Blir man någonsin bra från PTSD? (Långt)

Ingen med liknande erfarenheter?

Jag har inga egna erfarenheter men det låter ju som att du behöver mer hjälp från psykiatrin! Har du läkarkontakt där?

Nej, inte nu. Jag har mest bitit ihop och gått vidare. De psykologer jag har träffat har konstaterat att jag är mentalt statrk och har effektiva "coping strategies" men det är ju inte bara en fördel.

Jag vet inte längre vad son är normalt. Jag kan vara lycklig stundvis men mycket energi har gått till att hålla ihop och sträva vidare fast jag tror inte att jag fungerar som jag ska.

Under många år var mitt liv som en skräckfilm. Mitt ex har ägnat sig mer åt psykisk terror än brutalt våld. Jag vet att han ofta stod i mörkret utanför min lägenhet och under lång tid sov jag med en kniv bredvid sängen, eller snarare låg klarvaken och lyssnade efter ljud från trapphuset.. Det låter helt galet men han var nära att döda mig en gång och hotade mig med kniv själv vid flera tillfällen.

Det gör jag inte längre, jag är betydligt lugnare nu men vissa mönster är svåra att bryta. Jag har t.ex mina saker nära mig hela tiden när jag är på jobbet eller reser, som om jag är beredd att fly. Det är inget jag gör medvetet utan mer en vana.

Jag har tänkt att jag mår bra nu eftersom jag inte är konstant rädd men sannolikt behöver jag mer hjälp. Jag vet inte vad som är en konsekvens av mina erfarenheter och vad som är jag.

Du måste ju helt klart kontakta psykiatrin och be om mer hjälp. Det finns ju en hel del behandling mot just PTSD.

Har inte riktigt den erfarenheten men hade ganska stor rädsla o oro efter låsas pappas misshandel av familjen 95% mamma. jag som älsta sonen. 

 

Men att acceptera det som har hänt och göra en handlings plan för vad skulle jag göra om han gick runt hörnet och mot mej.

Genom att göra mej själv mentalt redo och då slippa stressen.

Tog flera år dock men var ju från 7 till 13 år innan terror var slut genom fly orten +hemlig identitet i en massa år.

Varje/var annat år regeringens "ska vi förnya detta det kostar"....fy fan för det.

Önskar att vi bytte namn & person nr istället hade varit enklare, kanske ett tips idag bytt efternamn?

Ett minne nu.

Men närmar han sen mej eller familjen...tja det slutar med ett par års semester i värsta fall.

Inte första hands valet så klart men aldrig igen. 

Med att ha det i backtankarna om det händer gör jag si eller så, sen förstärk det. All form av stress/oro kring det släppte vid 18-20 år.

Gjorde detta själv så tog tid då jag var en för snäll person/empatisk person.

Vet inte om det hjälper samt hade en period som var hemsk mentalt sätt då jag vred snäll & empatin till rent hat....men det stabiliserades till mer snällhet mot familj o vänner men ren avsky mot sånt.

Lycka till 

Hej!

Jag är så ledsen för det du har råkat ut för! Och visst kan du må bättre!! Det finns många olika behandlingar. Och för just ptsd spelar det ingen roll om orsaken inträffade för 5månader sedan eller 30 år, det går att bli bättre!!!

Vad har du provat för behandlingar?

Jag har själv ptsd och har påbörjat behandling för det för ett par månader sedan. Tuff som fan är behandlingen, men jag litar på psykologen.

Kram!

Hej. Jag har ptsd. Haft det i många år. Känns som det aldrig kommer försvinna. Fick det efter våldtäkt. Sedan kom det tillbaka i ett förhållande med misshandel. Har oxå svårt med sömn. Mycket flashbacks. Mardrömmar. Jag går ständigt vaksam och min vilopuls är alltid på 100. Den går inte ner. Vill inte träffa människor i perioder mm.

Vad har du provat för behandling???

Det går att bli bättre och rent av fri må ga gånger, men det kräver specialistvård för komplex traumatisering vilket sjukvården sällan eller aldrig kan ge. Har man råd kan man söka vård privat.

Tack snälla du för ditt svar!

Det gör ont att läsa om dina upplevelser eftersom jag själv har en son. Inget barn ska behöva gå igenom det du har gjort. Fast du verkar vara en stark och insiktsfull person som har kunnat hantera dina erfarenheter på ett konstruktivt sätt.

Samtidigt håller jag med dig om att samhället sviker de drabbade kvinnorna och barnen. Det är sjukt att det är de som måste fly med allt vad det innebär. Det borde vara misshandlaren som får sin tillvaro begränsad.

Jag lämnade mitt ex när sonen var under ett år så han minns inget av pappans våld mot mig. Däremot har pappan börjat trakassera och hota sonen. Det är betydligt värre för mig när allt jag har gjort har handlat om att skydda sonen. Det gör mig rasande på ett helt annat sätt.

Jag har tänkt många mörka tankar om vad jag vill göra med exet men till skillnad från honom har jag vissa spärrar och det skulle inte hjälpa sonen om jag hamnade i fängelse.

Däremot har jag, precis som du skriver, en plan för varje tänkbart scenario. Det hjälper eftersom det ger en känsla av kontroll även om det är ganska skruvat att ens behöva tänka så. Fast så ser ju vår tillvaro ut.

Sonen bär på en hel del ilska men precis som du riktar han den mot exet och är en snäll och lugn person i övrigt. Det är verkligen fint att du har lyckats bevara den sidan hos dig själv.

Tack igen och lycka till med allt du också!

Tack till alla andra som har svarat också!

Det enda behandling jag har fått specifikt för PTSD är EMDR. Det var en märklig upplevelse eftersom jag helt plötsligt kunde minnas detaljer från de tillfällen då exet hotade eller slog mig. Jag tyckte att det hjälpte lite men det var en kort behandling, jag tror att jag hade behövt det under en längre period.

Det är svårt eftersom jag tror att minnena och känslorna finns på ett plan som jag inte kommer åt.

Vilka behandlingar har ni med PTSD fått?

Jag har också provat emdr. Fick 10ggr gratis av min hemförsäkring. Det hjälpte till viss del, men inte allt. Tog tillfälligt bort viss symtom. Sen har jag också provat någon metod som heter Act....det kändes inte alls bra men det kan ha berott på att jag aldrig riktigt kände fullt förtroende till terapeuten.

Just nu går jag i terapi där terapeuten använder PE, Prolonged Exposure. Den terapin är ?skapad? för just ptsd. Väldigt jobbig behandling men känner fullt förtroende för terapeuten. Jag tror mycket på denna terapi. Det handlar både om att göra saker hemma rent fysiskt (ex besöka jobbiga platser) men i ett tempo som känns acceptabelt, att börja med det lättaste. Sen handlar det om att hå igenom händelsen, prata om den med terapeuten om och om och om igen. Emotionell bearbetning.

Minnena och känslorna har du säkerligen, men vid väldigt jobbiga händelser och vid ptsd så gör ju hjärnan allt för att inte kännas/minnas. Samtidigt som hjärnan gör allt för att bearbeta och förstå och därav ptsd-symtomen.