kommer inte glömma eller förlåta det. Jag kommer antagligen vara jobbig och svartsjuk ibland mot dig under hela livet. Men jag älskar dig och vill vara med dig ändå. Jag hoppas att du älskar mig och vill vara med mig ändå, och acceptera och leva med att jag är svartsjuk och jobbig ibland".

Dessutom har ni två rätt små barn. Fungerar man halvbra ihop och trots allt är ganska lyckliga tillsammans är det faktiskt ok att då skjuta upp såna grejer. Behöver jag ta tag i detta idag? Nej det behöver jag faktiskt inte. behöver jag ta tag i detta om fem år? Antagligen inte det heller. Jag kan ta tag i det om tio år om jag vill. Problemet springer ju inte iväg (tyvärr) men det finns inget som säger att du måste hantera det nu.

Otrohet

INNEHÅLL